Söndag med dig – tillsammans 🤍

---

Det är något magiskt med söndagar, som om världen sänker volymen lite och allt får kännas mer på riktigt.

Jag lever för helgerna – för att få sitta tillsammans, äta en god middag och vakna upp till en härlig frukost. Det är livet jag har valt att leva, ett liv där närhet, lugn och gemenskap betyder mer än stress och måsten.

Det är nästan svårt att förstå att allt började så enkelt. Att två personer kunde hitta varandra genom en app. Några meddelanden, ett första samtal… och sedan ett möte som förändrade något inom mig.

Förr kunde söndagar vara tysta på ett sätt som gjorde ont. En dag då tankarna tog över och saknaden kändes extra stor. Men nu är det annorlunda.

Nu finns du, och plötsligt blir en vanlig söndag det finaste jag vet.

Vi behöver inte fylla dagen med planer. Det räcker att få vakna med dig i tanken. Att vi delar en kopp kaffe, en blick och ett skratt. Kanske en promenad hand i hand där tiden inte spelar någon roll. Bara vi.

För det är inte alltid de stora ögonblicken som betyder mest, utan de små. Hur du får mig att känna mig lugn. Hur du får mig att känna mig sedd. Hur du får mig att känna att jag inte behöver bära allt ensam.

Söndag med dig känns som värme, som trygghet, som kärlek. Inte ensam. Tillsammans.

Samtidigt vet jag att helgen snart är slut, och att en ny vecka väntar. Men jag försöker ta med mig den här känslan in i vardagen också. Jag brukar fixa lunch för hela veckan – bara för att göra livet lite lugnare och veckans dagar lite lättare.

---

Kommentarer på min plattform 💬
Här inne vill jag att orden ska kännas som mjuka andetag och respektfulla hjärtslag. Jag modererar kommentarerna och väljer själv vilka som får synas på min plattform, för jag vill att det här ska vara en trygg plats för både mig och er.

Allt som sprider kärlek, värme och fina tankar är alltid välkommet 🤍
Men kommentarer som sårar, kränker eller skapar dålig energi kommer att tas bort.

---

Matflow och vänskap

 

---

Godmorgon kära blogg!

Eftersom jag fick ett riktigt matflow igår passade jag på att laga massor. Jag kokade en härlig köttgryta med morötter och lök – och självklart blev den extra krämig med massor av grädde. Så gott!

Jag hade också blandfärs hemma och lite Philadelphiaost, så jag gjorde pannbiffar där jag blandade i osten tillsammans med lök, grädde och ett ägg. Det blev riktigt saftigt och gott.

Jag kände mig faktiskt väldigt produktiv över att ha fixat matlådor för hela 7 dagar. Det känns så skönt när man tar hand om sig själv på det sättet. Jag avslutade med att frysa in maten också, så allt är klart och jag behöver bara koka lite pasta eller potatis när det är dags att äta. Det är verkligen en sån där liten grej som gör vardagen mycket lättare.

Efter allt fixande hemma packade jag min väska och gjorde mig i ordning för att åka till min kära vän. Det kändes mysigt att komma iväg lite och få ett miljöombyte. Ibland behöver man verkligen bara få vara någon annanstans en stund, prata, skratta och bara känna sig lugn.

Nu är jag hos en vän och blir bjuden på middag, och jag blir påmind om hur viktigt det är att ha människor omkring sig som bryr sig på riktigt. Äkta vänner som ser en, som finns där utan att man behöver förklara allt. Jag är så tacksam för det, för det är inte något man ska ta för givet.

Ikväll ska jag bara försöka njuta, vara närvarande och ta in den här känslan. Det är något speciellt med att sitta ner tillsammans, äta gott och bara prata om livet. Små stunder som betyder mer än man tror.

✨ Fredag, nytt hår och tydliga gränser

Godmorgon, kära bloggen ☀️

I veckan var jag och gjorde i ordning håret, och det blev verkligen jättebra. Ett stort plus till frisören på Hårverkstaden – de är lyhörda, professionella och kommer med bra idéer. Det känns alltid så tryggt när man blir bemött på ett professionellt sätt och samtidigt får tips som passar just mig.

Nu är det fredag. Jag ska jobba några timmar och har därefter beställt hem matleverans. Eftersom jag inte alltid har möjlighet att ta mig till mataffären är detta en lösning som fungerar bra för mig. Jag handlar för en hel månad i taget, vilket också har gjort att mina matkostnader har minskat och att det blir enklare att planera vardagen.

Jag vill också vara tydlig med en sak. Vissa saker i mitt liv har jag förklarat många gånger, och ändå uppstår det missförstånd. Därför vill jag förklara att jag inte kan ha öppna kommentarer när innehållet inte stämmer överens med mig, mitt liv eller syftet med bloggen. Jag väljer själv vad jag vill dela och vad jag vill bemöta.

Av den anledningen har jag nu begränsat kommentarsfunktionen. För att kunna skriva en kommentar krävs en e-postadress. Detta är ett medvetet val för att skapa en respektfull och trygg miljö här på bloggen.

---

Respekt är ett krav

---

Kära bloggen.

Jag vet inte om jag orkar om det här fortsätter. Det tar mer energi än ni kanske tror. Jag försöker bara vara mig själv och skriva från hjärtat, inte bli ifrågasatt eller nedtryckt.

Det som skrivs påverkar. Även när det kanske inte är meningen. Bakom varje ord finns en människa som faktiskt läser, känner och tar in mer än man tror. Därför ber jag er att sluta med detta genast. Inte i ilska, utan för att jag behöver lugn och respekt.

Jag har haft tålamod. Jag har sagt ifrån lugnt. Jag har försökt vara tydlig utan att bli hård.
Så nu är det slut. Jag varnade för några veckor sedan, och nu menar jag allvar.

Anonymitet är ingen ursäkt för att gå över gränser. Det här är min plats, min röst, och min gräns är nådd.

Från och med nu gäller det här: kommentarerna på bloggen kräver att man är inloggad via Google. Vill man skriva här ska man också stå för det man säger.

Det här handlar inte om att stänga ute någon, utan om ansvar och trygghet. När man står för sitt konto och sina ord blir tonen ofta mer eftertänksam och respektfull.

Inlägg som inte följer detta kommer att tas bort.

Jag vill att kommentarerna på bloggen ska hålla en mänsklig, lugn och respektfull ton. Alla som skriver med respekt är fortfarande varmt välkomna här.

Kära bloggen,
ibland måste man vara tydlig
för att skydda sig själv.

Och det känns faktiskt skönt att säga det.

---

tll er

Kära bloggen.

I dag är en sån dag där allt bara känns tungt. Inte för att något särskilt hände, utan för att allt liksom samlades på hög. Tankar, ord, förväntningar. Jag blev trött på att förklara, trött på att bli misstolkad, trött på att folk tror sig veta vem jag är.

Det är märkligt hur snabbt människor drar slutsatser. Några meningar räcker tydligen för att sätta en etikett på någon. Som om ett helt liv får plats i en kommentar. Som om man är samma person varje dag, varje timme, varje stund.

Ibland vill jag bara vara tyst. Inte försvara mig, inte rätta, inte förklara. Bara få existera utan att bli analyserad. Men det är svårt när allt man gör ska tolkas, värderas och bedömas.

Jag vet vem jag är.
Jag vet vad jag menar.
Och det får räcka, även när andra inte förstår.

Kära bloggen,
i dag behövde jag skriva av mig.
I morgon kanske det känns lättare.

Varför jag använder olika sociala medier på olika sätt

---

Dag blogg

God morgon onsdag ☀️
Idag blev jag riktigt sugen på potatisgratäng, så jag fixade det tillsammans med en köttgryta. Det ska bli en härlig lunch. Senare idag har jag också bokat tid hos frissan, vilket ska bli skönt.

Jag vill också ta upp något som känns viktigt för mig.

Snälla, blanda inte ihop mina olika sociala medier.
Min blogg är en sak och TikTok är en annan. Det är två olika plattformar med olika syften.

Det finns personer som tycker att TikTok är för den yngre generationen.
Jag tycker att alla generationer är viktiga, och att kunskap och erfarenhet ska få delas mellan oss, oavsett ålder.

Om du tycker något om mig eller det jag gör på TikTok, skriv det där.
Inte här på min blogg.
När du istället skriver här visar det att du är feg och inte vågar skriva öppet på TikTok.
Stå för det du tycker – på rätt plattform.

Det är helt okej att du tycker att TikTok är för yngre. Jag respekterar det.
Men jag tycker det är roligt, och jag har ett tydligt syfte med det jag gör där.

Jag använder TikTok för att hjälpa andra ungdomar och unga vuxna med läs- och skrivsvårigheter. Jag vill visa att man inte är ensam, sprida kunskap och skapa igenkänning.

Jag vill också att fler ska veta att det finns en förening.
Vår förening heter Dyslexiförbundet. Den är till för alla generationer och finns för att stötta, informera och skapa gemenskap.

Det som känns tungt är när allt jag gör vrängs till något negativt.
Jag upplever ofta att jag blir missförstådd, och att det ibland inte finns någon att prata med när det händer.

Det här är min röst.
Det här är mina plattformar.
Och jag tänker fortsätta göra det jag tror på.

---

Innan du pekar, titta i backspegeln

God morgon.

Har det inte hänt dig också: du har en plan för dagen, du tänker “idag ska jag göra det här och det här” – och så händer plötsligt något. Ett samtal. Ett meddelande. Någon behöver hjälp. Något går sönder. Någon dyker upp. Eller så blir kroppen trött på ett sätt du inte hade räknat med.

Och det är ungefär så livet fungerar. Planer är som en karta, men livet är vädret, trafiken och allt det oväntade längs vägen. Du kan ha världens bästa plan, men du kan inte styra när andra människors behov krockar med den. Du kan inte styra när känslor kommer, när minnen vaknar eller när tankar tar plats. Ibland kan du inte ens styra din egen energi.

Det betyder inte att planering är meningslös. Det betyder bara att en plan måste ha utrymme för verkligheten. En plan utan luft blir lätt till stress när något händer. En plan med luft blir mer som: “Jag vill göra det här, men jag är beredd på att dagen kan förändras.”

Så ja, du kan planera vad du ska göra. Men livet kan ändå hända, helt plötsligt, som om det bara kom från ingenstans. Ibland är det jobbigt. Ibland är det fint. Ofta är det bara… mänskligt.

Och just därför: sluta klandra andra. Titta i din backspegel först.

Det osynliga arbetet bär längre än man tror

 

Vecka 4 på det nya året

Jag möter vecka 4 med ett lugnare tempo och ett öppet sinne. En dag i taget räcker gott och väl.

Efter att ha kommit hem sent igår kände jag mig ordentligt trött, men samtidigt var det ett fint avslut på dagen. Det blev lite stökigt i gången, men sådant händer ibland. För mig blev det mest en påminnelse om hur viktigt det är att vi hjälps åt och visar förståelse för varandra.

Engagemanget i föreningslivet betyder mycket för mig. Samtidigt märker jag att det blir allt svårare att få människor att ställa upp ideellt. Det är synd, för gemenskap och engagemang gör stor skillnad – både för individen och för helheten. Trots detta har vi ändå planerat flera aktiviteter under året, och det inger hopp.

Föreningslivet och arbetslivet är också en påminnelse till mig själv om att inte ställa för höga krav. Alla kan och orkar inte alltid bidra på samma sätt. Men om alla får vara med och känna sig välkomna skapas ett trevligare och mer hållbart föreningsliv.

När jag ser tillbaka på helgen känner jag ändå en tillfredsställelse. Jag är trött, men också nöjd över att ha bidragit. Engagemang tar kraft, men ger också mycket tillbaka. Känslan av sammanhang och att vara behövd är ovärderlig.

Morgonen började med att ta tag i vardagen och skapa lite ordning. Som tur var fanns det lunch i frysen, så det blev spaghetti och köttfärssås. Jag tog mig också tid till en ordentlig frukost innan jag gick till busshållplatsen – små saker som gör stor skillnad och hjälper till att kicka igång energin.

Idag väntar några timmars arbete och ett möte på jobbet. Därefter blir det att packa upp efter helgen och fixa lite hemma, så att vardagen kan fungera som den ska.

Allt arbete syns inte. Det mesta sker i det tysta – i samtal som aldrig hörs, i planering som ingen märker och i ansvar som tas utan applåder eller uppmärksamhet. Det är där mycket av det verkliga arbetet finns, långt ifrån rampljuset och de högljudda åsikterna.

Värdet sitter sällan i hur mycket någon hörs eller syns, utan i att något faktiskt blir gjort. Resultat byggs inte av ord, utan av handling. Av människor som tar ansvar även när ingen tittar, som fortsätter arbeta när berömmet uteblir och som ser till helheten snarare än sin egen synlighet.

Samtidigt finns det alltid de som sitter vid sidan av och gnager på andra. De som kommenterar, ifrågasätter och skriver, men som sällan har insyn i vad som faktiskt görs. När någon sitter hela dagen och kritiserar utan att veta vad den andra personen bär, säger det ofta mer om bristen på förståelse än om arbetets kvalitet.

Det är lätt att döma det man inte ser och ännu lättare att misstänkliggöra det som sker i det tysta. Men verkligt engagemang kräver närvaro, ansvar och vilja att bidra – inte bara åsikter. Och ofta är det just de osynliga insatserna som håller allt samman och gör att helheten fungerar, dag efter dag.

Ha en trevlig måndag.