Gud vad trött jag är på mig själv. Fy sjuttsingen! Åh.. jag känner… jag vet inte; en och en halv förlamning i tungan. Och magen har rasat och dysvett är jag och allting. Jag känner, jag är tillbaka på ruta ett igen. Fy fan! Jag blir så ledsen. Jag trodde jag skulle kunna klara och göra mer än vad jag gjort faktiskt. Jag kan inte komma någonstans, fy säger jag bara! Så här var det i går kväll för mig. Jag ville gå ut och gå men jag kom ingenstans. Jag vågade inte gå ut för jag måste ha en toalett i närheten.
Det är bara ett jävla hinder för mig detta. Jag orkar snart inte med mig själv. Det är helt fasansfullt och det är jättejobbigt!
Jag önskar folk kunde se mig, hur jag mår när jag är såhär och nu i morse vaknade jag dysvett och äcklig, usch! Jag känner mig inte som jag i detta, helt hållet.
Få se om jag orkar komma mig med på mötet här nu klockan 12, men det är sån tur att jag kan åka med en styrelsemedlem som bor i Sjuntorp då. Så vi kan samåka. Jag tror inte jag vågar ta bussen.
Det var ju synd om Sanna Kallur när hon ramlade på hindret. Och tvinga henne att göra intervju. Det tyckte jag var synd om henne, hon var gråtfärdig ju. Dom kan väl åtminstone vänta, usch, jag tycker synd om henne!
Vad skönt att jag fick lite skjuts upp till stan, och hem ända fram till dörren, det var helt underbart. Och mötet gick på bara en timme, och vi hade bara några ord att skicka in till översiktsplanen. Att våra hinder i samhället inte finns med i översiktsplanen, och att den inte är inläst. Så jag ska skicka in den nu, det känns bra. Så nu ska jag försöka gå och vila mig en stund, och sen ska jag göra i ordning lite mat till Henke till i morgon också. Så det skall bli lite lugnt här. Så ska jag göra ett höstbrev till HSO också om en stund.
Nu ska jag överraska Henke med en liten god smörgås till honom tills han kommer hem idag! Jag har tagit tre formbrödsskivor och lagt ihop, så har jag lagt i lite tonfisk, lite majonnäs, ägg och gräddfil, lite skinka ovanpå och lite ost och så, och tomater. Så ska han få lite gott när han kommer hem, han har jobbat tolvtimmarspass idag, så jag tycker synd om honom. Så ska jag steka kyckling till honom tills i morgon, hoppas det hinner tina. Men nu måste jag faktiskt gå och vila mig, det gjorde jag inte sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar