Det är gott idag, jag är ledig i alla fall fram till fyra, då ska jag åka till en jobbarkompis och hjälpa henne med en del av Pim-utbildningen. Pim, den här grejen som hon ska ha gjort, som hon inte förstår. Jag får se om jag kan hjälpa henne.
Sen har jag kommunala handikapprådet ikväll. Får se hur många som dyker upp på det mötet. Det ska bli intressant att se hur många det blir på det.
Idag verkar det som solen skiner och så, faktiskt. Den sticker fram. Jag kanske får gå ut istället för att gå och lägga mig, jag vet inte hur jag ska göra. Jag ska gå och dona här hemma lite, men det är så fint här nu, så det är inte så mycket att göra. Men jag satte faktiskt på en tvättmaskin.
Jag är så tacksam för Kommunalarbetaren har satt fokus på dyslexi nu, det var kanonbra! Hoppas många läser tidningen och får delaktighet av det här problemet och kan hantera det lite bättre och så vidare.
Jag har upptäckt något roligt idag, jag har märkt en sak, som inte någon har kommenterat. Jag trodde att hurring, att det var en fisk, faktiskt. Men det är en örfil.
Det är som det Ingvar säger, att man har problem att se och tyda orddelningar, och att automatisk sätta ihop betydelse till orden, det stämmer för mig. Jag tror att jag kan läsa rätt och svårt och snabbt och namnge objekt till bild. Det stämmer jättemycket på mig. Sen är utvecklingen på arbetsminnes samtidigt olika beroende på funktion att se samband i samma utsträckning som andra. Det stämmer precis på mig. Jag trodde jag kunde bättre än jag kan, att läsa bättre.
Det är ett gott skratt när barnen skriver hurring, det är ingen fisk utan en örfil. Det var himla kul och jag känner mig jätteglad att jag har upptäckt det här problemet, så nu får jag försöka att lyssna igenom bättre. Jag har lärt mig något nytt och upptäckt att jag kan inte allt. Man får försöka ändå att anstränga sig. Man kan aldrig bota dyslexin heller, man kan hantera den lite bättre och lära sig att leva med den. Jag hoppas jag kan bli lite bättre på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar