Torsdag när planerna sprack 🌿

I dag blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Ibland planerar man dagen i detalj och tror att man har gott om tid. Men så händer något oväntat och hela planeringen spricker direkt.

På morgonen skulle jag gå och slänga sopor innan bussen gick. Det låter kanske som en enkel sak, men det visade sig bli betydligt mer komplicerat än jag hade räknat med. Jag fick springa runt mellan flera olika sopstationer innan jag till slut hittade rätt och kunde slänga allt.

Samtidigt tickade klockan på och stressen började komma. Jag visste att bussen snart skulle gå och ju mer tiden gick desto mer stressad blev jag. Till slut hade jag bara några minuter på mig innan bussen skulle avgå.

På jobbet märks det också att terminen börjar gå mot sitt slut. Det är mycket registreringar som ska göras, böcker som ska tas hand om och hyllor som ska städas och göras i ordning inför sommaren. De sista dagarna före sommarlovet är alltid intensiva och det känns som om att-göra-listan bara växer.

Samtidigt är det en speciell känsla när man ser att allt börjar bli klart. Nu längtar man verkligen efter semestern och några veckor då man kan få sova lite längre på morgonen, ta dagen som den kommer och samla ny energi.

När jag kommer hem från jobbet är det inte bara att slå sig ner och ta det lugnt. I kväll ska jag också gå ner på bostadsrättsföreningens årsmöte. Det är viktigt att engagera sig i sitt boende och få information om vad som händer i föreningen, även om man ibland helst hade velat sätta sig i soffan med en kopp kaffe och vila en stund.

Vardagen är inte alltid lugn och välplanerad. Ibland blir det stress, oväntade hinder och planer som måste göras om. Men det är väl också det som är livet – att försöka hitta balansen mellan alla måsten och samtidigt komma ihåg att ta hand om sig själv.

Nu hoppas jag att torsdagen blir lite lugnare än den började och att resten av dagen bjuder på fler leenden än bekymmer. ❤️

Onsdag med musik, trötthet och tankar 🌿

 

Det var en fantastisk kväll med musik och konserten som jag filmade i går kväll. Det är alltid speciellt att få se elevernas glädje och allt arbete de lagt ner inför sina framträdanden. Man märker verkligen hur mycket det betyder för dem när allt äntligen är klart och publiken sitter på plats.

Nu ska jag sätta mig och försöka fixa ordning allt filmmaterial. Det tar alltid längre tid än man tror med redigering och sortering, men samtidigt är det väldigt roligt att få ihop allt efteråt.

Så nu är det onsdag och ännu en dag väntar. Typiskt nog upptäckte jag också att jag glömt lunchen kvar hemma på diskbänken. Det känns väldigt typiskt när morgnarna går lite för fort och huvudet redan är fullt av allt som ska göras.

Samtidigt vill jag ta upp en sak som jag funderat mycket på den senaste tiden. Jag behöver faktiskt inte redovisa hela mitt liv för andra människor bara för att jag bloggar. Jag delar med mig av delar av min vardag, mina tankar och mitt liv, men jag har också rätt till ett privatliv precis som alla andra människor.

Det känns också märkligt när människor väljer att skriva hårda kommentarer anonymt bakom namnet ”Okänd”. Om man nu tycker så mycket om andra människors liv och val kan man åtminstone stå för sina ord med sitt riktiga namn.

Jag fick bland annat kommentaren:
”Det kallas egoism. Du erkänner aldrig dina fel och brister. Du tar alltid den lätta vägen.”

Men sanningen är att ingen människa känner hela någon annans liv bakom några blogginlägg eller bilder på internet. Alla bär på saker som inte syns utåt. Sorgen efter min barndomsvän, stress, hälsa och vardagen i stort är sådant som påverkar mer än vad många kanske förstår.

Jag tror att världen hade blivit lite bättre om människor försökte möta varandra med mer respekt och mindre dömande.

Nu hoppas jag att onsdagen blir lugn och att kaffet får hjälpa kroppen att vakna till liv ordentligt. ❤️

:

Tisdag med arbete, teknikstrul och tankar kring diabetes 🌿

I dag är det tisdag och ännu en tidig morgon väntar. Det känns att kroppen börjar bli trött efter många dagar med tidiga morgnar och sena kvällar. Samtidigt är det bara att gå upp, göra kaffe och försöka samla energi inför ännu en arbetsdag.

På jobbet ska jag hjälpa till att filma en konsert som eleverna har som slutproduktion. Det brukar alltid vara roligt att få vara med och se allt arbete eleverna lagt ner inför sina framträdanden. Det märks att många är både nervösa och stolta när det äntligen är dags.

Så här i slutet av terminen är det också väldigt mycket annat som ska göras. Böcker ska scannas ut, hyllor ska plockas i ordning och mycket ska avslutas innan sommaren kommer. Det märks verkligen att sommarlovet börjar närma sig.

Samtidigt har jag haft problem med väckarklockan på min iPhone. Alarmet kommer bara i Apple Watch och inte ordentligt i telefonen, vilket gör att det blir svårt att vakna på morgonen. När man redan är trött känns det inte så roligt att behöva oroa sig för om man ska försova sig eller inte.

Det är märkligt hur mycket teknik kan påverka vardagen ibland. Man är så beroende av att allt fungerar som det ska, särskilt när dagarna är fulla med arbete och tider att passa.

Ibland får man kommentarer som:
”Du äter fel mat och tränar för lite och sitter stilla för mycket.”

Men diabetes typ 2 är mer komplicerat än så. Stress, sömn, arbete, ärftlighet och hur livet ser ut påverkar också kroppen väldigt mycket.

Jag har själv kämpat i flera år med träning och att försöka tänka på kosten, bland annat med LCHF-mat. I perioder har det fungerat bättre och ibland sämre. Men ibland säger kroppen faktiskt stopp, särskilt när stress, trötthet och livet runt omkring blir för mycket.

I samråd med läkaren har jag fått testa den här behandlingen för att se om den skulle fungera bättre för mitt blodsocker. Därför försöker jag ta en dag i taget och göra så gott jag kan.

Samtidigt försöker jag också vänja mig vid den nya behandlingen för min diabetes typ 2. Jag har haft problem med blodsockret under en längre tid och testar nu en ny medicin som verkar hjälpa mig bättre. Det känns skönt när man märker att kroppen börjar svara och att värdena går åt rätt håll, även om det ibland är både kämpigt och dyrt när medicinen inte går på högkostnadsskyddet.

Det är lätt för andra att döma utan att veta hur mycket arbete någon faktiskt lägger ner bakom kulisserna. Många som lever med diabetes försöker varje dag hitta en balans som fungerar för just deras kropp.

I dag kom det också en kommentar i bloggen:
”Du slår alltid ifrån dig. Lever i din egen bubbla.”

Ibland blir man faktiskt ledsen över hur människor skriver till varandra bakom skärmar och tangentbord. Förr fick man stå för sina ord på ett annat sätt. I dag känns det ibland som att vissa skriver precis vad som helst utan att tänka på att det finns en människa bakom texten.

Ord kan såra mer än många tror. Bakom varje blogg, kommentar och inlägg finns en människa med känslor, erfarenheter och ett liv som andra inte alltid känner till.

Man behöver inte hålla med varandra om allt, men jag önskar att fler kunde visa respekt och lite mer omtanke i tonen när de skriver till andra människor. Vi vet aldrig vad någon annan kämpar med bakom vardagen och fasaden.

Nu hoppas jag ändå att dagen blir bra och att både teknik och energi håller hela vägen. ❤️

#

Måndag med tidiga morgnar och nya utmaningar 🌿❤️

 

I dag var det åttonde dagen i rad som jag gick upp klockan 05 på morgonen. Samtidigt har kvällarna blivit sena, så jag känner verkligen att kroppen börjar bli trött nu.

De senaste veckorna har varit intensiva med både arbete, Classic Car-helgen och allt annat som händer i livet. Ibland känns det som att man bara går på rutin och försöker hålla ihop vardagen så gott det går.

Jag tänkte också berätta att jag har haft problem med mitt blodsocker och därför fått en ny behandling att testa. Jag har nu testat medicinen i sju veckor och jag tycker faktiskt att den har hjälpt mig. Det känns skönt när man märker att något fungerar och att kroppen börjar må lite bättre.

Nu tar jag en spruta en gång i veckan och det känns ändå som att behandlingen fungerar bra. Tyvärr går den medicinen inte på högkostnadsskyddet, vilket gör att det blir en extra kostnad varje månad. Samtidigt känner jag att hälsan är viktig och att man måste försöka hitta det som fungerar för kroppen.

Förhoppningsvis kanske jag framöver kan minska eller till och med sluta med vissa diabetestabletter. Det skulle kännas väldigt skönt.

Det är viktigt att ta hand om sig själv, även om det inte alltid är så lätt när dagarna är fulla och energin inte riktigt räcker till.

Nu ska jag snart åka och jobba. Jag älskar verkligen mitt jobb, även om slutet på terminen alltid innebär mycket att göra. Det ska scannas böcker från elever, städas hyllor och ordnas inför sommaren.

Jag upptäckte också att jag är ledig på fredag och det ska faktiskt bli väldigt skönt. Den här veckan ska bostadsföreningen dessutom ha årsmöte, så det händer en hel del även utanför jobbet.

Nu hoppas jag att veckan ändå kan bli lite lugnare och att det snart blir någon kväll där man kan lägga sig i tid och få lite extra sömn. ❤️

Ha en riktigt fin måndag alla där ute.
Kom ihåg att ta vara på tiden och de små stunderna i livet.

Söndag mot Classic Car i Göteborg ☕🚗❤️

Klockan ringde redan vid 05 i morse och det var bara att packa färdkosten.
Sedan var det dags att göra sig i ordning och åka ner till Classic Car i Göteborg tillsammans med Svenska Volvoklubben.

Att vara med på ett tvådagarsevent som Classic Car är både roligt och väldigt intensivt. Det blir tidiga morgnar, långa dagar och mycket att hjälpa till med runt montern. Trots tröttheten känns det ändå väldigt givande att få vara en del av gemenskapen och uppleva allt tillsammans med andra bilintresserade.

När vi kom ner parkerade vi bilen. Typiskt nog hade mässan inte öppnat ännu, så jag fick gå in bakvägen och gå runt själv en stund och titta på alla fina motorbilar. Det fanns så många vackra klassiska bilar att se.

Efter de tunga dagarna och sorgen efter min barndomsvän känns det ändå viktigt att komma iväg en stund. Ibland behöver man skingra tankarna och försöka hitta något som ger lite lugn mitt i allt det svåra.

Jag tycker att sådana här dagar kan vara väldigt rogivande. Att få komma ut bland människor, se alla fina Volvo-bilar och andra klassiska bilmodeller och känna gemenskapen gör att tankarna får vila en stund.

På vägen ner blev det kaffe och mackor i bilen. Det är något speciellt med de där enkla stunderna tillsammans med någon man tycker väldigt mycket om. Samtal, skratt och bara känslan av att inte behöva vara ensam med sina tankar betyder mycket.

Livet kan förändras väldigt fort.
Därför försöker jag ta vara på de små ögonblicken som ger glädje och värme, även när hjärtat fortfarande är fyllt av saknad.

Nu väntade en dag på Classic Car i Göteborg med många fina bilar, människor och förhoppningsvis lite ny energi inför veckan som kommer. ❤️

Efter den trevliga dagen var det dags att riva ner montern och packa in allt i transportbilen. Det var mycket logistik och många saker som skulle ordnas innan hemresan.

På vägen hem stannade vi vid en rastplats och åt en mors dags-middag. Det blev potatisgratäng, kyckling och bearnaisesås. Efter maten tog vi kaffe och mjukglass.

Sedan hjälpte jag till att packa ur bilen när vi kom hem. Jag är väldigt tacksam över att någon var så snäll och körde hem mig.

Jag känner ändå att helgen på Classic Car blev väldigt lyckad och rogivande. Ibland behöver man få tänka på något annat för en stund och bara njuta av nuet.

https://youtu.be/C4J7BSf0mXY?is=JKtNP1_v_4Qnwfy6

Fredag kväll med sorg i hjärtat och tankar som aldrig riktigt vill stillna 💔

Den här fredagskvällen blev inte alls som jag hade tänkt mig.
I dag nåddes jag av det tunga beskedet att en kär och älskad vän, som funnits i mitt liv sedan barndomen, har gått bort.

Det är svårt att ta in.
Så många minnen kommer tillbaka — skratt, samtal och alla stunder genom livet som man trodde skulle finnas kvar för alltid. När någon som stått en nära under så många år försvinner känns det som att en bit av ens egen historia försvinner samtidigt.

Sorgen är stor i dag och tankarna snurrar hela tiden.
Ibland finns det inga ord som räcker till när hjärtat gör ont.

För att försöka skingra tankarna lite följer jag ändå med ner till Classic Car i Göteborg under helgen. Ibland behöver man få komma bort en stund, träffa människor och försöka låta tankarna vila, även om sorgen fortfarande finns kvar inom en.

Vissa dagar påminns man extra mycket om hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på människorna omkring oss medan vi kan.

I kväll går alla mina tankar till familjen och alla som saknar dig. ❤️

Fredag med sommarkänsla och planer inför helgen 🌿

I dag är det fredag och jag får erkänna att natten inte bjöd på många timmars sömn. Ibland snurrar tankarna lite för mycket och då blir det svårt att komma till ro. Men trots tröttheten känns det ändå som att sommaren börjar göra sig påmind på riktigt.

För första gången i år blev det både sandaler och kjol. Det är något speciellt med den känslan när man äntligen kan lägga undan de tjocka kläderna och känna den varma luften mot benen igen. Små saker i vardagen kan faktiskt göra mycket för humöret.

Först väntar en arbetsdag som ska göras klart innan helgen kan börja på riktigt. Efter jobbet ska jag träffa min väninna för en fika och lite pratstund. Det är sådana där enkla stunder som betyder mycket — att få sätta sig ner med en kopp kaffe, prata om livet och bara få landa en stund.

Jag fick också en fråga om jag är med barnen i skolan och hjälper dem eftersom jag är dyslexikonsulent. Jag försöker stötta och hjälpa till där jag kan, särskilt kring läsning, språk och förståelse. För mig är det viktigt att barn och ungdomar känner att de duger som de är och att man kan hitta olika vägar att lära sig på. Alla människor fungerar olika och ibland behövs bara lite extra förståelse och rätt stöd för att självförtroendet ska växa.

Ibland blir det nästan lite ironiskt också. Jag brukar skämta om att barnen ibland får hjälpa mig att hitta rätt bland böckerna eftersom alfabetet inte alltid är min starkaste sida. Men kanske är det just därför jag också förstår känslan av att kämpa lite extra. Dyslexi handlar inte om att vara mindre intelligent — det handlar bara om att hjärnan arbetar på ett annat sätt. Och ibland kan det faktiskt skapa både förståelse, tålamod och många skratt tillsammans.

I dagens samhälle ställs det ofta höga krav redan från tidig ålder. Alla ska läsa snabbt, skriva rätt och hinna med i samma tempo. Men alla barn fungerar inte likadant och därför behövs också olika sätt att lära ut. För många barn med dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter kan rätt hjälp göra enorm skillnad — både för skolgången och för självkänslan.

Sedan blir det hem för att fixa det sista inför morgondagen. Då väntar en tidig morgon när jag och min vän ska åka på Classic Car Weekend. Det ska bli roligt att komma iväg lite, träffa människor och få uppleva gemenskapen kring motorintresset. För många handlar sådana här träffar inte bara om bilar, utan också om möten, glädje och att få känna lite frihet i vardagen.

Ibland kan man fråga sig varför man väljer att gå upp tidigt och åka iväg när man egentligen hade kunnat sova länge och ta det lugnt hemma. Men samtidigt handlar livet också om att skapa minnen och göra sådant som ger energi tillbaka. Att få komma bort en stund från vardagens stress, se fina bilar, höra motorljuden och känna atmosfären runt människor med samma intresse betyder mer än man kanske tror.

Det är också värdefullt att få göra sådana här saker tillsammans med någon man tycker om. Vissa stunder behöver inte vara märkvärdiga för att bli fina minnen. Ibland räcker det med en bilresa, lite kaffe, många skratt och känslan av att bara få vara i nuet.

Nu hoppas jag bara på fint väder, trevliga människor och en lugn och fin helg för alla. 🌸

När inkludering blir exkludering

Detta såg jag igår:

Den 3 juni röstar riksdagen om förändringar som kan få stora konsekvenser för elever med funktionsnedsättning. Dyslexiförbundet ställer sig bakom Funktionsrätt Sveriges uppmaning att säga nej till förslagen – och det är lätt att förstå varför.

Det är djupt bekymmersamt att ta del av de förslag som för närvarande diskuteras avseende stödet till elever med funktionsnedsättning. I stället för att stärka skolans förmåga att möta behoven hos de elever som är i störst behov av stöd, finns en påtaglig risk att utvecklingen går i motsatt riktning.

Som dyslexikonsulent möter jag regelbundet barn och unga som redan idag kämpar för att bli förstådda och få det stöd de har rätt till i skolan. Många förlorar sitt självförtroende långt innan adekvata stödinsatser sätts in. Mot denna bakgrund är det särskilt oroande att förändringar nu föreslås som riskerar att försvaga stödet och bidra till en mer segregerad skola.

En välfungerande skola måste vara genuint inkluderande. Elever med dyslexi och andra funktionsnedsättningar ska inte behöva kämpa oproportionerligt mycket för att ges samma möjligheter som andra elever. Tidiga insatser, tydlig dokumentation och ändamålsenligt stöd är avgörande – inte enbart för skolresultaten utan även för elevens självkänsla och framtida möjligheter.

Vi behöver en skola som förmår att se varje elevs styrkor och individuella behov, inte en skola som försvårar möjligheten att få rätt stöd.