Stopp och belägg

 Nu räcker det

Jag vill säga några tydliga ord om kommentarsfältet på bloggen.

Under den senaste tiden har det kommit många kommentarer som inte handlar om innehållet i inläggen, utan istället består av personliga påhopp, spekulationer om mitt liv och upprepade försök att provocera.

Det är inte en diskussion. Det är inte heller konstruktiv kritik. Det är helt enkelt ett sätt att försöka trycka ner en annan människa bakom anonymitet.

Min blogg handlar om mina erfarenheter av dyslexi, vardag och arbetsliv. Den är inte till för att människor anonymt ska kunna skriva elaka saker eller analysera mig som person.

Därför är jag tydlig med detta: från och med nu kommer kommentarer som innehåller personangrepp, hån eller upprepade provokationer inte att publiceras. Kommentarsfältet ska vara en plats för respektfulla samtal – annars får det vara.

Det är också värt att komma ihåg att anonymitet på internet ibland gör att människor skriver saker de aldrig skulle säga till någon ansikte mot ansikte.

Och ärligt talat säger sättet vissa kommentarer skrivs på mer om den som skriver dem än om personen de försöker angripa.

Jag kommer fortsätta skriva om dyslexi, arbetsliv och bemötande, eftersom det är viktiga frågor. Den som vill diskutera dem på ett respektfullt sätt är välkommen att göra det här.

Fredagsmorgon, ny ryggsäck och förberedelser inför årsmötet

 Skönt att helgen snart är här!

Jag sov verkligen hårt i natt. Jag hörde knappt väckarklockorna – trots att jag hade tre stycken som ringde. Till slut var det bara att gå upp, äta frukost och gosa lite med katten innan dagen började på riktigt. Jag hann som tur var med bussen och satt en stund och tittade ut genom bussfönstret på den lugna fredagsmorgonen.

Det var lugnt när jag kom in till jobbet. Jag började med en kopp kaffe och startade upp rummet innan dagen drog igång på riktigt.

Idag jobbar jag bara några timmar och sedan ska jag hem och fortsätta fixa inför vårt årsmöte. Det blir lite städning och jag ska också baka. Handlingarna är redan förberedda och klara, så det känns skönt att ha kommit så långt.

Lunchlådan är med till jobbet idag, och jag har dessutom köpt en ny ryggsäck av märket Zeeksack. Den verkar riktigt bra. Det jag fastnade för är att den har många smarta fack så man kan hålla ordning på sina saker. Det finns till exempel ett särskilt fack för datorn, småfickor för mindre saker och en sidoficka för vattenflaska. Då slipper man rota runt efter saker i väskan.

Jag tycker också att den känns väldigt praktisk i vardagen. Man kan ha både matlåda, papper till jobbet och andra saker utan att allt ligger huller om buller. Ryggsäcken är gjord för att hjälpa till att organisera sina saker bättre i vardagen, vilket jag verkligen uppskattar.

Dessutom är den ganska bekväm att bära eftersom den har bra axelremmar och flera fack som gör att vikten fördelas bättre. Den är också gjord i vattenavvisande material, vilket är bra om det skulle börja regna när man är ute.

När man har allt samlat i en och samma ryggsäck känns det mycket enklare att ta sig till jobbet. Jag slipper bära flera olika väskor, och det känns faktiskt lite mer ordning och reda i vardagen.

När jag kommer hem blir det nog fullt upp en stund. Jag vill gärna få ordning hemma innan mötet, så att allt känns klart och förberett. Att baka är faktiskt ganska mysigt också, särskilt när man vet att det är till något gemensamt som ett årsmöte där man träffas och pratar tillsammans.

Jag måste också säga att det ibland känns lite märkligt här inne. Samma inlägg dyker upp flera gånger i kommentarsfälten och svaren verkar ganska få. Det känns som att det saknas lite kunskap om hur man använder kommentarsfunktionen och hur man svarar på kommentarer. Det är ju roligare när det blir en riktig dialog och när man kan prata med varandra.

Men nu ska jag jobba klart de här timmarna först. Sedan hem och fortsätta fixa – och snart är det helg.

Energitjuvar förstår inte att dyslexi finns i olika grader – särskilt i arbetslivet

 Energitjuvar förstår inte att dyslexi finns i olika grader – även i arbetslivet

Många människor förstår fortfarande inte att dyslexi kan se väldigt olika ut från person till person. Det finns olika grader av dyslexi och det påverkar människor på olika sätt i vardagen. För vissa märks det mest när de läser längre texter, för andra kan skrivandet ta mycket tid och energi. Trots detta finns det fortfarande energitjuvar som inte vill eller orkar förstå hur verkligheten faktiskt ser ut.

Det är lätt för vissa att bara titta på resultatet. Om en person med dyslexi lyckas skriva ett mejl, ett dokument eller en text kan någon direkt tänka att då finns det egentligen inget problem. Men det de inte ser är arbetet bakom. De ser inte tiden det tar, koncentrationen som krävs eller hur mycket energi som går åt för att formulera sig rätt.

I arbetslivet kan detta bli extra tydligt. Många med dyslexi klarar sina arbetsuppgifter väldigt bra, men ibland kan de behöva olika typer av tekniska hjälpmedel eller extra utbildning för att arbetet ska fungera smidigare. Det kan handla om uppläsnings program, stavningsstöd, tal-till-text eller andra digitala verktyg som gör det lättare att läsa och skriva.

Sådana hjälpmedel är inte en genväg – de är ett stöd. Precis som glasögon hjälper någon att se bättre kan tekniska hjälpmedel hjälpa en person med dyslexi att arbeta mer effektivt. Det handlar om att skapa rätt förutsättningar så att människor kan använda sin kompetens fullt ut.

Många personer med dyslexi har dessutom andra styrkor som är mycket värdefulla i arbetslivet. De kan vara kreativa, lösningsorienterade och tänka på nya sätt. Men för att dessa styrkor ska komma fram behövs förståelse från omgivningen.

Problemet är att energitjuvar ibland fokuserar mer på svårigheterna än på lösningarna. Istället för att visa förståelse kan de ifrågasätta behovet av stöd eller hjälpmedel. Det skapar onödig stress och gör arbetsmiljön svårare än den behöver vara.

Om fler människor förstod att dyslexi finns i olika grader skulle också förståelsen öka. Med kunskap, rätt stöd och en öppen attityd kan arbetslivet bli en plats där alla får möjlighet att bidra med sina styrkor.

För i slutändan handlar det inte om vad någon har svårt för – utan om vilka möjligheter vi ger människor att lyckas. Vill du kan jag också skriva en ännu mer debatterande bloggtext om dyslexi i arbetslivet och okunskap från chefer eller kollegor. Det kan bli väldigt starkt. 💬

Är ni här för att läsa – eller bara för att attackera?

Jag skriver den här bloggen för att dela min vardag. Om livet som det är – om att leva med dyslexi, om tekniska hjälpmedel som hjälper mig i vardagen, om mat jag lagar och om små saker i livet som många faktiskt kan känna igen sig i. Det är inget märkvärdigt, bara min verklighet och mina tankar.

Men den senaste tiden har kommentarsfältet tagit en riktning som gör mig både besviken och trött. Istället för att handla om det jag faktiskt skriver om har flera kommentarer blivit personangrepp. Saker som inte ens har med mina inlägg att göra, utan snarare handlar om att försöka trycka ner mig som person.

Och jag ska vara helt ärlig – jag är riktigt trött på den här typen av kommentarer nu.

Det här är inte kritik eller en diskussion om det jag skriver. Det är personangrepp. Och det tänker jag inte acceptera längre.

Jag är öppen med att jag lever med dyslexi. Jag använder tekniska hjälpmedel för att skriva och uttrycka mig, precis som många andra gör i dag. Det är inget konstigt. De hjälpmedlen finns just för att människor ska kunna kommunicera och delta på sina egna villkor.

Bakom den här bloggen finns en människa. En person som delar sin vardag, sina tankar och ibland sina utmaningar. Jag gör det inte för att bli påhoppad eller förlöjligad. Jag gör det för att skriva om livet, precis som så många andra gör.

Det jag förväntar mig är egentligen väldigt enkelt: respekt.

Man behöver inte hålla med om allt jag skriver. Man får gärna tycka olika och diskutera. Men då håller man sig till ämnet och uttrycker sig på ett respektfullt sätt. När kommentarer istället består av hån, anklagelser och personliga attacker har man passerat den gränsen.

Jag ska också vara tydlig med en sak till: jag mår faktiskt inte bra av att läsa den här typen av kommentarer. Det är lätt att glömma att det finns en människa bakom en blogg. Ord påverkar mer än många verkar tro.

Därför vill jag vara tydlig framöver. Kommentarsfältet är till för att diskutera innehållet i bloggen – inte för personangrepp. Kommentarer som inte kan hålla en respektfull ton eller som inte ens handlar om ämnet i inlägget hör helt enkelt inte hemma här.

Jag skriver om min vardag och mitt liv. Det är allt.

Jag börjar också fundera på om problemet verkligen ligger hos mig. När kommentarer gång på gång går över till personangrepp istället för att handla om själva inlägget, då kanske det faktiskt är de som skriver kommentarerna som har problemet – inte jag.

Jag skriver den här bloggen för att dela min vardag, inte för att bli en måltavla för andras frustration. Vill man läsa och diskutera på ett respektfullt sätt är man välkommen här. Annars är det faktiskt väldigt enkelt – då behöver man inte vara här alls.

Trött men tacksam – en dag i energitjuvarnas tecke

 

Upp och hoppa!

Idag är jag lite trött efter en lång dag på jobbet. Det har varit en sån där dag när tiden bara springer iväg, men ändå känns det som att man aldrig riktigt hinner klart. Ni vet känslan när man ger allt, men energin sakta rinner ur en?

Istället för att få fokusera på det jag egentligen behöver göra finns det så många energitjuvar runt omkring. Små saker som stör, avbryter och tar min tid. Det kan vara onödiga diskussioner, stress som smittar av sig eller bara negativitet som hänger i luften. Sånt tar mer kraft än man tror.

Jag försöker påminna mig själv om att inte låta det ta över. Att andas, prioritera och göra en sak i taget. Det är inte alltid lätt, men det är nödvändigt. För min egen skull.

Nu tänker jag ta det lugnt resten av kvällen. Kanske en kopp kaffe, lite tystnad och bara landa. Ibland behöver man stanna upp för att orka hoppa upp igen imorgon.

Hur har er dag varit? 💛

---

När mönster blir synliga – om kommentarskultur och gränser

Efter att ha tagit del av den analys som genomförts av de kommentarer som riktats mot mig har jag funnit anledning att stanna upp och reflektera mer systematiskt över situationen. Det som tidigare framstod som en svårdefinierad känsla av obehag framträder nu som ett tydligt och återkommande mönster.

Kommentarerna kännetecknas av en påfallande likartad ton, ett repetitivt budskap och en konsekvent aggressiv stil. Samma typer av anklagelser återkommer – utan att konkretiseras eller underbyggas med sakliga exempel. Retoriskt bygger inläggen i hög grad på generaliseringar, förlöjligande formuleringar och en förskjutning av bevisbördan.

Även tidsaspekten är betydelsefull. Kommentarerna publiceras ofta tätt inpå varandra och uppvisar tydliga språkliga likheter. När dessa faktorer vägs samman framträder ett mönster som svårligen kan avfärdas som tillfällighet.

En särskild aspekt som bör klargöras är att bloggens kommentarsfält återkommande används för att diskutera innehåll på andra plattformar, exempelvis TikTok. Detta är problematiskt. Varje plattform har sin egen kontext och sitt eget syfte. Bloggens kommentarsfält är avsett för saklig diskussion om det aktuella blogginlägget – inte som arena för att föra debatt om vad som publiceras eller inte publiceras på andra medier.

Att flytta diskussioner mellan plattformar förskjuter fokus från sakfrågan och bidrar till ett otydligt och ibland konfrontativt samtalsklimat. Det hör inte hemma här.

Mot denna bakgrund har jag börjat överväga kommentarsfältets funktion. Fungerar det som en plats för dialog, eller har det i praktiken blivit en yta för upprepade personangrepp och sidospår?

Det är viktigt att understryka att yttrandefrihet inte innebär en skyldighet att tillhandahålla en obegränsad plattform för varje form av inlägg. Att sätta ramar – genom moderering eller genom att avvisa kommentarer som inte är relevanta för inläggets innehåll – är inte att tysta kritik. Det är att upprätthålla struktur och relevans.

Jag befinner mig därför i en övervägande fas. Frågan är inte bara om skrivandet ska fortsätta, utan under vilka villkor det i så fall ska ske. Om det ska finnas ett kommentarsfält måste det präglas av saklighet och respekt för ämnet. I annat fall riskerar det att motverka sitt eget syfte.

Analysen har skapat klarhet. Den har synliggjort mönster och därmed gett en mer rationell grund för beslut. Nästa steg behöver bygga på eftertanke och principer – inte på affekt eller provokation.

---

varm och tacksam helg tillsammans ❤️

Godmorgon ❤️

Det är så fint att vi har varandra. Den här helgen har verkligen känts trevlig, trygg och fylld av värme. Jag känner en djup tacksamhet för det vi delar. Det betyder mer än jag kanske alltid lyckas sätta ord på.

Helgen har varit så enkel men ändå så värdefull. I lördags åt vi tacos och drack ett gott glas vin 🌮🍷 Vi satt nära varandra i soffan, tittade på tv och småpratade. Ibland jobbade vi lite med vår förening inför årsmötet som snart är här. Det kändes fint att kunna göra något praktiskt tillsammans också – som ett team.

Att vakna bredvid dig på morgonen, känna lugnet och veta att vi har hela dagen framför oss … det är en speciell känsla. Frukosten med hembakat bröd, kaffe och ett kokt ägg smakade extra gott när vi satt där tillsammans utan stress. Små stunder, men de betyder så mycket.

Nu står en långkokt köttgryta och puttrar på spisen, med potatis och en fräsch grönsallad till. Det är något rogivande med att laga mat länge, låta smakerna växa fram i lugn och ro – lite som vi. Det är som att hela hemmet fylls av värme, dofter och en känsla av lugn.

Tiden har gått fort den här helgen, men den har varit så avkopplande och fylld av närhet. Jag känner mig lugn, glad och trygg. Det är fint att få vara i ett förhållande där man både kan skratta, prata om djupare saker och bara vara tyst tillsammans utan att det känns tomt.

Det har varit så trevligt att vara ihop en hel helg. Att verkligen få tid tillsammans, utan stress och avbrott, gör något med hjärtat. Jag tycker om hur vi tar hand om varandra i det lilla – en blick, en hand som söker den andras, ett leende över frukostbordet.

Sådana här helger påminner mig om hur viktigt det är att stanna upp och uppskatta det vi har. Det behöver inte vara stort eller märkvärdigt – det räcker med att få vara nära dig.

Hoppas din morgon börjar mjukt och fint ❤️ Jag bär med mig känslan av oss, och den gör mig varm hela vägen in.

Analys av kommentarerna

---

Analys av kommentarerna

Med anledning av de återkommande kommentarerna följer här en saklig genomgång av deras innehåll och argumentationsstruktur. Syftet är inte att bemöta enskilda personer, utan att klargöra vilken typ av resonemang som framförs och hur det förhåller sig till sakfrågan.

Metod

Kommentarerna har genomgått en systematisk genomläsning samt en språklig genomgång med stöd av digitala textanalysverktyg. Analysen har fokuserat på argumentationsstruktur, återkommande formuleringar och typ av invändning (sakargument kontra personfokus).

Syftet har varit att bedöma om kommentarerna innehåller konkret innehållslig kritik eller om de primärt rör avsändaren.

Observationer

Genomgången visar följande mönster:

1. Upprepade påståenden utan vidare utveckling eller konkretisering.

2. Avsaknad av specifika exempel kopplade till det publicerade innehållet.

3. Hänvisningar till odefinierade grupper (“många verkar tycka”) utan verifierbart underlag.

4. Fokus på personliga egenskaper, arbetssätt eller motiv snarare än sakfråga.

5. Personliga omdömen från avsändare utan redovisad insyn i mitt arbete eller min vardag.

Flera av kommentarerna innehåller dessutom långtgående slutsatser om mig som person, trots att avsändarna saknar faktisk kännedom om mig, mitt arbete och mina sammanhang. Att dra sådana slutsatser utan konkret underlag är inte en saklig bedömning, utan spekulation.

Analysen visar ingen förekomst av utvecklade motargument, alternativa lösningar eller konkret innehållskritik.

Slutsats

Sammantaget indikerar detta att kommentarerna i huvudsak är personorienterade snarare än sakorienterade. Argumentationen kan klassificeras som en retorisk förskjutning från innehåll till avsändare.

Det innebär att det inte rör sig om en innehållslig diskussion, utan om värderingar av person.

Min hållning är därför att fortsatt bemöta konkreta sakargument när sådana presenteras, och att inte delta i spekulativ eller personfokuserad argumentation.

Saklig dialog förutsätter underbyggda argument.
Respekt är en grundläggande princip.

Avslutande not

Användning av digitala verktyg för textanalys är en del av ett modernt arbetssätt och påverkar inte slutsatsernas sakliga grund. Verktygen synliggör språkliga mönster; de skapar dem inte.

Min ambition är att bidra till en diskussion där innehåll står i centrum. Det förutsätter att argument bemöts med argument – inte med personliga omdömen.

---