När förståelsen uteblir och orden feltolkas
Det finns stunder då man konfronteras med en verklighet som är både oväntad och smärtsam: människor drar slutsatser utan att ens försöka förstå bakgrunden. Det är en erfarenhet som återkommer för många som lever med läs- och skrivsvårigheter. I stället för att försöka se innehållet fastnar vissa i formen. I stället för att lyssna på budskapet analyserar man stavningen. Där försvinner ofta den empati som borde vara självklar.
På senare tid har jag mötts av kommentarer som ifrågasätter mitt språk, mitt sätt att uttrycka mig och till och med mitt berättigande i offentliga forum. Vissa menar att ”folk på TikTok” skulle vara trötta på mitt språk. Det stämmer inte. På TikTok möter jag oftare ett klimat där människor är öppna för variationer och där uttryckssätten får vara olika. Där finns en förståelse för att språket inte alltid blir perfekt, men att det ändå bär viktiga tankar.
Det är här, i bloggformatet, som reaktionerna ibland blir hårdare. Orden som riktas mot mig kommer ofta från människor som inte vet något om situationen jag befinner mig i. Att döma någon utan kontext är alltid problematiskt, men det blir extra tydligt när kritiken framförs med en självklarhet som saknar både kunskap och omtanke.
Jag befinner mig mitt i en svår period som påverkar både mig och de människor som står mig nära. Livet har förskjutits, prioriteringar har förändrats och det som normalt sett hade varit småsaker får helt andra proportioner. När man står i en sådan verklighet blir det ännu mer påtagligt att kommentarsfältet ofta saknar insikt om vad som ligger bakom ett inlägg eller en formulering.
Det är lätt att kritisera när man bara ser ytan. Det är betydligt svårare när man försöker förstå helheten.
Språk är inte bara teknik. Det är ett uttrycksmedel för känslor, erfarenheter och tankar. För den som lever med dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter är språket ofta både en kamp och en möjlighet. Varje publicerad text är resultatet av arbete, fokus och ibland frustration — men också mod. Att då mötas av hån eller förenklade slutsatser är ett svek mot den mänsklighet som borde prägla våra digitala samtal.
När bemötandet brister hamnar fokus på fel sak. En text kan vara snubblig och ändå viktig. Ett budskap kan vara tydligt även om formen inte är perfekt. Men när andra väljer att fastna i detaljer försvinner den respekt som behövs för att människor ska våga uttrycka sig.
Vi behöver påminna oss om att ingen vet vad någon annan kämpar med. Det gäller både i verkliga möten och i digitala rum. Ett vänligt ord kostar inget, men kan betyda mycket. En ogenomtänkt kommentar kan däremot såra mer än avsändaren anar.
Det borde vara självklart att möta varandra med förståelse. Att anta att varje människa bär på en historia som inte syns i texten. Att inse att språkliga brister inte är ett tecken på bristande intelligens, engagemang eller värde, utan ett mänskligt uttryck som förtjänar respekt.
Vi vinner alla på att vara mer lyhörda.
