förvirrade och glömsk bussig mjau

God morgon i kaoset !

 

Idag har det varit väldigt kaos för Josla här. Jag hittar inte mina glasögon nu på morgonen och jag misstänker att Habibi har vart och lekt med dem, så jag får väl leta efter dem här.  Nu har jag stressat till jobbet och kommer nästan försent och när jag kommer dit så har jag

 – typiskt mig då – inte med mig nycklar till jobbet. Jag kommer inte åt min jobbdator, jag kommer inte åt någonting.  Så jag får bara vara snäll och vända och ta bussen tillbaka hem och hämta nycklarna som ligger i kavajen som jag hade på mig igår. Ja, såhär snurrigt kan det vara en morgon för mig och jobbigt och stressigt.

Men nu börjar jag se ljus i tunneln med min uppgift. Jag är strax färdig.  Nu ska bara den jävla källförteckningen och Harvards systemet in. Det är inte lätt. Jag har lite svårt för Harvard.
Hur det ska fungera, typiskt dyslektiker som inte kan alfabetet.
Men vi får kämpa på. Jag har på mig 2 veckor till. Så ska jag försöka bli klar med det här. Jag har allt nedskrivet och alltihopa så nu är det bara att göra iordning allt så är det färdigt, klappat och klart före jul. Och det var det jag ville att det skulle vara.
Vi får se om jag får ett F eller om jag får ett C. Vi får se för den här uppgiften. Det var inte lätt att skriva på ett par sidor heller om GW Persson. Han är ju en väldigt känd person som har gjort mycket i sitt liv.

Men ni får ha det gott. Nu ska jag kånka på bussen igen och åka tillbaka till jobbet.

God kväll på er i stugan! 

Nu sitter jag och väntar in Skype-mötet för funktionsrättsrådet och jag är lite frustrerad. Nonchalanta personer som säger att dom ska komma på en avtalad tid och titta på övernattningslägenheten, och dyker inte upp! Jag vet inte vad det har blivit med folk, dom kan väl förmedla sig, ”Oj, jag har fått förhinder, jag kan inte, jag vill inte ha den.” Dom kan väl tala om vad dom vill egentligen. Men, så är det, jag tog och blockade den personen också, för jag känner att har dom inte hört av sig på två timmar så finns det ingen orsak att hålla på den lägenheten till den personen. 

Jag bullar upp med lite popcorn, lite kaffe och lite Cola Zero från sodastreamern. Och det tog sin lilla tid att komma in på Skype. Till sist kom väl nästan alla in, en del hade telefon i stället, ringde in. Det är den nya digitala världen som många inte omfattar och förstår sig på. Har man aldrig varit intresserad av en dator, och aldrig kommer att vara intresserad, då är det ju lite svårt. Ja, mötet drog ju ut, vi var inte färdiga förrän klockan var 22, och jag hade bara tagit skrivtolk till klockan 21, det här tycker jag är skrämmande. Ska man behöva ta extra tid på dom, att dom sitter kvar? Det var ju viktigt det sista också på mötet, och jag ska ju vara protokolljusterare.

 Så här är det, och sen hade jag en tölig Habibi. Hon jamade och hon pratade, och jag kammade henne, och jag försökte vara social emot henne, men hon gjorde allt som hon inte skulle göra. Så det var jobbigt att vara hemma och sitta på möten, för hon är hopplös på det här. 

Men vi får se, ny dag och nya möjligheter blir det!