Ännu en helg
Det är lördag, och tankarna dröjer sig kvar vid gårdagen.
Helgen har varit fylld av många extra timmar och en fin spridning av sång. Besöken på företag och sjukhem gav musiken utrymme att landa i miljöer som annars ofta är stillsamma. I mötena uppstår något särskilt – igenkänning, närvaro och värme. Blickar som bär minnen, och små ögonblick av stilla glädje. Sången blir ett gemensamt språk när orden inte riktigt räcker till.
Samtidigt påminde kroppen om sina gränser. Luften var tung och svår, och andningen påverkades direkt. Astman gjorde sig påmind, och det krävdes både ordinarie och akuta mediciner för att få viss lindring. Natten blev orolig, sömnen lätt, och kroppen fortsatte arbeta när den egentligen behövde vila.
Det är i sådana stunder balansen blir tydlig – mellan viljan att ge och behovet av att ta hand om sig själv. Mycket ryms samtidigt, både det som bär och det som tar kraft.
Nu återstår några dagar till nästa steg. På onsdag väntar julkonsert, med förberedelser som fortsätter i lugn takt. Repetitioner, planering och att varsamt samla den energi som finns. Musiken finns där som en stadig följeslagare, även när tempot behöver sänkas.
Och bortom allt detta finns en stilla längtan efter ledighet. Tid för återhämtning, för vila utan krav. Kanske en bra ljudbok, en stund av ro, och utrymme att bara vara.
Allt får ta sin tid.
