Fullt upp – men något att se fram emot!

 

Denna veckan är det verkligen mycket på gång. På jobbet är det fullt med möten, och även i föreningen rullar det på med en hel del att stå i. Man får försöka ta ett andetag i taget och beta av punkt för punkt.

Men mitt i allt det där intensiva ser jag ändå fram emot torsdag – då är det en föreläsning på Zoom som Dyslexiförbundet Andor ordnar. Den heter "Intensivläsning – en interventionsstudie i årskurs 2", och det låter riktigt intressant. Det är så viktigt att få in tidiga insatser, speciellt för barn som kämpar med läsning redan i lågstadiet.

"När vi lär oss mer, växer vi – både som människor och som samhälle."

Det känns alltid bra att fylla på med ny kunskap – och att känna att man inte är ensam i det man brinner för. Så även om veckan är full, så känns det ändå som om något viktigt väntar där framme.

Till helgen är det också möten – både lördag och söndag. Tur att de är på Zoom, det gör det lite lättare att orka. Dyslexiförbundet Andor håller i det, och det ena är en distriktsutbildning som känns bra att kunna delta i hemifrån.

Så här kommer min vecka se ut – full men meningsfull. Det är faktiskt kul att vara en föreningsmänniska! Att vara engagerad i föreningslivet känns viktigt. Det ger möjlighet att påverka, vara delaktig och göra skillnad – tillsammans.

Ett barn som läser i vårsolen

---

Vårkänslor och framtidsplaner

Nu börjar våren verkligen komma – luften blir varmare och härligare. Man känner det i hela kroppen, hur ljuset gör skillnad! Samtidigt märker jag redan av min astma. Det är mycket i luften som påverkar mig.

Jag tänker också mycket på ungdomarna i nian. Det är en tuff tid för många just nu. I morgon och på fredag är det nationella prov i engelska, och innan påsklovet har de NO-prov. Jag tänker särskilt på dem som kämpar med läsförståelse, hörförståelse och skrivande. Många har inte med sig ett rikt ordförråd i "bagaget", och det gör det ännu svårare.
Till alla föräldrar där ute – försök att prata mycket med era barn, ställ frågor, lyssna och locka dem att börja läsa, även lite i taget. Det ger så mycket mer än man tror! Ord är som verktyg – ju fler man har, desto bättre rustad är man.
Samtidigt väcker våren en längtan efter att planera framåt. Det känns som en nystart på något sätt. Jag tänker mycket på vad jag vill hinna med innan sommaren – kanske rensa bland saker, fixa lite i stugan eller bara ta vara på de där små stunderna av sol och stillhet.

Nu är det bara två veckor kvar till semestern – det ska bli härligt! Jag ser fram emot att umgås med vänner, andas ut lite och kanske äntligen boka tid hos frisören. Man får ta vara på ledigheten medan man har den.
Hur påverkas du av våren? Känner du också att det händer något inombords?

Måndagstankar – lite kaos i kanten

 

Det blev lite kaos igår kväll – jag fick liksom inte riktigt plockat ihop mig, vilket jag upptäckte senare. Ibland känns det som att hjärnan springer åt ett håll och kroppen åt ett annat. Man tror att man har koll, men så står man där med ett "oj då" i handen.

Hela helgen har varit så himla fin. Det är något speciellt med att bara få vara tillsammans – inga stora planer, bara det där lilla: att äta ihop, småfixa med grejer, skratta åt något man ser på tv eller bara sitta tysta med varsin kopp kaffe. Sådant som liksom värmer hela vägen in.

Men nu är det måndag igen, och allt är i alla fall klart med insticket. Vi har skickat in det, och nu håller jag tummarna för att vi får bidrag. Man vet ju aldrig, men jag tycker vi gjort ett bra jobb. Hoppas att någon annan ser det också.

Och så denna klocka… den som ringer så bestämt efter frukost. Det är som att den inte har någon känsla för hur trött man faktiskt är. Den bara: "Upp nu, iväg!" Så jag masade mig iväg till bussen, med kaffe i kroppen men hjärnan var kvar hemma i sängen.

Plötsligt, mitt i allt, slår det mig: jag har inte jobbnyckeln! Jag hade ju bytt jacka – vinterjackan kändes för tung, så jag tog den där lättare vårjackan istället. Och nyckeln… ja, den låg kvar i innerfickan på vinterjackan hemma. Typiskt mig. Så det blev till att ringa och lösa det, och ja… jag tror det ordnade sig till slut. 😅

Lite nervös är jag också – ska tillbaka till tandläkaren idag. Det är inte så att jag har tandläkarskräck, men jag gillar inte känslan av att ligga där med lampan i ögonen och någon som petar runt i munnen. Vi får se hur det går.

Nu ska jag försöka landa lite, dricka upp mitt kaffe och börja arbeta. Måndagar är som de är – men jag försöker tänka att det ändå är en ny chans att börja om. Och vem vet, det kanske blir en riktigt bra vecka.

När tiden inte är värd något – en tandläkarupplevelse jag helst vill glömma

Blev jag riktigt bestört av ett besök hos tandvården. Eller ja, det blev ju inget besök – men ändå tog det av min tid, energi och ledighet.

Jag hade tagit ledigt från jobbet för att fixa en tand, något jag verkligen behövde göra. Det är inte alltid lätt att få ihop tiden när man jobbar heltid, så jag hade planerat och bokat den här tiden i god tid. Väl på plats satte jag mig i väntrummet. Och väntade.

5 minuter.
10 minuter.
15 minuter.
20 minuter.
Nästan 25 minuter gick – utan att någon kom ut och sa något. Inget meddelande om att tandläkaren var sen. Inget “hej, vi är ledsna för förseningen”. Bara tystnad. Jag började känna mig osynlig.

Till slut gick jag till kassan. De sa bara kort att tandläkaren var försenad – och försökte lite nonchalant rycka på axlarna åt det. Inget beklagande, ingen förklaring, ingen respekt för att jag hade tagit mig tid, ställt om min dag och kommit dit i god tro.

Jag valde att avboka tiden. För hur mycket ska man behöva tåla? Jag kände mig både lurad och förbannad. Det kändes som att de tjuvat min tid – tid jag aldrig får tillbaka. Och dessutom en ledig dag som jag kunnat använda till något annat, något som faktiskt gör nytta eller ger mig återhämtning.

Det är lätt att känna sig liten i såna här situationer. Som om ens tid inte är värd något. Men det är den. Min tid är värdefull. Din också. Och när vården – oavsett om det är tandvård eller något annat – inte visar respekt för det, då blir det svårt att känna förtroende.

Nästa gång hoppas jag på bättre bemötande. Och framför allt – en påminnelse till mig själv att stå upp för den tid jag faktiskt har rätt till.

En trivsam söndag

En trivsam söndag

Det blev en riktigt trivsam söndag. Vi åt frukost i lugn och ro innan vi begav oss till Arena-loppisen. Där strosade vi runt och kikade på allt möjligt. Jag hittade en fin ram som jag köpte – tänkte sätta upp en lapp i den med regler för uthyrningen. vi tog en fikaa på loppisen se var också ,det var mysigt.

Efteråt åkte vi iväg åt olika håll för att fixa lite ärenden. När vi kom hem igen satte jag igång med middagen – det blev pepparkryddad potatisgratäng, kassler och lite grönt till. En enkel men god middag som passade perfekt efter en sån där småpysslig dag.

Jag passade även på att förbereda en tacopaj som blir perfekt till en lättare kvällsmat eller att värma upp till middag en annan dag.

Och precis när vi var klara med allt kom den nya gästen. Hen hade med sig en present till mig – jag blev verkligen överraskad! Så fint och omtänksamt. Det satte verkligen guldkant på dagen.

Nästan som en riktig familj – taco fredag och tidig morgon

---

Nästan som en riktig familj – taco fredag och tidig morgon

Igår var det nästan helt som att vara en riktig familj. Taco fredag, ni vet. Det var så mysigt – skratten, dofterna från köket, alla samlade runt bordet. Det behövs inte mycket för att känna sig lite mer hel. Bara att få sitta tillsammans, fylla sina tortillabröd med allt gott och skicka runt skålar – det gjorde något med hjärtat. Ibland räcker det med små stunder för att känna den där värmen, den man kanske längtat efter hela veckan.

I morse vaknade jag tidigt, som vanligt. Upp med tuppen, fast det är helg. Det sitter i ryggmärgen, tror jag. Gjorde mig en kopp kaffe, åt frukost i lugn och ro. Inget stress, ingen tid att passa. Det är något visst med helgmorgnar när hela världen känns stilla och man får ha tiden för sig själv. Då hinner tankarna ifatt, eller tvärtom – då slipper man tänka alls.

Det blev en fin start på helgen. Jag känner tacksamhet idag. För tacos, för stilla morgnar, och för att ibland få känna sig som en del av något större – som en familj, på sitt eget sätt.

Efter lunch satte jag igång med lite pyssel, mitt andra jobb och föreningsarbete. Det var fullt upp ett tag, men på eftermiddagen blev jag uppbjuden till Thai Singbar. Det var väldigt trevligt! En kopp kaffe och en liten mjukglass efteråt. Små saker som gör dagen lite extra fin.

Det har varit en trevlig dag, men med mycket att göra. Nu ser jag fram emot en lugn kväll.

Trall – det är fredag!

 

Upp och hoppa – min älskling kommer ikväll! Men först ska jag jobba klart.

Idag stannar jag kvar extra länge på jobbet för att hjälpa till med utlåning av böcker. Det är viktigt att ungdomarna läser, och självklart vill jag uppmuntra det. Det känns fint att kunna vara en del av det – att få tipsa, småprata och kanske hjälpa någon att hitta just den där boken som fastnar.

Det blir en lång dag, men ändå ganska mysig på nåt sätt. Fredagar har liksom sitt eget lugn, trots att det är mycket att göra. Det ligger nåt i luften – en känsla av att snart få andas ut, slå sig ner och bara vara.

Jag trodde ett tag att jag hade tappat hoppet om mitt extrajobb – det har stått tomt hela månaden. Men igår kom det en bokning på 31 dagar! Jag blev nästan lite chockad, men mest glad. Så nu måste jag hinna dit och fixa till, damma av, kolla så allt funkar. Jag vill att det ska kännas fräscht och välkomnande för den som kommer. En liten oas – mitt lilla projekt vid sidan av.

Sen väntar en hel hög med papper och protokoll som måste skickas in i helgen. Det blir lite pyssel. Det är mycket nu, men samtidigt gillar jag att ha saker på gång. Och med kaffe, musik och sällskap i soffan ikväll så ska jag nog orka. Det gäller bara att ta en sak i taget.

Och så var det tvätten. Allt som ska plockas ur torktumlaren och vikas in. Jag funderar faktiskt på att rensa i garderoben också. Göra om lite. Få ordning. Det känns som att det rensar i huvudet också, inte bara i skåpen.

Fredagskänsla ändå 💫
Nu kör vi – med tröttmössan i ena handen och framtidshopp i den andra.

Full fart – protokoll, justeringar och nationella prov

Idag har det varit lite blandinger, som jag brukar säga. Har fått fixat med protokollet och gjort min del som justerare. Träffat några under veckan, bollat lite tankar och fått ihop det viktigaste. Nu är det bara att få iväg allt till kommunen och förbundet – ett helgprojekt, minst sagt. Sånt där som får ta sin tid, men ändå måste bli klart.

Samtidigt måste jag styra upp lite mysigt hemma – jag får övernattningsbesök i helgen, och det ser jag verkligen fram emot. Men alltså… det är inte helt lätt att få till myskänslan när man har två katter och den ena bestämt sig för att kattlådan är helt onödig. Det är som att bo med en liten rebell som gör som den vill – och det blir förstås jag som får springa runt med papper och spray och sucka djupt. Kattkaos deluxe! Men man älskar dem ju ändå.

Idag hade också våra nior sin skrivuppgift i nationella proven. Och ärligt talat – varför ligger alla NP på våren? Det är så kort tid att repetera och förbereda, både för eleverna och oss som jobbar med dem. Allt kommer på en gång. Man hade verkligen önskat lite mer luft och andrum, både i planeringen och i själva systemet.

Men men… vi kämpar på. En dag i taget. Med protokoll, kattkaos och nationella prov i en enda röra.