Fredag – från trött till taggad

 Du ska aldrig tro…

Jag måste bara berätta en sak för er. Vet du vad som hände igår? Jag somnade jättetidigt. Alltså verkligen däckade – jag var helt slut. När jag kom hem från jobbet orkade jag ingenting alls. Ibland har man såna dagar, och det får faktiskt vara okej. Helt ärligt… lite humm och bara stänga av världen en stund.

Men idag är en ny dag! Nu har jag gått upp, ätit frukost och försöker samla lite energi igen. Ska dubbelkolla så jag har med mig allt till motorfestivalen – och framför allt varma kläder. Man vet ju hur kyligt det kan bli framåt kvällen.

Nu fortsätter jag packa ihop mina grejer, och snart bär det av till min vän. Vi ska sätta upp tältet tillsammans och bara ha det bra. Känns ändå fint att gå från total trötthet till något kul att se fram emot.

Önskar er en riktigt fin fredag 🤍

Sista april – mellan eftertanke och vårkänsla

 

I dag är det Valborgsafton – och samtidigt sista april. En dag som på många sätt rymmer både stillhet och förväntan. Det finns något särskilt i den kontrasten; hur eftertanke och framtidstro får ta plats sida vid sida.

Morgonen började i ett lugnare tempo. Väckarklockan kändes tyngre än vanligt, och det tog sin tid innan dagen riktigt kom i gång. Trots det kom jag i väg, och med hjälp av en omtänksam busschaufför som valde att vänta en stund, blev starten ändå god. Det är ofta i de små handlingarna som vi påminns om hur mycket omtanke faktiskt betyder.

Veckan har i övrigt präglats av ett stabilt och fokuserat arbete. Frågor som rör barn och unga, skola och kultur kräver både närvaro och uthållighet. Det är inte alltid ett arbete som syns direkt, men det bär på ett värde som sträcker sig längre än det som går att mäta här och nu. Många gånger handlar det om att våga stanna upp, lyssna in och låta tankar mogna innan nästa steg tas.

Just i dag infinner sig en känsla av att flera delar börjar falla på plats. Inte genom stora genombrott, utan genom de små steg som tillsammans skapar riktning. Det är en påminnelse om att utveckling sällan sker över en natt, utan byggs upp över tid – precis som våren som nu sakta men säkert tar mer plats omkring oss.

Ljuset stannar kvar lite längre. Luften känns mildare. Och någonstans i allt detta väcks också en ny energi.

Samtidigt bär denna dag en tydlig förväntan. Valborg är en tid för gemenskap, traditioner och för att välkomna ljusare tider. Eldar som tänds, människor som samlas och samtal som får ta plats skapar en känsla av samhörighet. Det handlar inte bara om att fira in våren, utan också om att få stanna upp tillsammans och dela en stund.

I dag får man också möjlighet att sluta lite tidigare inför Valborg, vilket ger tid att åka hem och göra det sista. Därefter väntar tid tillsammans med en vän, då vi ska gå på motorfestivalen – där vi också kommer att representera Dyslexiförbundets lokalförening i Fyrstad. Det känns meningsfullt att få vara en del av något större, att bidra till att sprida kunskap och skapa möten mellan människor.

Det finns något fint i att låta dagen rymma både ansvar och förväntan. Att först göra det som behöver göras – och sedan få landa i gemenskap och upplevelser.

I dag rör sig tankarna mellan det som varit, det som är och det som väntar.

Mellan eftertanke och framtidstro.
Mellan ansvar och gemenskap.
Mellan vardag och högtid.

Och kanske är det just där, i dessa övergångar, som livet känns som mest närvarande.

Jag önskar er en fin, varm och ljus Valborg 🌿

titta in här:

Motorfestivaler

Snart i mål – men först en sista kraftansträngning

:

---

Onsdagskänsla: En dag kvar

Onsdagen är här, och det känns i hela kroppen att veckan börjar runda av. Det är något särskilt med just den här dagen – känslan av att ha tagit sig igenom det mesta, samtidigt som man fortfarande har lite kvar att ge.

I dag är en sådan dag då det gäller att hålla i. Energin är kanske inte på topp, men stegen framåt fortsätter ändå. Möten ska tas, uppgifter ska slutföras och tankar ska landa. Och någonstans i allt det där finns också en rytm – ett lugn i att bara göra det som behöver göras.

På jobbet rör sig dagarna kring frågor som handlar om barn och unga, skola och kultur. Det är ett arbete som kräver både närvaro och tålamod – och som ibland växer fram i det lilla. Vissa dagar går allt snabbt, andra dagar handlar mer om att reflektera, följa upp och låta idéer mogna.

Efter de senaste dagarnas möten känns det som att mycket börjar falla på plats. Inte med stora, tydliga kliv – utan snarare genom små bitar som sakta fogas samman till något större. Det är ofta där det verkliga arbetet sker.

Och just i dag är en sådan dag. En dag att knyta ihop, reflektera och ta de sista stegen innan veckan landar.

Tankarna börjar såklart redan vandra mot ledighet och vila. Men det finns också något fint i att avsluta veckan med omsorg – att ge det där lilla extra, även när målet är nära.

Så jag fortsätter framåt, i samma anda. Ett steg i taget.

I dag ska jag också börja packa inför vår motorfestival. Det är mycket att tänka på inför ett så stort arrangemang, men också något jag verkligen ser fram emot. I helgen väntar arbete tillsammans med engagerade föreningsaktiva – och det ger energi. Att få vara med och skapa, bidra och bygga något inkluderande känns både viktigt och meningsfullt.

Snart är vi där.

Ha en riktigt fin onsdag ✨

---

Att lyssna på unga – en viktig del av vardagen

---

Tisdagstankar: Små steg som gör stor skillnad

Tisdagar har en speciell plats i veckan. Måndagens rivstart har lagt sig, och helgen känns fortfarande långt borta. Det är just här, mitt i allt det vardagliga, som de små stegen verkligen räknas.

Idag vill jag påminna mig själv (och dig som läser) om att framsteg inte alltid behöver vara stora eller spektakulära. Ibland handlar det bara om att dyka upp, göra det man kan och ta ett steg framåt – hur litet det än känns. Ibland känns det som två steg framåt och ett steg bakåt, men det är ändå framsteg.

Kanske handlar det om att ta tag i den där uppgiften du skjutit upp. Kanske är det att gå en promenad, dricka en kopp kaffe i lugn och ro eller höra av sig till någon du tänkt på. Små handlingar bygger momentum, och momentum skapar förändring.

På mitt jobb får jag vara med i olika sammanhang där vi arbetar med frågor som rör barn och unga, särskilt kopplat till skola och kultur. Det handlar mycket om att lyssna, skapa dialog och bidra till att de ungas röster får ta plats.

Idag fick jag själv lite extra motion på jobbet. Det blev ett extra möte där jag fick en inblick i hur andra arbetar med miljön i skolan, vilket var både intressant och lärorikt.

Jag deltog också i ett uppdrag kopplat till grundskolan, där vi samlades för att lyssna in och diskutera hur verksamheten och kulturen upplevs av våra ungdomar. Det blev fina samtal om vilken kultur de faktiskt vill ha i skolan – inte bara vad vi vuxna tror, utan vad de själva känner och tycker är viktigt.

Idag var jag även på ett kulturmöte för alla inom grundskolan, där vi fick ta del av information om hur kommunen arbetar med kultur för barn och unga. Det var både intressant och inspirerande och gav en tydligare bild av hur kultur kan bli en naturlig del av elevernas vardag.

Det känns genuint bra att vår kommun satsar på att ge unga en röst och inte bara pratar om delaktighet, utan faktiskt försöker skapa den i praktiken.

Vi fick också en inblick i hur kommunen arbetar med kultur för barn och unga. Tanken är att alla ska få möjlighet att ta del av kultur, oavsett bakgrund, genom samarbete mellan skola, förskola och andra verksamheter.

Inom kultur- och fritidsverksamheten planeras varje år olika insatser för att ge barn och unga roliga, kreativa och meningsfulla stunder. Det märks att det finns en vilja att göra skillnad, inte bara fylla kalendern.

N3 och utbildningsförvaltningen samarbetar genom Kulturbyrån, där de tillsammans tar fram en gemensam plan för hur arbetet ska bedrivas, vilka aktiviteter som erbjuds och hur barn och unga i olika åldrar kan vara delaktiga och påverka. Det känns tryggt att det finns en struktur, men ännu viktigare är att de ungas röster faktiskt tas på allvar. Det märks att det finns en vilja att lyssna – på riktigt – och inte bara fatta beslut över deras huvuden. Och just det ger hopp om att det vi bygger nu kan bli något som verkligen gör skillnad framöver.

Jag gick därifrån med en känsla av att det här är något som verkligen kan växa över tid. Särskilt med tanke på att 2026–2027 kommer att ha ett extra stort fokus på kultur för ungdomar. Det ska bli spännande att följa.

Det blev en dag med många intryck och mycket information, så det var tur att jag fick anteckningar från mötet. Det känns också bra att få vara delaktig i viktiga frågor utan att behöva anstränga mig för mycket med att skriva allt själv. Det finns hjälp att få, till exempel taltjänst som stöttar mig.

Så idag, denna helt vanliga tisdag, valde jag att ta de där små extra stegen – både bokstavligt och bildligt. Och det känns bra.

För det är så stora saker börjar – med små, konsekventa steg.

Ha en fin tisdag!

Ny vecka, nya steg

---

Måndag – tidig morgon och ny start 🌿

Klockan ringer klockan fem på morgonen. Jag går upp, tar hand om Habibi katten och ser att jag har plockat fram allt jag ska ha med mig till jobbet. Det känns skönt att vara förberedd inför fyra dagar med jobb.

Igår orkade jag inte så mycket mer än att städa och röja hemma, samt packa inför motorfestivalen. Det blev bara en lunchlåda, så jag får fixa resten idag.

Morgonen går i lugn takt. Jag gör det jag ska och försöker att inte stressa, även om det är tidigt. Det är något särskilt med de där tysta morgontimmarna innan dagen riktigt har börjat.

Jag känner mig både trött och ändå ganska bra på samma gång. En ny vecka ligger framför mig, och jag försöker ta den i min egen takt.

Måndagar är långa jobbdagar för mig, så jag försöker ladda upp mentalt redan från morgonen. Ta det lugnt, fokusera på en sak i taget och inte tänka för långt fram.

Ibland handlar det inte om att göra allt perfekt, utan om att bara komma igång. Att ta ett steg, och sedan ett till.

Jag vill också säga tack till dig som skrev en stöttande kommentar till mig. Det betyder mer än man tror när någon visar omtanke och står upp för en. Jag väljer att ta med mig det positiva.

Samtidigt fortsätter jag att hålla en respektfull ton här på bloggen. Jag delar mitt liv på mitt sätt, och jag gör så gott jag kan.

Nu börjar en ny arbetsvecka, och jag tar den steg för steg.
Vi tar en dag i taget 🌿

'

Söndag – vila, tankar och vikten av respekt 🌿

---

🌿 Du ser en del – men inte hela min vardag

🌿 Sammanfattning

En lugn söndag med tid för återhämtning, eftertanke och förberedelser inför veckan. Jag delar också hur min vardag faktiskt ser ut – där stöd ibland behövs. Inte för att jag inte kan, utan för att få det att fungera.

Jag vill också förklara att min dyslexi gör vissa saker svårare, särskilt när det gäller ord och siffror. Därför tar saker ibland mer tid och energi.

Bakom varje människa finns en hel bild som inte alltid syns. Jag önskar mer förståelse, mindre dömande – och att vi möter varandra med respekt.

Vi tar en dag i taget 🌿

---

Söndag – sista dagen på helgen.

Det har varit mysigt att få vara tillsammans. Samtidigt finns det mycket i livet som andra inte alltid ser eller förstår, även om de ibland tror det.

Morgonen fick vara lugn och utan stress. Jag stannade kvar hos min vän en stund till. Vi satt och pratade, tog det lugnt och bara var. Sådana stunder betyder mycket. Det är då man får landa och hämta ny energi.

Senare åkte jag hem igen. Det är alltid lite vemodigt att åka, men också skönt att komma hem till sitt eget. Jag plockade i ordning i lugn takt och gjorde det som behövdes inför veckan.

Jag passade på att fixa matlådor. Det blev fyra stycken, och det känns alltid skönt att ha det klart. Jag började även tänka på nästa helg och packade ihop lite saker inför motorfestivalen. Det är skönt att vara ute i god tid.

Kvällen blev lugn. Jag varvade ner, tänkte igenom veckan som varit och försökte samla energi inför det som kommer.

---

Samtidigt finns det tankar som stannar kvar.

Jag blir ibland ledsen över hur vi människor kan vara mot varandra. Ord kan göra ont, mer än man tror. Bakom varje människa finns så mycket som inte syns – ändå är det lätt att döma.

Jag förstår inte riktigt varför vissa drar slutsatser om mitt liv utifrån det jag skriver här. Min blogg visar bara en del av min vardag och min helg, inte hela bilden. Det finns mycket jag inte delar, och det betyder inte att det inte finns.

Ibland får jag kommentarer om att jag verkar få hjälp med allt fysiskt arbete. För mig handlar det om att använda det stöd jag behöver i min vardag. Det gör att jag kan fungera och vara delaktig. Att ta emot hjälp gör mig inte mindre – det gör att jag klarar mer.

När jag skriver om hur det faktiskt ser ut, till exempel med fakturor och andra vardagliga saker, är det viktigt att förstå att jag inte är ensam. Många behöver stöd i vardagen av olika anledningar. Samhället är inte alltid enkelt att navigera i, och ibland behövs hjälp för att få det att fungera.

Jag vill också förklara för er som är nya här: jag klarar mig själv i grunden. Men jag har dyslexi, och det gör vissa saker svårare – särskilt på iPhone, där appar och funktioner ibland kan kännas röriga.

Jag kämpar varje dag med ord och siffror. Det kan handla om att läsa, skriva eller förstå information. Sådant som är enkelt för andra kan ta mer tid och energi för mig.

Ibland blir det fel, och ibland missförstår jag saker. Det är en del av min vardag. Jag gör alltid mitt bästa, men allt blir inte perfekt.

Därför kan det också kännas jobbigt när kommentarer blir dömande eller när någon drar slutsatser utan att förstå hela bilden.

Det handlar alltså inte om att jag inte kan, utan om att jag gör saker på mitt sätt och i min takt. Med rätt stöd fungerar det – och jag klarar mer än många kanske tror.

Och det är helt okej.

---

Jag önskar att vi kunde visa varandra mer omtanke och respekt. Att tänka efter innan man säger eller skriver något kan göra stor skillnad.

Vi vet aldrig hela bilden av någon annans liv.

Jag gör så gott jag kan, på mitt sätt och i min takt. Och det får vara nog.

Söndagar för mig handlar om att landa, ta hand om sig själv och bara vara.

Det är okej att ta det lugnt.
Det är okej att vila.

---

Vi är inte ensamma. Det finns många som kämpar med fakturor och olika betalningar varje månad.

Alla har sin egen vardag och sina egna utmaningar, även om det inte alltid syns.

Vi gör så gott vi kan – och det är tillräckligt.

Vi tar en dag i taget 🌿

---

Lördag – med stöd i skrivandet och lugn i helgen 🌿

Lördag 🌿

Jag vaknar pigg och tillsammans med en vän. Det känns fint att inte vara ensam och att få börja dagen i lugn och ro. Vi tar morgonen som den kommer och njuter av att det är helg.

Vi äter frukost i lugn takt och pratar om allt möjligt. Det är skönt att få bara vara, utan stress eller måsten. Sådana stunder ger energi.

Sen kopplar vi upp oss till ett digitalt möte. Under mötet använder jag taltjänst som stöd, vilket hjälper mig att hänga med i det som sägs och ta in information i min egen takt. Det gör att jag känner mig mer delaktig och trygg.

När jag skriver använder jag både Microsoft Word och ChatGPT som stöd. Jag börjar med mina egna tankar och skriver ner det jag vill säga. Sedan får jag hjälp att rätta texten och få bättre flyt.

I Word lyssnar jag också på texten flera gånger för att höra hur den låter. Det hjälper mig att upptäcka sådant jag vill ändra och gör att texten blir tydligare.

Det tar tid för mig att skriva, ibland flera timmar. Jag jobbar steg för steg och i min egen takt, men det är värt det när texten till slut känns rätt.

Att leva med dyslexi gör att skrivandet kan vara en utmaning, men med stöd av taltjänst och AI känns det lättare. Jag kan uttrycka mig mer fritt och känner mig tryggare.

När jag är klar lägger jag ut texten på bloggen. Det är en fin känsla varje gång.

Resten av dagen fortsätter i lugn takt med mys, samtal och tid tillsammans.

Vi tar en dag i taget 🌿

Fredag – mellan möten och mys i helgen 🌿

---

Fredag ☕🌿

---

är fredag och jag känner i kroppen att det har varit en intensiv vecka. Jag försöker ta dagen i lugn takt och inte stressa mer än nödvändigt. Ibland får det faktiskt räcka att göra det viktigaste.

När jag klev på bussen i morse kände jag igen chauffören, och vi småpratade en stund. Det var en enkel men fin start på dagen. Vädret är verkligen härligt idag, så jag valde att gå av några hållplatser tidigare för att ta en promenad innan jobbet. Det gjorde gott att få lite frisk luft och rörelse.

Under våren har det varit många möten och årsmöten, och det kommer fler framöver. Det tar energi att vara igång så mycket, men samtidigt känns det viktigt för mig att vara delaktig och bidra. Jag vill vara en del av något som betyder något.

Efter jobbet ska jag packa och åka iväg över helgen. Jag ska hälsa på en vän, och vi planerar en lugn och mysig helg tillsammans. Det blir film, god mat och tid att bara vara utan stress. Det känns som precis det jag behöver.

I morgon väntar ett digitalt möte. Även om det också tar energi, är jag tacksam över att jag har taltjänst som stöd. Det gör att jag kan följa med bättre och ta in det som sägs i min egen takt.

En sak jag tänker extra mycket på idag är hur mycket som har förändrats i mitt skrivande. Att leva med dyslexi har påverkat mig mycket, och under lång tid kändes skrivandet både tungt och frustrerande. Det tog mycket energi att få ner det jag ville säga.

Med hjälp av AI som stöd har det blivit annorlunda. Jag kan nu uttrycka mig mer fritt och känner mig tryggare i det jag skriver. Jag får hjälp att formulera mina tankar och skapa ett bättre flyt i texten, vilket gör stor skillnad.

Det handlar inte längre bara om att skriva rätt, utan om att känna glädje i skrivandet. Stressen har minskat, och jag kan istället fokusera på det jag vill förmedla. Det ger mig en känsla av frihet.

Nästa vecka blir kortare, vilket känns skönt. Samtidigt vet jag att nästa helg blir intensiv, då det är motorfestival och vi ska vara där och visa Dyslexiförbundet. Det känns både roligt och viktigt.

Det är okej att vara trött efter en sådan här vecka. Jag försöker påminna mig själv om det och inte ställa för höga krav.

Vi tar en dag i taget – i vår egen takt 🌿