Torsdag – en lite längre dag ☕🌿
I dag ser dagen lite annorlunda ut. Jag vaknar och vet redan från början att det kommer bli en lång dag, så jag försöker ta morgonen i lugn takt. Ingen stress i onödan, bara komma i gång steg för steg.
Habibi får sin stund först, som vanligt. Det är något tryggt i de där rutinerna som hjälper mig att landa innan dagen drar i gång på riktigt.
Arbetet rullar på, men jag har hela tiden i bakhuvudet att kvällen inte kommer bli som vanligt.
I dag ska jag åka iväg på ett årsmöte för en studieorganisation. Det är de som är medlemmar där som har kallat till mötet. Vårt dyslexiförbund är medlem i studieorganisationen, och därför är det viktigt att vara med och höra vad som händer och vad som tas upp. Samtidigt känner jag mig lite spänd inför det – det är alltid mycket intryck på sådana möten.
Tur att vi är två stycken som åker tillsammans till nästa kommun. Det känns tryggt och gör resan lite lättare, speciellt när man inte behöver göra allt själv.
Så är det när man är engagerad i en förening och sitter med i en styrelse – då behöver man gå på olika möten. Det är viktigt för oss, och det känns betydelsefullt att vara med och lyssna och bidra.
Jag försöker hushålla med energin under dagen. Inte ta på mig för mycket, inte stressa upp mig i onödan. Bara göra det jag ska, i min takt.
När eftermiddagen närmar sig känns det i kroppen att dagen redan varit lång, men det är bara att fortsätta lite till. Jag påminner mig själv om att det är okej att det känns så.
Sen är det dags att åka. Jag försöker släppa lite av nervositeten och bara följa med i stunden.
När vi kom till mötet var det många jag kände igen. Vi går ofta på samma möten, fast i olika uppdrag och roller. Det känns ändå fint att känna igen människor och inte vara helt ny i sammanhanget.
Jag hade också med mig skrivtolkning via taltjänst under mötet, så att jag kan läsa och lyssna på texten i efterhand och bättre ta in vad som sades. Det är ett viktigt stöd för mig och gör stor skillnad.
Själva årsmötet med studieorganisationen gick snabbt och smidigt. Vi fick en god macka och kaffe, vilket var uppskattat. Det känns fint att det finns stöd att få, till exempel med föreläsningar och lokaler, och att man kan vara med och ta del av det. Det är viktigt att höra hur det går och vad som planeras framåt.
Efter mötet var det dags att ta sig hem igen. Det blev en hel promenad i dag, och vi lyckades hitta till lokalen utan problem. Det kändes i benen att det varit en lång dag, men samtidigt skönt att röra på sig och få lite frisk luft.
Nu är jag hemma efter en lång dag med både jobb och möte. Det känns i kroppen att det varit mycket i dag. När jag kommer innanför dörren är det första jag gör att prata lite med Habibi. Den stunden betyder mycket efter en lång dag.
Nu blir det att landa, ta det lugnt och låta kroppen vila.
Vi tar en dag i taget – även de lite längre 🌿
