Måndag, vardag och det som inte alltid syns 🌷

---

Måndag och ny jobbvecka 🌷

En sådan där måndag igen – lite trött i kroppen, lite tankar som följer med, och en påminnelse om att det inte alltid syns hur mycket som faktiskt pågår inuti.

Måndag morgon och en ny jobbvecka har börjat. Jag vaknade av en mås som skrek redan vid klockan fem på morgonen. Det var kanske inte den bästa starten på dagen, men det var bara att gå upp.

Så jag gjorde mig i ordning i lugn och ro och satte mig sedan ner för att äta frukost. Ibland får man bara acceptera att dagen börjar tidigt och försöka göra det bästa av den 🌷

Det känns lite i kroppen efter helgen, särskilt efter en lång dag med resor och möte igår. Samtidigt är det ändå något skönt med att komma tillbaka till vardagen igen.

Jag tog morgonen i lugn takt. Jag äter varje dag havregrynsgröt och ett ägg, och försökte komma igång i min egen tid ☕ Det behövs ibland, särskilt när man känner sig lite seg.

När jag kommer till arbetet tar jag en kopp kaffe och går till mitt arbetsrum. Idag är det olika möten som väntar, och det känns ändå bra att komma igång.

Det är något med måndagar – de kan kännas lite tunga, men också som en nystart. En ny vecka med nya möjligheter, även om man kanske inte alltid känner det direkt på morgonen.

På jobbet blir det att ta tag i det som väntar. Lite planering, lite att komma ikapp och bara få struktur på veckan. Det är ändå skönt när man väl är igång.

Jag tänker också att det är viktigt att inte stressa för mycket så här i början av veckan. Att ta en sak i taget och låta det få ta den tid det tar.

Idag kommer en vän förbi en stund, och jag ska bjuda på tacosoppa. Det blir nog lite över till morgondagens lunch, vilket alltid känns skönt.

Efter jobbet blev det äntligen av att skicka in deklarationen. En sådan sak som man går och tänker på, och som känns så skön när den väl är klar 🌷

Så kan det kännas efter en dag med många intryck. Det som inte alltid syns är hur otroligt trött man blir när man har dyslexi. Efter en jobbdag känns min hjärna som ett urladdat batteri. Att avkoda ord är som att lösa ett svårt pussel i huvudet – hela tiden, i varje situation.

När jag kommer hem orkar jag knappt se på en skärm eller läsa ett sms. Det handlar inte om att vara lat eller inte vilja, utan om att hjärnan har kört ett högintensivt träningspass i flera timmar i sträck. Jag behöver pauser på ett annat sätt för att orka vara jag.

Ikväll blir det en tidig kväll. Efter en lite stökig och störd omgivning känner jag mig extra trött, så det ska bli skönt att få vila.

Så idag får bli en sådan dag – lugn start, komma in i rutinerna igen och göra det bästa av dagen 🌸

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛 Kommentera gärna, det är så roligt att höra från er 💕

Vi är många som kämpar i det tysta varje dag. Det syns kanske inte alltid, men det gör det inte mindre verkligt 💕

Kram från mig 💗

---

Söndagen blev lite av en planeringsdag, men en sådan där som ändå känns fin när man gör det tillsammans.

---

Söndag och det blev en tidig morgon idag. Min kära låg kvar i sängen, varm och trygg under täcket, och det var inte helt lätt att gå upp och lämna den stunden. Man hade ju helst velat krypa ner igen och stanna kvar lite till.

Men det var bara att smyga upp, göra sig i ordning och börja dagen. Jag gjorde en enkel men god frukost med gröt, och packade ner i väskan kaffe och hembakat bröd med guacamole och ägg på mackan. En sådan där liten stund som ändå känns lite extra fin ☕🥑

Sedan bar det iväg mot bussen och vidare till tåget. Det kändes tryggt att ha med sig något eget när dagen började så tidigt. Jag åt min smörgås och drack kaffe på tåget dit, och det var verkligen gott. En sådan där enkel stund som ändå känns så mysig och fin ☕🥪

Ditvägen kändes ändå ganska lugn, och det var skönt att bara få sitta en stund och komma igång i sin egen takt.

Nu sitter jag på tåget hem, och det är något alldeles mysigt med att bara sitta där och titta ut genom fönstret. En liten stund för sig själv, där man får vara och låta tankarna vandra ☕🥪🚆

Det har varit en lång dag, men också en viktig sådan. Vi har planerat inför lägret i slutet av maj och vårt årsmöte. Det tog sin tid, men det känns ändå bra när saker börjar falla på plats.

Vi håller också på att planera lägret om dyskalkyli, och ni är varmt välkomna att komma. Det ska bli så fint att få träffas, dela erfarenheter och bara vara tillsammans i en trygg miljö 💕

Sådana här dagar gör en lite trött, men samtidigt känns det fint att få vara med och bidra. Man tar med sig något hem, även om det bara är en känsla.

När jag kom fram till tågstationen hemma igen hade det börjat regna. Det var lite typiskt, men samtidigt ganska skönt på sitt sätt – som att få komma hem till en lugn och stilla stund.

Nu börjar man känna att det ska bli skönt att komma hem, landa lite och bara vara. När jag kommer hem blir det att ta fram en matlåda från frysen och bara ta det lugnt. Inget märkvärdigt alls, men precis det man behöver efter en lång dag.

Så kvällen får bli stillsam, kanske tända ett ljus och bara vila 🌸 Det är lite så livet är – man gör sitt bästa, tar en dag i taget och försöker hitta det lilla som känns bra.

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛 Kommentera gärna, det är så roligt att höra från er 💕

Kram från mig 💗☕🌸
Vi hörs snart igen…

---

Lördag och loppis 🌷

---

Lördag morgon och en tidig start 🌷

Lördag morgon och idag började dagen lite tidigare än jag hade tänkt mig. Jag blev nämligen väckt redan vid klockan tre inatt av fågelkvitter. Det var kanske inte det roligaste sättet att vakna på, och det var inte helt lätt att somna om igen.

Det där fågelkvittret tidigt på morgonen… det kan ju vara så fint egentligen, men inte klockan tre på natten. Då känns det mest bara lite irriterande. Man ligger där och försöker somna om, men fåglarna verkar tycka att dagen redan har börjat för länge sedan.

Jag brukar annars tycka om ljudet av fåglar, särskilt när man vaknar i lagom tid och solen är på väg upp. Då hör det liksom till och ger en fin start på dagen. Men just mitt i natten känns det mest som att de är lite väl pigga 😄

Så till slut gick jag upp en stund och passade på att titta i frysen. Ibland är det lika bra att göra något av tiden när man ändå är vaken. Jag såg att jag faktiskt har tre matlådor där inne, så det känns ändå som att jag ligger lite före inför veckan.

Idag ska jag följa med en vän på en loppisrunda, och det ska bli riktigt trevligt. Det är alltid mysigt att gå runt och titta lite, även om man kanske inte alltid hittar något särskilt. Det handlar ju lika mycket om sällskapet och att komma iväg en stund.

Jag satt också och funderade lite på det här med klassrummet och läste en artikel om att klasstorlekarna borde regleras.
👉 https://www.vilarare.se/amneslararen-svenska-sprak/larmiljo/kravet-darfor-maste-klasstorlekarna-regleras/

Det finns ju egentligen inga tydliga gränser idag för hur stora klasser får vara, och det gör att det ibland kan bli väldigt många elever i samma klass. Jag kan tänka mig att det måste vara svårt för lärarna att hinna med alla, och särskilt att ge stöd till dem som behöver det mest. Mindre klasser skulle kanske göra att fler elever blir sedda och får den hjälp de behöver.

Jag tänker också att det här i slutändan handlar om politikerna som styr hur pengarna fördelas till skolorna. Det är ju där besluten tas, och det påverkar verkligen hur det ser ut i klassrummen. För mig känns det viktigt att alla elever blir sedda, oavsett förutsättningar. Särskilt de som har någon form av funktionsnedsättning behöver ju ofta lite extra stöd, och då krävs det både tid och resurser.

Jag hoppas verkligen att politikerna lyssnar på lärarna och på Lärarförbundet, som vill ha en kartläggning av klasstorlekarna. Det känns som ett viktigt steg för att verkligen förstå hur det ser ut i skolorna idag.

Och så tänker jag också på att klassrummen ibland är för små. När det är många elever i ett litet rum blir det lätt stökigt och svårt att få den där lugna miljön som behövs för att kunna koncentrera sig. Det måste vara svårt både för eleverna och lärarna att få arbetsro när utrymmet inte riktigt räcker till.

Och ikväll blir det lite extra mys, för då blir det tacokväll tillsammans med min vän. Det känns som ett fint sätt att avsluta dagen på – med något gott att äta, lite prat och bara få umgås i lugn och ro 💕

Och imorgon blir det en liten resa, för då ska jag åka till Göteborg på distriktsmöte. Det ska bli både roligt och lite spännande att komma iväg och träffa andra. Det är alltid något speciellt med att bryta vardagen lite och få nya intryck.

Så trots den tidiga starten hoppas jag ändå på en fin lördag 🌸

Det är lite så livet är – man får planera lite, fixa lite och samtidigt ha något att se fram emot 💕

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

Kram från mig 💗☕🌸

Vi hörs snart igen…

---

Fredag och lite små vardagsbestyr 🌷

Idag blir det en sådan där lagom fredag med lite småärenden och lite vardag i det hela. Jag ska nämligen åka och kolla mitt mobilabonnemang, så det blir att ta bussen ut till köpcentrumet. Det är sådant där som man gärna skjuter upp lite, men som ändå känns väldigt skönt när det väl blir gjort.

Det är faktiskt bra att gå igenom sådana saker ibland och se om man kan få ner kostnaderna på alla utgifter. Nu för tiden får man ju verkligen tänka lite extra på vad pengarna går till, och det är så lätt att små summor bara rullar på utan att man riktigt märker det.

Åh vad det var roligt, och vilket trevligt bemötande jag fick. Det är så härligt med människor som sprider vänlighet omkring sig. Sådant tar man verkligen med sig 💕
Det var så roligt att få en trevlig kommentar. Det händer ju inte så ofta, så när det väl gör det känns det lite extra fint och värmer i hjärtat 💕 Det är något särskilt med vänliga ord, de stannar kvar lite längre och gör hela dagen lite ljusare. Ibland räcker det med en liten kommentar för att man ska känna sig både sedd och uppskattad.

När man är ledig tycker jag också att det är viktigt att passa på att träffa sina vänner och ha det trevligt tillsammans. Det behöver inte vara något stort – ibland räcker det med en kopp kaffe, lite prat och ett skratt.

Senare ikväll får jag besök, och det ska bli så mysigt att avsluta dagen med lite sällskap och middag i lugn och ro.

Så nu blir det att göra sig i ordning, ta bussen och få dagens lilla uppdrag gjort, och sedan hem igen för att fixa lite innan kvällen 🌸

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

Kram från mig 💗☕🌸

Vi hörs snart igen…

---

Torsdag, vårkänslor och en fin fika 🌷

---

 🌷Godmorgon på torsdagen 🌸

Idag vaknade jag väldigt tidigt, trots att jag faktiskt hade kunnat sova längre. Det är ju så typiskt att det blir så just när man är ledig. När man verkligen hade kunnat ligga kvar och dra sig en stund extra, då bestämmer sig kroppen istället för att vakna tidigt.

Men det gör ändå inte så mycket, för våren känns verkligen här nu 🌷 Det är den där fina vårvärmen som smyger sig på, och idag kunde jag faktiskt ta på mig min trenchcoat. Det är något särskilt med just den jackan – då vet man att vintern är bakom oss och att ljusare dagar är på väg.

Och idag hade jag dessutom något väldigt trevligt att se fram emot. Jag träffade min gamla kollega vid elva över en kaffe, och det var verkligen så roligt att ses igen. Vi har ju känt varandra i över 20 år, och det känns nästan lite overkligt när man tänker på hur mycket man faktiskt hunnit dela genom åren.

Vi åkte till grannkommunen där det finns ett café som har Pariservåffla och Napoleonbakelse, och det lät ju nästan för gott för att motstå ☕🧇 Det var verkligen mysigt att sitta där en stund, prata i lugn och ro och bara få umgås igen. Sådana stunder betyder mycket.

Efteråt strosade vi runt lite i butiker och kikade, och vi var också inne på Röda Korsets loppis. Det är ju alltid lite mysigt att gå runt och titta, men jag tyckte faktiskt att det var väldigt dyrt där. Då försvinner ju lite av charmen tycker jag, för man hoppas ju alltid hitta något fint till ett bra pris.

Så efter en mysig stund ute blir det istället att fixa lite hemma, och det kan faktiskt vara ganska skönt det också. Lite plock, lite ordning och bara landa hemma efter en fin dag 🌷

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

Kram från mig 💗☕🌸

En lugn onsdag med frisörbesök och vardagspaus

---

 💛 🌼 

En lugn onsdag med frisörbesök och soffhäng

🌼 

Jag vaknade av att klockan ringde och kände direkt hur segt det var att ta sig upp. Det var en sån där morgon när jag helst bara hade velat dra täcket över huvudet en liten stund till, men det var bara att kliva upp och försöka komma igång i lugn takt.

Sedan blev det lite stressigt vidare till bussen för att hinna till frisören, men jag kom i tid, tack och lov. Först blev det schamponering, och det var faktiskt riktigt skönt att bara få slå sig ner en stund och bli lite ompysslad.

Efter det väntade många timmar med permanentspolning, så det blev verkligen en lång stund hos frisören. Totalt blev det nästan fyra timmar hos frissan, men jag blev så nöjd med resultatet. Hon är verkligen duktig på mitt hår och får alltid till det så fint.

Håret känns nu både lätt och mjukt, och det bästa är nästan att det får självtorka så bra. Det känns verkligen helt underbart nu inför våren och sommaren, när man vill att håret bara ska fungera utan så mycket krångel.

Allt känns också mycket enklare efteråt – nu är det bara att duscha håret, lägga i lite produkter och sedan är det i princip klart. Sånt uppskattar man verkligen när man vill att det ska vara både fint och lättskött i vardagen.

När jag kom hem igen var jag rätt trött, men också väldigt nöjd. Jag landade lite hemma och tog resten av dagen i ett lugnare tempo. Sedan fick det bli lite soffhäng framför Renoveringsdrömmar. Det är ett sånt där mysigt program som passar perfekt när man bara vill krypa upp i soffan och varva ner en stund.

Det var onsdag och jag var ledig, och det var faktiskt väldigt skönt. En dag utan samma stress och måsten som annars. Ibland behöver man verkligen sådana dagar också.

Jag försökte tänka att man inte alltid måste hinna med allt, utan att det faktiskt får räcka med det lilla ibland. Lite vardag, lite vila och en stund att bara få vara.

Och mitt i allt det där försökte jag också påminna mig själv om att ta hand om mig själv lite extra. Att lyssna på kroppen, vila när det behövs och inte kräva för mycket av dagen.

Så det fick bli en dag med lite vardagslyx, lite trötthet och mycket återhämtning.

Nu hoppas jag att resten av veckan får fortsätta i ungefär samma känsla.

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

---

En ledig tisdag med lite blandade känslor

Vaknar av att klockan ringer och känner direkt hur segt det är att ta sig upp. Det är en sån där morgon när man helst bara hade velat dra täcket över huvudet en liten stund till, men det är bara att kliva upp och försöka komma igång i lugn takt. Kaffe hade inte suttit fel just då.

Jag ska iväg och ta blodprover nu på morgonen, och om jag ska vara helt ärlig så var det inte särskilt kul. De fick sticka mig flera gånger innan det till slut fungerade, och till slut fick de till och med byta sjuksköterska efter tre försök. Fyra rör blod skulle tas, så när jag väl var färdig där kände jag mest att det var väldigt skönt att ha det gjort. Det var en sån där grej man bara vill få överstökad.

Jag ska också erkänna att jag känner mig lite nervös inför vad svaren kommer visa. Det ligger där lite tyst i bakhuvudet och gör sig påmint, även om jag försöker att inte tänka för mycket och istället ta en stund i taget.

När jag kommer hem igen ska jag göra en ordentlig frukost och bara landa lite. Kanske sätta mig en stund och ta det lugnt innan jag börjar med allt som väntar här hemma. Vi har ju varit borta över påskhelgen, så det finns både tvätt att ta hand om och resväskor som står och väntar på att packas upp. Och om jag ska vara ärlig så blev städandet sedan sist inte riktigt som jag hade tänkt mig heller, så det finns en del småplock att ta tag i här hemma. Jag har ju testat de där städprodukterna från SINI, men jag måste säga att jag inte riktigt är så nöjd med dem. Jag gick visst lite på reklamen där, så det får jag nog akta mig för nästa gång.

Det är tisdag och jag är ledig, och det är faktiskt väldigt skönt. En dag utan samma stress och måsten som annars. Samtidigt blir det inte en helt vanlig ledig dag när de där tankarna smyger sig på lite då och då.

Jag försöker istället tänka att jag tar det lugnt, gör det jag ska och sedan bara får vara lite. Kanske lite tvätt, lite plock och sen en stund i soffan med en kopp kaffe. Ibland är det nog precis det man behöver.

Och mitt i allt det där försöker jag också påminna mig själv om att ta hand om mig själv lite extra. Att lyssna på kroppen, vila när det behövs och inte kräva för mycket av dagen.

Så idag får det bli en dag med lite blandade känslor. Lite oro, men också lugn, vardag och små stunder av vila.

Nu hoppas jag ändå på en stillsam tisdag, och att resten av dagen får kännas lite lättare när allt det där är gjort.

Och som alltid – tack till er som tittar in här och lämnar vänlighet efter er 💛

Bakom en skärm finns också en människa

---

När helgen går mot sitt slut – och hjärtat är fullt av tankar

Nu är det sista dagen på påskhelgen, och det är alltid något speciellt med just den här dagen. Det infinner sig ett lugn, men också ett litet vemod. Väskor ska packas, man börjar tänka på hemresan och på allt som väntar när man kommer hem igen. För mig har det varit en fin helg. Jag har fått vara nära människor som betyder mycket, haft trevliga stunder och känt den där värmen som man ibland behöver lite extra av. Sådant bär man med sig och sparar i hjärtat. Nu väntar hemfärd, packning och att landa hemma igen. Det ska faktiskt bli skönt att vara ledig några dagar, även om det också finns mycket som behöver tas tag i. Men mitt i allt det fina finns det också tankar som har följt mig länge, tankar som inte bara försvinner för att det är helg eller för att solen skiner.

Jag har tänkt mycket på hur människor skriver till och om varandra idag, hur tonen har förändrats och hur lätt det verkar vara att skriva saker bakom en skärm som man kanske aldrig hade sagt om man stod framför en annan människa. Och det gör mig ledsen, inte bara för min egen skull utan också när jag tänker på hur det ser ut idag, särskilt för unga människor, hur lätt någon kan bli förlöjligad, uthängd eller nedtryckt av ord som skickas iväg på bara några sekunder. Det tar så lite tid att skriva något, men det kan stanna kvar länge hos den som får ta emot det. Därför tror jag att vi alla behöver stanna upp lite oftare och tänka ett varv till innan vi skriver, kommenterar eller delar vidare något, om det är sant, om det är snällt och om det är nödvändigt, för ord på nätet väger också tungt.

Under en längre tid har jag själv blivit utsatt för påhopp, ifrågasättanden och påståenden om mig, inte bara en gång utan vid flera tillfällen och i olika former. När det händer om och om igen påverkar det mer än man kanske vill erkänna, det påverkar orken, tryggheten och känslan av att bara få vara i fred. Det som har gjort extra ont är att människor har uttalat sig om sådant som är personligt, det har skrivits om min dyslexi och om mina svårigheter, och det har kommit kommentarer där människor försöker analysera mig och dra slutsatser om vem jag är. Det är inte omtanke, det är brist på respekt.

Det är också viktigt att säga att man inte kan uttala sig om sådant man egentligen inte vet något om. Att ha sett något i några sekunder på en annan plattform, eller blandat ihop saker från olika håll, ger inte hela bilden av en människa eller en situation. Det har också hänt att människor sett något kort och sedan kommit in här för att skriva saker om mig som inte stämmer. Att tro att man känner hela sanningen utifrån några sekunder av en film är både fel och orättvist. Man vet inte vad som hänt före, efter eller bakom det som syns, ändå väljer vissa att döma, förlöjliga och skriva sådant som sårar. Det har också skrivits kommentarer om mig som är både grova, osmakliga och helt orimliga, där det har förekommit anklagelser och påståenden som är djupt kränkande och som försöker koppla mig till sådant som jag varken står för eller vill förknippas med. Att skriva sådana saker om en annan människa är inte bara respektlöst, utan också ett tydligt exempel på hur långt vissa är beredda att gå för att såra, smutskasta och förminska någon. När människor skriver på det sättet handlar det inte längre om åsikter eller kommentarer, då handlar det om kränkningar. Det är inte rättvist och det är inte respektfullt.

Att jag har dyslexi är min ensak, och om jag väljer att berätta om det, dela med mig av mina erfarenheter eller visa vilka hjälpmedel jag använder, så gör jag det på mina villkor. Det ska aldrig användas emot mig. Mobbning och kränkningar är aldrig småsaker, och även om vissa säger att man bara ska inte bry sig så är det inte så enkelt. När något händer om och om igen sätter det spår, det syns kanske inte alltid på utsidan men det känns på insidan. Ingen människa ska behöva bli utsatt för sådant, varken i verkliga livet eller bakom en skärm.

Till slut kommer man till en punkt där man känner att nu räcker det. Det här måste få ett slut. Jag accepterar inte fler kränkningar, fler påhopp eller fler försök att trycka ner mig. Jag har valt att agera och markera att det här har gått för långt, och det handlar inte om konflikt utan om att få ett slut på det. Jag har också valt att visa detta för en myndighet genom min blogg, och nu återstår det att se vad de säger om de 2246 kommentarer som finns.

Jag vill bara få leva mitt liv i lugn och ro, med respekt och utan att behöva försvara sådant som aldrig borde ha blivit ett samtalsämne från början. Nu ska jag åka hem, landa i vardagen och samla kraft inför det som väntar. Och till er som visar omtanke, respekt och värme – tack. Det betyder mer än ni kanske tror, och det glömmer man aldrig.

---

💛 HOPPAS NI HAFT FIN PÅSK!