God morgon, torsdag!
Jag vaknade i morse och kunde inte låta bli att reflektera över hur samhället har blivit. Det känns som att det hela tiden handlar om att kämpa för att bli hörd och sedd, att prestera och göra sitt bästa – alltid på tårna, aldrig riktigt vila. Det är som att vi ständigt måste bevisa att vi är tillräckliga, oavsett hur mycket press och krav som omger oss.
Har vi verkligen blivit så själviska? Att se andra rusa fram, som om livet är en oändlig tävling, gör det tydligt att det saknas något – omtanke, vänlighet och en känsla av gemenskap. Var tog tiden vägen när vi kunde stanna upp och verkligen fråga varandra, "Hur mår du?" och faktiskt mena det?
Jag tänker ofta på hur viktigt det är att vi vågar släppa taget om den ständiga kampen. Att vi vågar vara mer mänskliga, mer öppna för att hjälpa varandra. Kanske är det dags att förändra vår inställning, att börja tänka mer på andra och mindre på att vara perfekta själva. Att hitta det vanliga, enkla i livet och uppskatta det.
Denna torsdagsmorgon fylls jag av tanken på att vi kan skapa ett samhälle där vi bryr oss lite mer om varandra. För det är så lätt att fastna i ekorrhjulet och glömma bort att vi alla är mänskliga, med brister och styrkor. Jag undrar om fler känner som jag – att pressen ibland blir för tung och att vi skulle må bättre om vi kunde vara lite snällare mot både oss själva och andra.
Så låt oss börja idag. Påminna varandra om att vi är tillräckliga, att det är okej att stanna upp och att det är mer än okej att bry sig om människor runt omkring oss. För det är först då vi verkligen kan göra en skillnad.
Hur känner du en sådan här torsdagsmorgon? Dela gärna dina tankar. Kanske kan vi tillsammans inspirera varandra till att leva lite mer vänligt och mindre stressigt.
---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar