förvånad att jag kan???

 

God morgon!

Det är tisdagsmorgon och jag är lite förvånad och jag måste bli lite bättre på att tro på mig själv. Jag lämnade in en film till vuxenutbildningen. Jag tyckte den var skit och jag tänkte slänga den och jag höll på och jag funderade. Jag tyckte inte alls att den var bra överhuvudtaget. Men jag skickade in den. Det skulle vara information och jag tog om hur dyslexiförbundet kom till. Det är snart 41 år sedan det kom till, på en folkhögskola. Då skriver läraren så här: ”Bra inledning och bra avslut. Ett mycket bra och förberett och genomfört föredrag”. Oj, det här kan inte vara jag – det kan inte alls vara jag?! Jag fatta ingenting – jag var helt i chock! Med PC-kanon och jag fick inte röra mig någonting – jag stod som en byråkratkärring. Men det här var bra! Jag fattar det inte! Jag känner mig…. Jag får klappa mig på axeln – jag är bra på vissa saker och duktig. Jag trodde inte jag var så bra. Jag fick ett ”B” på detta. Det är kul att få så fin respons från skolan, det känns jättebra och jag får en sporre till att fortsätta. Jag ligger ju inte efter med någonting och det känns ju bra! Jag har en inlämning nu, om en vecka men den ligger färdig och det är bara att trycka på knappen, så den är klar. Sen ska jag ha fördjupningsarbete, men den tycker jag är lite svårare. Man ska skriva inledning och sen ska man skriva tre frågor och sen ska man skriva om personen. Det är Harvardsystemet vi ska jobb i fördjupning. Jag har redan börjat, men det ska inte vara inne förrän den 28 december. Jag jobbar på! Det är mitt sista arbete. Jag får väl göra om det om det blir fel. Men det är svårt att skriva efter system, som någon har hittat på i Högskolan. Det tycker inte jag har med gymnasiet att göra överhuvudtaget. Nu ska jag leta mer om Kriminalinspektör  legenden  Leif G.W Persson  

Ni får ha det så gott, så kanske jag berättar lite fler historier för er!

Vi hörs!