Man kan ju inte tänka sig att det är juni månad, det bara spöregnar och blåser och håller på. Man kan inte ha på sig sommarskor än, man får ha på sig vindjacka och tröjor på jobbet. Det är kallt och jäkligt. Mitt i veckan, nu börjar vi snart nerräkningen, den sjuttonde slutar jag på jobbet. Då ska jag ha semester fram till den trettonde augusti, det ska bli väldigt gott! Men nu är det ju hopp om livet, ungarna har så mycket att göra här, man får nästan jaga dem med blåslampa. Och jag hinner inte träffa mina och få ett riktigt avslut, men det får gå. Det känns lite segt med hur det ska vara, men vi får se. Idag är det avslutningsmiddag för hur ska man göra, och hur ska det vara?
Det var väldigt bra det som Carl Philip sa, ”Träning ger färdighet”. Man måste träna sig även om man har dyslexi. Jag tycker att han är en väldigt bra ambassadör för oss som har dyslexi, han har väldigt bra tänk. Han har ju fått en väldigt trevlig flickvän och blivande fru, och det är ju riktigt trevligt att han vågar öppna sig och tala om för allmänheten att han har detta. Det är ju synd om dem som inte vågar berätta att dom har läs- och skrivsvårigheter, de skäms för sina klasskamrater. Så det måste vi fortsätta göra. Vi får se, det är lite snurrigt här, och jag känner mig lite snurrig också.
Men ni får ha en trevlig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar