Varför jag har min blogg – och varför jag vill ha äkta respons

Godmorgon fredag! ☀️✨

Varför jag har min blogg – och varför jag vill ha äkta respons

Idag vill jag skriva om något jag har tänkt på ett tag.

Jag delar ofta saker här om vardagen – tips, appar, rutiner och sådant som kan göra livet lite enklare. Inte för att allt ska se perfekt ut, utan för att jag vet att små verktyg ibland kan göra stor skillnad. För många handlar det om struktur, trygghet och att få ihop dagen på ett sätt som fungerar.

Och jag vill vara tydlig: det är därför jag har min blogg.

Jag skriver och delar för att jag vill stötta andra, inspirera och visa att man inte är ensam om att kämpa med vissa delar av livet. Det kan vara allt från planering och påminnelser till hjälpmedel som att få text uppläst – saker som underlättar på riktigt.

Men jag har också märkt något som tar energi.

Ibland blir responsen mest standardsvar – samma fraser om och om igen. Jag förstår att det kan vara välmenat, men för mig blir det lätt tomt när det aldrig blir något mer än så. Jag vill hellre ha en äkta kommentar, även om den är kort, än något som bara känns automatiskt.

Och en annan sak: tonen spelar roll.
Det finns inga krav på att alla ska tycka lika, men jag tycker att respekt är en självklarhet. Jag är en människa bakom skärmen, och jag delar inte för att bli ifrågasatt eller nedtryckt.

Jag vill att den här platsen ska vara trygg, positiv och snäll – både för mig och för er som läser.

Så jag hoppas att vi kan göra det här tillsammans. 💛
Dela gärna era egna tips också!

✨ Vilken app använder du mest i vardagen?
✨ Har du något hjälpmedel som verkligen gjort skillnad för dig?

Jag blir jätteglad om du vill skriva en kommentar – och kanske kan ditt tips hjälpa någon annan mer än du tror.

Trevlig fredag! 😊☀️✨

---

En dag kvar – ett steg i taget

---

En dag kvar

Det är nästan svårt att fatta att det bara är en dag kvar att jobba. Den här veckan har verkligen sprungit rakt in i väggen – snabbt, intensivt och lite som att jag inte riktigt hunnit andas mellan allt.

Jag har känt mig trött på ett sätt som sitter i hela kroppen. Som om energin bara har läckt ut lite i taget under dagarna, och nu finns det nästan inget kvar. Min energi har varit helt slut, och det är inget jag kan blunda för längre. Jag märker det i allt: hur jag tänker, hur jag rör mig, hur små saker kan kännas stora när man redan är på gränsen.

Men mitt i allt det där finns det ändå något jag faktiskt är nöjd med.

Den här veckan har jag nämligen planerat min lunch, och det har gått över förväntan. Det låter kanske som en liten grej, men för mig har det gjort en stor skillnad. Att slippa stressa, slippa fundera i sista sekund och bara veta att ”det här har jag fixat” – det har varit en trygghet.

Jag fick också ett tips om att använda appen Anteckningar, och det har faktiskt hjälpt mig mer än jag trodde. Jag har börjat skriva små saker där och lagt det direkt på min iPhone-skärm som en widget. (Du hittar det genom att gå in på skärmen och välja Widgetar.) Då ser jag tydligt vad jag behöver göra måndag till söndag, både hemma och på jobbet. Inte allt på en gång, utan små saker som känns möjliga att orka med.

Det blir som ett eget litet tips till mig själv i vardagen: att ta en sak i taget och inte försöka bära allt i huvudet.

För även om allt känns rörigt, och även om veckan varit tung, så finns det ändå saker som fungerar. Saker jag kan ge mig själv cred för. Ibland är det inte de stora förändringarna som räddar en, utan de små rutinerna som gör dagarna lättare att ta sig igenom.

Så även om jag är helt slut, försöker jag ändå tänka:
Jag gjorde något som funkade för mig. Och det räcker.

Imorgon är sista dagen, och sen hoppas jag att kroppen får komma ikapp. Att huvudet får vila lite. Att jag får landa. Just nu känns det som det jag behöver mest.

Samtidigt ser jag faktiskt fram emot helgen. Det ska bli kul att åka på möte med distriktet. Jag tror att det kan ge mig lite ny energi, inspiration och ett annat fokus. Ibland behövs det något som bryter av, något som får en att känna sig lite mer levande igen.

Och kanske är det precis det jag behöver nu.
Det behöver inte vara perfekt. Det viktigaste är att jag fortsätter framåt, ett steg i taget.

--- 💛

God morgon, bloggen! Nu börjar en ny arbetsvecka! ☀️

 God morgon, bloggen! ☀️

Nu drar en ny arbetsvecka igång, och jag känner mig faktiskt riktigt peppad. Det är något speciellt med just måndagar – lite som en nystart. En chans att samla ihop sig, ta ett djupt andetag och göra sitt bästa utifrån de förutsättningar man har just nu.

Det har varit en del prat och funderingar kring frasologi och annat, men jag vill lämna det bakom mig. För mig känns det viktigare att fokusera på det som faktiskt spelar roll: att må bra och fortsätta framåt. Ibland behöver man helt enkelt bestämma sig för att inte fastna i sådant som tar energi, utan lägga kraften på det som gör skillnad på riktigt.

✅ En sak jag vill hålla fast vid är att ringa min “klocka” 05:00 varje morgon.
Jag märker verkligen hur stor skillnad det gör när jag får en lugn start på dagen. Att hinna vakna i min egen takt, fixa mig utan stress och få landa innan allt sätter fart – det ger en helt annan känsla. När jag slipper börja dagen med att jaga minuter, blir jag både lugnare och mer närvarande.

Helgen gav mig också lite ny energi, och det var så skönt att få gjort massor av lunchlådor. Det är en sån där liten sak som gör stor skillnad i vardagen. Jag blir mer fokuserad och mindre stressad när maten redan är förberedd och jag slipper tänka på det i sista minuten. En liten vardagsseger som gör hela veckan enklare.

Samtidigt väntar en vecka med många möten, och det kräver sin förberedelse. Det är inte alltid en dans på rosor – det tar tid, koncentration och ibland ganska mycket tålamod. Men jag känner också att det är en ära att få vara med och bidra, både lokalt och på distriktsnivå. Det är spännande att vara aktiv i föreningslivet och känna att man faktiskt är en del av något större.

Jag vill bara vara tydlig med en sak: mitt engagemang är tydligt, och jag fortsätter lägga tid och hjärta i det jag tror på.
Jag vill att ingen ska behöva känna sig ensam eller rädd. Jag vill att fler ska få stöd när det gäller läsning, skrivande och att våga ta plats. Det är en stor anledning till att jag fortsätter kämpa och engagerar mig, även de dagar det känns tungt.

Till helgen blir det fullt upp igen, eftersom vi ska ha distriktsstyrelsemöte. Det blir kanske ingen superlugn vecka, men det känns ändå bra att vi har saker på gång och att vi jobbar framåt tillsammans. Det är något fint i att människor samlas, engagerar sig och vill göra saker bättre – även om det ibland kräver både tid och planering.

Vi sitter dessutom och planerar vårt lokala årsmöte, och det känns verkligen spännande! Det är mycket som ska klaffa, och ja… ibland kan det vara lite knepigt, särskilt när man sitter i Word och text och bilder hoppar runt lite som de själva vill. 😅 Men tur att vi hjälps åt.

Jag är så glad över att vi har en bra sekreterare och en styrelse där alla vill vara med och bidra. Det betyder mycket att känna att man inte står ensam, utan att vi jobbar som ett team. Det ger både trygghet och energi.

Jag känner mig faktiskt både tacksam och glad över att vi gör det här tillsammans. 💛

Nu kör vi igång veckan – en dag i taget!

Söndag med dig – tillsammans 🤍

---

Det är något magiskt med söndagar, som om världen sänker volymen lite och allt får kännas mer på riktigt.

Jag lever för helgerna – för att få sitta tillsammans, äta en god middag och vakna upp till en härlig frukost. Det är livet jag har valt att leva, ett liv där närhet, lugn och gemenskap betyder mer än stress och måsten.

Det är nästan svårt att förstå att allt började så enkelt. Att två personer kunde hitta varandra genom en app. Några meddelanden, ett första samtal… och sedan ett möte som förändrade något inom mig.

Förr kunde söndagar vara tysta på ett sätt som gjorde ont. En dag då tankarna tog över och saknaden kändes extra stor. Men nu är det annorlunda.

Nu finns du, och plötsligt blir en vanlig söndag det finaste jag vet.

Vi behöver inte fylla dagen med planer. Det räcker att få vakna med dig i tanken. Att vi delar en kopp kaffe, en blick och ett skratt. Kanske en promenad hand i hand där tiden inte spelar någon roll. Bara vi.

För det är inte alltid de stora ögonblicken som betyder mest, utan de små. Hur du får mig att känna mig lugn. Hur du får mig att känna mig sedd. Hur du får mig att känna att jag inte behöver bära allt ensam.

Söndag med dig känns som värme, som trygghet, som kärlek. Inte ensam. Tillsammans.

Samtidigt vet jag att helgen snart är slut, och att en ny vecka väntar. Men jag försöker ta med mig den här känslan in i vardagen också. Jag brukar fixa lunch för hela veckan – bara för att göra livet lite lugnare och veckans dagar lite lättare.

---

Kommentarer på min plattform 💬
Här inne vill jag att orden ska kännas som mjuka andetag och respektfulla hjärtslag. Jag modererar kommentarerna och väljer själv vilka som får synas på min plattform, för jag vill att det här ska vara en trygg plats för både mig och er.

Allt som sprider kärlek, värme och fina tankar är alltid välkommet 🤍
Men kommentarer som sårar, kränker eller skapar dålig energi kommer att tas bort.

---

Matflow och vänskap

 

---

Godmorgon kära blogg!

Eftersom jag fick ett riktigt matflow igår passade jag på att laga massor. Jag kokade en härlig köttgryta med morötter och lök – och självklart blev den extra krämig med massor av grädde. Så gott!

Jag hade också blandfärs hemma och lite Philadelphiaost, så jag gjorde pannbiffar där jag blandade i osten tillsammans med lök, grädde och ett ägg. Det blev riktigt saftigt och gott.

Jag kände mig faktiskt väldigt produktiv över att ha fixat matlådor för hela 7 dagar. Det känns så skönt när man tar hand om sig själv på det sättet. Jag avslutade med att frysa in maten också, så allt är klart och jag behöver bara koka lite pasta eller potatis när det är dags att äta. Det är verkligen en sån där liten grej som gör vardagen mycket lättare.

Efter allt fixande hemma packade jag min väska och gjorde mig i ordning för att åka till min kära vän. Det kändes mysigt att komma iväg lite och få ett miljöombyte. Ibland behöver man verkligen bara få vara någon annanstans en stund, prata, skratta och bara känna sig lugn.

Nu är jag hos en vän och blir bjuden på middag, och jag blir påmind om hur viktigt det är att ha människor omkring sig som bryr sig på riktigt. Äkta vänner som ser en, som finns där utan att man behöver förklara allt. Jag är så tacksam för det, för det är inte något man ska ta för givet.

Ikväll ska jag bara försöka njuta, vara närvarande och ta in den här känslan. Det är något speciellt med att sitta ner tillsammans, äta gott och bara prata om livet. Små stunder som betyder mer än man tror.

✨ Fredag, nytt hår och tydliga gränser

Godmorgon, kära bloggen ☀️

I veckan var jag och gjorde i ordning håret, och det blev verkligen jättebra. Ett stort plus till frisören på Hårverkstaden – de är lyhörda, professionella och kommer med bra idéer. Det känns alltid så tryggt när man blir bemött på ett professionellt sätt och samtidigt får tips som passar just mig.

Nu är det fredag. Jag ska jobba några timmar och har därefter beställt hem matleverans. Eftersom jag inte alltid har möjlighet att ta mig till mataffären är detta en lösning som fungerar bra för mig. Jag handlar för en hel månad i taget, vilket också har gjort att mina matkostnader har minskat och att det blir enklare att planera vardagen.

Jag vill också vara tydlig med en sak. Vissa saker i mitt liv har jag förklarat många gånger, och ändå uppstår det missförstånd. Därför vill jag förklara att jag inte kan ha öppna kommentarer när innehållet inte stämmer överens med mig, mitt liv eller syftet med bloggen. Jag väljer själv vad jag vill dela och vad jag vill bemöta.

Av den anledningen har jag nu begränsat kommentarsfunktionen. För att kunna skriva en kommentar krävs en e-postadress. Detta är ett medvetet val för att skapa en respektfull och trygg miljö här på bloggen.

---

Respekt är ett krav

---

Kära bloggen.

Jag vet inte om jag orkar om det här fortsätter. Det tar mer energi än ni kanske tror. Jag försöker bara vara mig själv och skriva från hjärtat, inte bli ifrågasatt eller nedtryckt.

Det som skrivs påverkar. Även när det kanske inte är meningen. Bakom varje ord finns en människa som faktiskt läser, känner och tar in mer än man tror. Därför ber jag er att sluta med detta genast. Inte i ilska, utan för att jag behöver lugn och respekt.

Jag har haft tålamod. Jag har sagt ifrån lugnt. Jag har försökt vara tydlig utan att bli hård.
Så nu är det slut. Jag varnade för några veckor sedan, och nu menar jag allvar.

Anonymitet är ingen ursäkt för att gå över gränser. Det här är min plats, min röst, och min gräns är nådd.

Från och med nu gäller det här: kommentarerna på bloggen kräver att man är inloggad via Google. Vill man skriva här ska man också stå för det man säger.

Det här handlar inte om att stänga ute någon, utan om ansvar och trygghet. När man står för sitt konto och sina ord blir tonen ofta mer eftertänksam och respektfull.

Inlägg som inte följer detta kommer att tas bort.

Jag vill att kommentarerna på bloggen ska hålla en mänsklig, lugn och respektfull ton. Alla som skriver med respekt är fortfarande varmt välkomna här.

Kära bloggen,
ibland måste man vara tydlig
för att skydda sig själv.

Och det känns faktiskt skönt att säga det.

---

tll er

Kära bloggen.

I dag är en sån dag där allt bara känns tungt. Inte för att något särskilt hände, utan för att allt liksom samlades på hög. Tankar, ord, förväntningar. Jag blev trött på att förklara, trött på att bli misstolkad, trött på att folk tror sig veta vem jag är.

Det är märkligt hur snabbt människor drar slutsatser. Några meningar räcker tydligen för att sätta en etikett på någon. Som om ett helt liv får plats i en kommentar. Som om man är samma person varje dag, varje timme, varje stund.

Ibland vill jag bara vara tyst. Inte försvara mig, inte rätta, inte förklara. Bara få existera utan att bli analyserad. Men det är svårt när allt man gör ska tolkas, värderas och bedömas.

Jag vet vem jag är.
Jag vet vad jag menar.
Och det får räcka, även när andra inte förstår.

Kära bloggen,
i dag behövde jag skriva av mig.
I morgon kanske det känns lättare.