Ny vecka och måndagsmorgon
Ja, jag är lite trög med att komma upp på morgonen idag. Jag behöver en dag under helgen för att vila mig och sova ut, men nu har jag ju störtat upp mellan åtta och nio varje morgon på helgen. Så det känns lite som sirap i huvudet på mig idag. Men det får ju gå ändå, jag vet ju vad som förväntas av mig och vad jag ska göra idag.
Nu ska jag jobba klart fram till klockan två, sen måste jag gå med mina glasögon, för jag har ta mig sjuttsingen förstört dem, så de är sneda och vinda. Så jag måste gå till apoteket, höll jag på att säga, men jag menar glasögonbutiken och titta efter nya glasögon. Det är inte lätt att hitta något direkt, men det får försöka att gå.
Europeiska dyslexiveckan kör igång idag i Trollhättan. Egentligen fel vecka, men vi kör. Då kommer Idor Svensson – Appar kan förbättra läsförmågan hos elever med dyslexi, föreläsning på Stadsbiblioteket klockan 17:00 – 18:30. Men vår förening, Fyrstads dyslexi, står från klockan 16:00 – 17:00 med en liten monter, tillsammans med Taltjänst och något annat företag som jag inte riktigt kommer ihåg vad det var.
Det är bara att bita och sprida glädje om dyslexi och sånt. Idag har jag på mig min skjorta.
Det är bara att bita och sprida glädje om dyslexi och sånt. Idag har jag på mig min skjorta.
Det blir väl det som händer under dagen, får se hur det blir och så och om jag hittar några glasögon!
Gokväll i stugan!
Nu har jag vart och hämtat hem 6
stycken glasögon och ska bestämma mig hur jag ska ha dem eller inte. Jag visade
mina väninnor på föreläsningen och det är 2 stycken bågar, så jag får se vad vi
kan göra.
Det var väldigt synd det här med
Idor Svensson. Det kom bara 25 personer. Jag tycker det är dåligt av
Trollhätteborna att det inte kommer mer folk och lyssnar på en bra föreläsare
som är väldigt övertygande om att man ska sluta och traggla med läsningen efter
årskurs 3. Och jag kände att yes, jag har varit på rätt bana hela tiden!
Men jag blev skrämd lite granna: 2018 var det 743 elever i årkurs 1 i Trollhättan och då kan man räkna med att där är 5 % elever med dyslexi. Det blir då 37 elever som går i årskurs 2 idag och ska försöka traggla sig igenom en text. Jag tycker synd om de här barnen idag som har läs- och skrivsvårigheter i detta samhället med tryckta myndighetspapper och allting. Jag lider med dem.
Men det finns ju hjälpmedel som man kan ha och ta med sig i livet. Och det är inget fult överhuvudtaget menade Idor. Han kallade det för AT: Assisterande Teknik.
Men jag blev skrämd lite granna: 2018 var det 743 elever i årkurs 1 i Trollhättan och då kan man räkna med att där är 5 % elever med dyslexi. Det blir då 37 elever som går i årskurs 2 idag och ska försöka traggla sig igenom en text. Jag tycker synd om de här barnen idag som har läs- och skrivsvårigheter i detta samhället med tryckta myndighetspapper och allting. Jag lider med dem.
Men det finns ju hjälpmedel som man kan ha och ta med sig i livet. Och det är inget fult överhuvudtaget menade Idor. Han kallade det för AT: Assisterande Teknik.
Sedan skulle jag åka hem. Då säger min kompis; jag hoppas du inte får parkeringsböter. Nej då, det får jag inte – så tittade jag på min bil. Vad har jag där? Parkeringsböter!
Arg är jag och förbannad och ilsken blir jag. Jag vet att jag har betalat via appen – men fan, vet du vad har jag gjort? Vänt på bokstäver. Det skulle vara mycket bättre om det hade vart enklare för oss dyslektiker att lägga in parkeringsbôs. Fan vad jobbigt detta är! Jag hatar det! Nu har jag mailat till företaget och försökt förklara min situation. 340 kr fattigare igår.
Men det var en trevlig dag och alltihopa. Nu ska jag krypa ner
i sängen, så hörs vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar