Det är måndag och allting… det har varit jättebra den här helgen, det enda jag har glömt är vad hunden hette, jag fick hjärnsläpp i kontoret! Jag fick skicka ett sms till dom som äger hunden. Och jag blev så paff när dom kom hit med barnen – då går dom på samma skola som jag jobbar på! Och hennes klasskamrat har jag haft i data tidigare, hon blev så glad när hon fick se mig här! Så det okmmer att gå rykten här på skolan att jag är hundvakt under helgerna juni månad.
Jag tror ingen förstår riktigt min situation. Är man ensambarn, och en anhörig dör, så har man mycket att göra. Under nästan nio månaders tid hjälpa till och stötta när någon anhörig mår dåligt. Och mycket att göra. Man ska tänka på begravningen, man ska tänka på hur det ska se ut på stenen. Det är ju en framtid på 25 år, det kan inte bara hafsas till. Jag blev väldigt ledsen här igår, för det är ingen som förstår hur mycket arbete man har bakom. Mamma ringer jämt och frågar hur hon ska göra, hon vill ha stöttning. För pappa har alltid skött trädgårn och såningen och allt detta, har hon tre hus att klippa förstår man hur hon mår. Men ingen annan runt omkring mig förstår hur jag har det. Det känns inte roligt.
Idag ska vi ha föräldramöte, sen i morgon är det öppet hus på skolan. Det är fullt upp här den här veckan, och så är det mors dag till helgen. Så det är full full full speed! Men ni får ha det så gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar