En ny dag att vakna till. Jag är så glad att jag har vågat ta bilen och köra en liten stund idag fast det var blixthalka här igår. Jag känner att jag är duktig på det. Men jag har slitit i nästan sex timmar och jobbat med Mio min Mio och Tjänarinnans berättelse och vetenskaplig rapport. I morgon skickar jag in den, och blir det bakläxa igen nu, ett F, så vet jag inte vad jag gör. Men det ska vara svårt det sista, kursinlämningen, jag förstår det. Men det har varit roligt att skriva om de här två personerna. Sen tog jag och åt en ostkaka från Kristinehamn i Värmland, världens godaste, Carins ostkaka. Priset är ju väldigt högt, sjuttio kronor för en liten ask, men det får gå. Nu ska jag stänga av min dator och gå och lägga mig och sova, för nu känner jag mig helt slut i kolan. Så ska jag ta lite med en kärvänlig katt här också, ge henne lite kvällsmat. Hon provsmakade ostkakan, den åt hon, och i morse prövade hon kalvsylta. Det åt hon, det är lite kul. Men jag längtar hem till Värmland igen. Tänk om jag kunde flytta upp och slippa bo här nere. Men det får bli när jag blir äldre, när jag går i pension. Jag har en sån go väninna som jag var barndomsvän med sen jag var tolv år. Vi kan prata om allting. Helt underbar, det finns inte så många personer som är så snälla. Men ni får ha det så gott så hörs vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar