När Al möjliggör jämlika villkor i ett textbaserat samhälle

AI är inte ett uttryck för lathet eller bristande förmåga. För många människor är det ett nödvändigt stöd för att kunna delta fullt ut i ett samhälle där skriftlig kommunikation är norm.

När AI används för att kommentera, förtydliga eller strukturera texter handlar det om tillgänglighet. Det är ett sätt att säkerställa att innehållet kan tolkas korrekt och att budskapet når fram, trots språkliga hinder. På samma sätt som stavningskontroll, talsyntes eller andra hjälpmedel är AI ett kompensatoriskt verktyg – inte en ersättning för eget ansvar eller eget tänkande.

För personer med läs- och skrivsvårigheter kan AI fungera som ett arbetsredskap. Det möjliggör sakliga svar, tydligare resonemang och en mer konsekvent struktur. Syftet är inte att förenkla arbetet, utan att skapa förutsättningar för att arbeta på lika villkor i sammanhang där språk ofta avgör vem som tas på allvar.

Att använda stöd för att andra ska kunna tolka en text korrekt är ett ansvarstagande. Det minskar risken för missförstånd och flyttar fokus från språkliga brister till innehållets faktiska betydelse. Det är där diskussionen bör ligga – i sakfrågan, inte i formen.

När hjälpmedel ifrågasätts som fusk eller genvägar osynliggörs de hinder som många lever med dagligen. Resultatet blir ett exkluderande synsätt där vissa röster ges tolkningsföreträde, medan andra tystas på grund av hur de uttrycker sig snarare än vad de faktiskt säger.

Ett moget och inkluderande samhälle erkänner behovet av anpassningar. Stöd är inte ett privilegium, utan en förutsättning för delaktighet. AI är ett av flera verktyg som kan bidra till detta – när det används med omdöme, transparens och respekt för innehållet.

Tillgänglighet är inte en förmån. Det är en grundläggande del av ett demokratiskt samhälle.

Julkonserten tar form bakom kulisserna

---

Dagen började tidigt. Resan till arbetet skedde med buss, trots att arbetsdagen skulle bli lång. Det är ändå något med julmusiken som ger energi och gör de tidiga morgnarna lättare.

Mitt i veckan krävdes en tidig start för möte och förberedelser. Transporten skedde med bil, med musik i bakgrunden som sällskap under färden. Fokus låg på uppgiften som väntade – musikinstrument skulle flyttas till en annan lokal.

Väl på plats möttes man av ett visst kaos. Mycket är i rörelse just nu och det märks. Förberedelser pågår överallt, saker står framme och tempot är högt, vilket gör det svårt att få full överblick.

Verksamheten har en tydlig musikprofil och arbetet med årets julkonsert är i full gång. Det är en återkommande tradition och ett viktigt inslag i verksamheten. Vid dessa tillfällen dokumenteras konserten genom film, så att det som skapats finns kvar även efteråt.

Trots röran finns ett gemensamt mål. Att få musiken på plats, samarbeta och tillsammans skapa något som betyder mycket – både för deltagarna och för verksamheten.

---

Intensiva dagar och behovet av struktur

 God morgon.

Nu väntar fyra intensiva dagar fyllda av både arbetsrelaterade och privata åtaganden. Planeringen är omfattande, och det finns mycket som behöver organiseras för att allt ska flyta på som tänkt. Med rätt struktur går det ändå att hålla fokus och ta sig igenom dagarna steg för steg.

Dagen började tidigt med att koka gröt och genomföra den vanliga morgonrutinen. Efter några hektiska dygn var det särskilt skönt att återigen få sova i sin egen säng och vakna i en miljö som ger ordning och återhämtning. En stabil morgon ger också bättre förutsättningar för att hantera resten av dagens uppgifter.

Efter frukosten fortsatte arbetet med att leta fram julkläderna som tidigare packats undan. Garderoben är välfylld, vilket gör sökandet mer tidskrävande än planerat. Samtidigt påminner det om hur många detaljer som samlas inför högtiderna – små praktiska moment som ändå behöver tid och uppmärksamhet för att allt ska komma på plats.

De kommande dagarna innebär därför en balans mellan arbete, vardagslogistik och förberedelser inför säsongens aktiviteter. När schemat är tätt blir det extra viktigt att ta en sak i taget, skapa överblick och inte låta stressen styra. Varje litet framsteg bidrar till helheten, och det är just den helheten som gör att både arbete och privata förberedelser till slut faller på plats.

---

Kommentars­policy

Den här bloggen välkomnar saklig debatt och olika åsikter. Kommentarer ska bidra till diskussionen i sak och hålla en respektfull nivå.

Välkommet i kommentarsfältet

• Saklig kritik av inläggens innehåll, resonemang eller slutsatser

• Andra perspektiv och erfarenheter, så länge de framförs utan personangrepp

• Frågor som bidrar till fördjupning av ämnet

Inte tillåtet

Följande typer av kommentarer publiceras inte eller tas bort:

• Personangrepp, förlöjliganden eller nedsättande omdömen om skribenten eller andra kommentatorer

• Jämförelser som syftar till att förminska (t.ex. “andra har det värre”)

• Ifågasättande av sjukdomar, funktionsnedsättningar eller individuella förutsättningar

• Kommentarer som avfärdar inlägget utan sakargument

• Påhopp riktade mot hur texten är skriven, verktyg som använts (t.ex. AI), eller antaganden om motiv och privatliv

Om debattklimatet

• Oenighet är tillåten och förväntad

• Respektlöshet är det inte

• Kommentarer ska handla om frågan som diskuteras, inte om personen bakom texten

Moderering

• Kommentarer modereras vid behov

• Upprepade överträdelser kan leda till att framtida kommentarer inte publiceras

• Anonyma kommentarer omfattas av samma regler som övriga

Målet med kommentarsfältet är inte konsensus, utan meningsfull diskussion.

---

När fungerande teknik stängs av – vem bär ansvaret?

God morgon. Julledigheten närmar sig, med fem arbetsdagar kvar. Inför den vill jag lyfta en fråga som förtjänar uppmärksamhet.

Vad innebär det när en produkt som kostat över 10 000 kronor fortfarande fungerar rent tekniskt, men förlorar avgörande funktioner på grund av mjukvarubeslut? För vissa handlar detta inte om bekvämlighet, utan om hälsa. I hem där exempelvis astma påverkar vardagen kan automatiserad och regelbunden städning vara ett viktigt stöd som minskar risken för allvarliga försämringar.

Detta är inte ett isolerat problem, utan ett samhällsproblem. Fungerande teknik görs obrukbar genom mjukvaruberoende och affärsbeslut, trots att den fysiska produkten har lång livslängd kvar. Frågan rör hållbarhet, producentansvar och tillgänglighet – inte personlig bekvämlighet eller ovilja att utföra vardagliga sysslor.

När tillverkare, som i detta fall Neato, väljer att avveckla smarta funktioner och tjänster som produkten är beroende av, förändras förutsättningarna helt för användaren. Appar och molntjänster som varit centrala för produktens funktion släcks ned, trots att hårdvaran fortfarande fungerar.

För den som inte befinner sig i en sådan situation kan detta vara svårt att förstå. Men det förändrar inte faktum: när styrningen flyttas från apparaten till en app som tillverkaren när som helst kan avveckla, förlorar användaren kontrollen. Det är där problemet uppstår.

Teknik som görs nödvändig i vardag och hälsa måste också vara långsiktig och tillförlitlig. Annars riskerar digitaliseringen att skapa nya hinder, snarare än att undanröja befintliga.

---

2025 efter Neato: När appar styr bort fungerande hjälpmedel

2025 efter Neato: När appar styr bort fungerande hjälpmedel

Det är söndag och dags att åka hem efter att ha hjälpt en vän. Tröttheten handlar inte enbart om fysisk utmattning, utan också om en växande frustration över den teknik som omger oss. Många produkter marknadsförs som lösningar som ska förenkla vardagen, men visar sig i praktiken ha en begränsad livslängd.

Ofta är det inte själva apparaten som slutar fungera, utan den tillhörande appen. När tillverkaren upphör med uppdateringar eller support försvinner centrala funktioner, trots att produkten i sig fortfarande är fullt användbar. När appen läggs ned nu, 2025, försvinner funktioner trots att produkten fortfarande fungerar. Resultatet blir att fungerande teknik görs obrukbar genom mjukvaruberoende snarare än tekniska fel.

Robotdammsugare från Neato är ett tydligt exempel. För många fungerar de som ett viktigt hjälpmedel, särskilt i hem där fukt och damm påverkar inomhusmiljön. Den här har varit en mycket bra produkt. För personer med astma, som inte tål fukt och damm, har den varit ett viktigt hjälpmedel. För personer med astma kan regelbunden och automatiserad städning minska besvär och bidra till förbättrad livskvalitet. När tekniken fungerar fyller den ett reellt och konkret behov.

Just därför väcker utvecklingen oro när grundläggande funktioner görs helt beroende av externa tjänster och appar. När styrningen flyttas från själva apparaten till mjukvara och serviceplattformar riskerar användaren att förlora kontrollen. Hjälpmedel som fungerar fysiskt kan begränsas eller sluta fungera, inte på grund av slitage, utan till följd av affärsbeslut.

Det är i detta sammanhang som bitterheten växer fram. Den handlar inte om motstånd mot teknik eller utveckling i sig, utan om återkommande erfarenheter av att system utformas utan hänsyn till långsiktiga behov. När användaren gång på gång tvingas anpassa sig till lösningar som tas bort, förändras eller stängs ned, skapas en känsla av maktlöshet. Bitterheten blir ett resultat av att beroendet ökar, samtidigt som kontrollen minskar.

I grunden handlar detta om ansvar. När teknik görs nödvändig för vardag och hälsa måste den också vara långsiktig, tillförlitlig och möjlig att använda utan beroende av tillfälliga tjänster. Annars riskerar det som marknadsförs som smarta lösningar att i stället bli ännu ett hinder.

Varför ska användaren tvingas lägga tiotusentals kronor på en ny produkt, när den gamla fortfarande fungerar fullt ut – men görs obrukbar av en app, en tjänst eller ett affärsbeslut?

När mjukvara och appar används för att göra fullt fungerande produkter obrukbara handlar det inte om teknik, utan om bristande ansvar, konsumentskydd och tillgänglighet – och det måste regleras.

---

När helgen stillnar

 Ännu en helg

Det är lördag, och tankarna dröjer sig kvar vid gårdagen.

Helgen har varit fylld av många extra timmar och en fin spridning av sång. Besöken på företag och sjukhem gav musiken utrymme att landa i miljöer som annars ofta är stillsamma. I mötena uppstår något särskilt – igenkänning, närvaro och värme. Blickar som bär minnen, och små ögonblick av stilla glädje. Sången blir ett gemensamt språk när orden inte riktigt räcker till.

Samtidigt påminde kroppen om sina gränser. Luften var tung och svår, och andningen påverkades direkt. Astman gjorde sig påmind, och det krävdes både ordinarie och akuta mediciner för att få viss lindring. Natten blev orolig, sömnen lätt, och kroppen fortsatte arbeta när den egentligen behövde vila.

Det är i sådana stunder balansen blir tydlig – mellan viljan att ge och behovet av att ta hand om sig själv. Mycket ryms samtidigt, både det som bär och det som tar kraft.

Nu återstår några dagar till nästa steg. På onsdag väntar julkonsert, med förberedelser som fortsätter i lugn takt. Repetitioner, planering och att varsamt samla den energi som finns. Musiken finns där som en stadig följeslagare, även när tempot behöver sänkas.

Och bortom allt detta finns en stilla längtan efter ledighet. Tid för återhämtning, för vila utan krav. Kanske en bra ljudbok, en stund av ro, och utrymme att bara vara.

Allt får ta sin tid.

Tillgänglighet är en samhällsstruktur – inte ett tillval

---

Kollektivtrafik: hur nybyggda hållplatser blir fel

Igår gick jag av vid en ny hållplats. Jag såg gångvägen, men mellan mig och den fanns ett djupt dike. I stället fick jag gå ute vid vägkanten, där trafiken kör fort och där situationen känns både osäker och olämplig. Det är ett tydligt exempel på hur bristande tillgänglighet skapar risker och försvårar något så grundläggande som att ta sig från en hållplats till en gångväg.

Tillgänglighet är en av de mest grundläggande byggstenarna i ett modernt samhälle. Ändå behandlas den ofta som något som kan läggas till i efterhand, som en praktisk detalj i stället för en central princip. När samhällets strukturer inte utformas med tillgänglighet i fokus påverkar det människors möjligheter att delta fullt ut i vardagen.

Tillgänglighet gäller allt från kollektivtrafik och offentliga byggnader till digitala tjänster, myndighetskontakter och utbildning. Det räcker inte att en lösning ”fungerar för de flesta”. Den måste fungera för så många som möjligt – oavsett förutsättningar, språk, funktion eller erfarenhet.

Bristande tillgänglighet leder till:

• felaktiga beslut när information är otydlig eller svåråtkomlig

• längre handläggningstider och ökad stress

• minskat förtroende för samhällsfunktioner

• större risk att människor hamnar utanför viktiga delar av samhället

När någon uppmärksammar dessa problem är det en viktig del av förbättringsarbetet. Det handlar inte om personen – det handlar om strukturen. En fungerande samhällsmodell kräver att brister synliggörs, inte tystas.

Tillgänglighet är inte en fråga om bekvämlighet. Det är en fråga om rättigheter, likvärdighet och delaktighet.

Nu får ni ha en trevlig fredag. Jag ska ut och lussa på vårdhem och företag – och det är roligt att få vara med de duktiga musikeleverna.

---

Det här handlar om tillgänglighet – inte om personer

---

Det här handlar om tillgänglighet – inte om personer

Detta handlar inte om enskilda personer utan om tillgängligheten i samhället. När någon påtalar brister i tillgängligheten är det viktigt att hålla diskussionen saklig. Att rikta kritik mot den som lyfter problemet är inte bara irrelevant – det försvårar också möjligheten att förbättra situationen.

När frågor om tillgänglighet tas upp hamnar diskussionen ofta fel. I stället för att bemöta det som faktiskt beskrivs, riktas kommentarer mot personen som gör inlägget. Detta är både osakligt och kontraproduktivt. Problem med tillgänglighet uppstår inte på grund av en individ, utan på grund av hur samhällets strukturer, miljöer och system är utformade.

Tillgänglighet innebär att människor ska kunna förflytta sig tryggt, enkelt och effektivt i det offentliga rummet. När miljöer, skyltning och information inte är tydliga får det konsekvenser:

• Resor tar längre tid än nödvändigt.

• Personer hamnar fel eller missar hållplatser.

• Onödiga risker uppstår i exempelvis trappor, under gång eller vid byten.

• Människor blir beroende av andra för att klara situationer som borde vara självklara att hantera.

Dessa följder beror inte på den enskilde resenären, utan på brister i systemet. Därför är det sakligt riktigare att diskutera hur kollektivtrafiken och offentliga miljöer är utformade än att kritisera den som uppmärksammar problemen.

I kollektivtrafiken innebär tillgänglighet bland annat:

• Tydlig och konsekvent information om bussar, tåg och spårvagnar.

• Lättbegriplig skyltning, även för personer med läs- och skrivsvårigheter eller andra kognitiva utmaningar.

• Logiska resvägar och förutsägbara byten.

• Trygga och anpassade miljöer som inte utsätter resenärer för onödiga hinder eller risker.

När dessa delar inte fungerar drabbar det många olika grupper i samhället – inte bara den som råkar beskriva sin upplevelse. Att göra situationen personlig missar därför syftet helt.

Det centrala är att tillgänglighet är en samhällsfråga. Den påverkar hur väl människor kan delta i arbetsliv, utbildning och vardag. Den påverkar trygghet, självständighet och delaktighet.

Därför bör diskussionen handla om hur tillgängligheten kan förbättras – inte om personen som lyfter problemet.

---