Torsdag – Njut av de små stunderna

God morgon!

Jag vaknade tidigt och gick upp för att göra mig i ordning. Redan i går kväll rörde jag ihop en deg till frasiga kalljästa rågfrallor. Det är ett så enkelt recept – degen får jäsa i kylen över natten och på morgonen är det bara att grädda bröden. Hela hemmet fylls av doften av nybakat, och det är en härlig start på dagen. Receptet kommer från Salt som Socker – Frasiga kalljästa rågfrallor⁠. (Salt som Socker⁠)

Snart kommer en god vän över på en kopp kaffe och nybakade rågfrallor. Jag tycker om att bjuda på hembakat och sitta ner i lugn och ro och prata. Det är de små stunderna i vardagen som betyder allra mest.

Samtidigt känner jag mig lite orolig i dag.

Senare ska jag åka till veterinären med min 16-åriga katt, Habibi. Hon har inte mått riktigt bra den senaste tiden och har gått ner i vikt. Därför ska veterinären ta prover för att försöka ta reda på vad som har hänt.

Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt. Tankarna går tillbaka till min förra katt, Whisky. Han började också gå ner i vikt, och då visade det sig att han hade njursvikt. Till slut fick vi ta det svåra beslutet att låta honom somna in. Det är ett minne som fortfarande gör ont.

Nu försöker jag tänka positivt och inte ta ut något i förskott. Först vill jag höra vad veterinären säger. Habibi betyder väldigt mycket för mig, och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kan få den hjälp hon behöver.

Livet påminner oss ibland om hur glädje och oro kan finnas sida vid sida. I dag börjar dagen med nybakat bröd, kaffe och en god vän, och senare hoppas jag på positiva besked hos veterinären.

Ta hand om er och era nära – både människor och djur. De betyder mer för oss än vi ibland hinner tänka på.

Önskar er alla en fin torsdag.

Kram från Gullan

När går gränsen?

När går gränsen?

Jag har funderat länge innan jag skrev det här.

Sedan 2007 har jag bloggat om mitt liv, mina erfarenheter och mina tankar. Under åren har jag fått många fina kommentarer och mött människor som stöttat och uppmuntrat mig. Men den senaste tiden har något förändrats.

Jag får återkommande kommentarer där jag kallas lat och bekväm. Det skrivs om min hälsa, mitt arbete, mina vänner och hur jag lever mitt liv. Kommentarerna handlar inte längre om det jag skriver – de handlar om att förminska mig som person.

Nu räcker det.

Ni känner inte mig. Ni ser några minuter av mitt liv genom en blogg eller ett inlägg på sociala medier. Ni ser inte allt arbete jag lägger ner, de motgångar jag tagit mig igenom eller de framsteg jag gjort. Ändå väljer en del att döma, håna och skriva nedvärderande kommentarer.

Det är inte kritik. Det är personangrepp.

Jag har funderat länge på om jag ska kopiera och skriva ut alla kommentarer och lämna dem till polisen för att få en bedömning av var gränsen går. Det är något jag överväger på allvar, eftersom ingen människa ska behöva vänja sig vid att bli hånad eller förminskad för att man väljer att skriva en blogg.

Att ha en annan åsikt är helt okej. Jag välkomnar sakliga kommentarer och diskussioner. Men att kalla människor lata, bekväma eller göra narr av deras hälsa, vänskap eller liv hör inte hemma i ett respektfullt samtal.

Jag tänker inte längre lägga tid på att svara på sådana kommentarer. De kommer inte att publiceras på min blogg. Det handlar inte om att jag inte tål kritik. Det handlar om att jag vill ha ett kommentarsfält där människor bemöter varandra med respekt.

Vi pratar ofta om yttrandefrihet. Ja, vi har rätt att uttrycka våra åsikter. Men vi har också ett ansvar för hur vi använder våra ord. Yttrandefrihet är inte en ursäkt för att förnedra eller förminska andra människor.

Min blogg kommer att fortsätta handla om mitt liv, mina erfarenheter och mina tankar. Den som vill läsa är varmt välkommen. Den som inte tycker om innehållet har också friheten att välja att inte läsa.

Jag kommer inte att låta människor som gömmer sig bakom anonyma kommentarer bestämma vad jag ska skriva eller hur jag ska leva mitt liv.

Från och med nu gäller en enkel regel här:

Olika åsikter är välkomna. Personangrepp är det inte.

Det är den nivån jag vill ha på min blogg.

Kram från Gullan

Kommentarspolicy

Kommentarspolicy

Jag välkomnar olika åsikter och sakliga diskussioner. Däremot godkänns inte personangrepp, hånfulla kommentarer eller inlägg som syftar till att förminska eller kränka andra. Jag vill att min blogg ska vara en plats där vi bemöter varandra med respekt.

En sådan policy gör det tydligt varför vissa kommentarer inte publiceras, utan att du behöver motivera varje enskilt beslut.

Onsdag – En vecka kvar av semestern

God morgon!

Innan ni läser dagens blogg vill jag säga några ord.

Den senaste tiden har jag fått lägga väldigt mycket energi på att sätta ner foten. Det är egentligen inte så jag vill använda min tid, men ibland måste man sätta tydliga gränser.

Jag hoppas att budskapet nu har gått fram och att ni förstår vad som gäller här på min blogg. Jag välkomnar olika åsikter och sakliga diskussioner, men jag accepterar inte personangrepp eller nedvärderande kommentarer.

Jag funderade faktiskt på att inte lägga ut dagens onsdagsblogg. Men efter en stunds eftertanke bestämde jag mig för att göra det ändå. Jag tänker inte låta några få elaka kommentarer ta ifrån mig skrivglädjen eller tysta min röst.

Nu går vi vidare.

Klockan ringde 09.00 och jag gick upp för att göra frukost. Habibi kom som vanligt och höll mig sällskap. Vi satt en stund tillsammans medan jag drack mitt kaffe och funderade över livet.

Nu är det bara en vecka kvar av semestern. Tänk vad fort tiden har gått. Det känns nästan svårt att förstå hur snabbt veckorna har sprungit iväg.

När jag ser tillbaka på sommaren känner jag mig faktiskt stolt över mig själv. Jag har följt läkarens ordination och tagit hand om min hälsa. Det har gett resultat. Min diabetes är mycket bättre och jag slipper ta sprutor varje kväll. Mina blodsockervärden är betydligt jämnare och jag mår mycket bättre än jag gjorde tidigare.

Snart ska jag till distriktssköterskan för att ta ett långtidsblodsockerprov. Det ska bli spännande att se resultatet, men framför allt känner jag själv att kroppen mår bättre. Det är en skön känsla och något jag är väldigt tacksam för.

I dag träffade jag en god väninna. Vi åkte iväg för att leta efter en ny jobbväska och passade förstås också på att fika tillsammans.

Jag valde en Budapestbakelse, men den levde tyvärr inte riktigt upp till mina förväntningar. Det var lite väl mycket grädde i den för min smak. Jag funderade en stund på att säga till, men valde att låta det vara.

Dagens bästa köp blev i stället en ny jobbväska. Jag hittade precis den jag letade efter, och dessutom till halva priset. Det känns riktigt bra inför att jobbet snart börjar igen. Jag hoppas också att den kommer att vara skönare för ryggen än den förra väskan.

När jag kom hem väntade lite vardagssysslor. Jag har fortfarande två rum kvar att städa och fixa innan jag känner mig klar. Det känns skönt att få ordning hemma innan semestern är slut.

Jag försöker njuta av den sista semesterveckan och ta vara på varje dag. Snart är det dags att börja arbeta igen, och det känns faktiskt bra att gå tillbaka med ny energi och bättre hälsa.

Jag önskar er alla en riktigt fin onsdag. Ta hand om er och glöm inte att vara stolta över era egna framsteg – stora som små.

Kram från Gullan

Tisdag – En dag fylld med energi och glädje

God morgon!

Jag vaknade tidigt i dag och började morgonen med att sätta i gång både diskmaskinen och tvättmaskinen. Medan tvätten blev klar passade jag på att vika den rena tvätten. Det känns alltid skönt när man får undan lite hemma.

Sedan åkte jag och min vän till Brandstationen i Upphärad. Det är ett mycket trevligt museum med mycket historia. Där finns gamla brandbilar, ambulanser och många andra spännande föremål som berättar om hur räddningstjänsten har utvecklats genom åren.

Efter att vi hade tittat runt gick vi in på det mysiga caféet. Där köpte vi en hembakad tekaka med skinka, ost, gurka och tomat. Den var verkligen god!

Jag kunde förstås inte låta bli att prova deras kaka med röda vinbär. Den serverades med vaniljsås och en kopp kaffe. Det var ett riktigt gott fika och ett perfekt avslut på besöket.

Om du har vägarna förbi Upphärad kan jag varmt rekommendera ett besök på Brandstationen. Det är ett trevligt utflyktsmål med både historia och ett mysigt café. Tänk på att caféet har öppet på tisdagar.

När jag kom hem kände jag mig verkligen nöjd med dagen. Jag har fått gjort mycket och samtidigt haft en härlig utflykt.

Den sista tiden har jag inte mått så bra, men nu känner jag att jag börjar må bättre igen. Det känns skönt att få tillbaka energin och orken. Jag hoppas att det fortsätter åt rätt håll.

Ibland är det de små sakerna i vardagen som gör den största skillnaden. Att få saker gjorda hemma, komma ut en stund, uppleva något nytt och umgås med någon man tycker om ger ny energi och gör livet lite lättare.

Jag hoppas att ni också har haft en fin dag och att ni får en fortsatt härlig vecka.

Kram från Gullan

Nya skollagen – viktiga frågor att diskuter

---

Jag såg ett inlägg på Instagram där Jonas Nilsson lyfter flera viktiga frågor om de nya ändringarna i skollagen som trädde i kraft den 3 augusti.

De nya reglerna ska ge lärare bättre möjligheter att skapa trygghet och studiero. Det ska bland annat bli lättare att avvisa elever från klassrummet, byta undervisningsgrupp under en period och stänga av elever från skolans lokaler.

Samtidigt ställer Jonas Nilsson flera viktiga frågor. Om en lärare inte förmår att få ordning i sitt klassrum under en längre tid och en elev behöver flyttas eller stängas av – vad händer då? Någon måste ta emot den eleven och ge stöd och undervisning. För elever som stängs av under en längre period är skolan dessutom skyldig att ordna distansundervisning.

Det leder till flera obesvarade frågor:

• Vem ska ta hand om de elever som avvisas eller stängs av?

• Vem ska bedriva distansundervisningen?

• Vem ska bekosta de extra resurser som krävs?

Det är frågor som ännu inte har fått några tydliga svar. Om skolorna inte får de resurser som behövs finns det en risk att lagändringarna inte får den effekt som var tänkt, utan bara blir förändringar på papperet.

Jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar hela bilden. Alla elever har rätt till en trygg skolmiljö och studiero, men de elever som avvisas eller stängs av har också rätt till undervisning och stöd. För att de nya reglerna ska fungera i praktiken krävs det att skolorna får rätt förutsättningar.

Vad tänker ni? Håller ni med om att de nya reglerna behöver följas av ökade resurser, eller tror ni att de fungerar som de är? Jag ser fram emot en respektfull diskussion.

. Söndag – Tacksam för en fin sommar

Godmorgon!

Nu är det dags att åka hem efter några underbara dagar hos min vän. Vi har haft det så fint tillsammans och hittat på mycket. Vi har gjort små utflykter, upptäckt nya platser, fikat och bara njutit av att umgås. Det är sådana stunder som ger energi och blir fina minnen.

När jag tänker tillbaka på min semester inser jag att den började på ett tungt sätt. Jag fick ta farväl av en god väninna som lämnade oss och gick vidare till himlen. Det var en sorglig start på sommaren och en påminnelse om hur skört livet kan vara.

Samtidigt har sommaren också gett mig många ljusa stunder. Jag har träffat vänner, gjort utflykter, varit ute i naturen och fått tid att vila. Jag är tacksam för allt det fina jag har fått uppleva. Livet rymmer både sorg och glädje, och ibland får de finnas sida vid sida.

Nu återstår bara nio dagar av min semester. Åtta veckor har gått otroligt fort, men jag kan verkligen inte klaga. Jag har haft en fin sommar, fylld av både eftertanke, gemenskap och glädje.

I dag blir jag hemskjutsad efter några fina dagar hos min vän. När jag kommer hem väntar det på att packa upp mina saker och landa hemma igen. Sedan börjar jag så smått att ställa om till vardagen och arbetet som väntar om drygt en vecka.

Jag vill ta vara på de sista dagarna av semestern och njuta av dem. Sommaren går fort, men minnena finns kvar.

Jag önskar er alla en fin söndag. Ta hand om varandra och glöm inte att uppskatta tiden med dem ni tycker om. Livet är värdefullt, och de små stunderna tillsammans betyder ofta mer än vi tror.

Kram från Gullan

Lördag – Rätten att göra sin röst hörd

God morgon!

De senaste dagarna har jag varit hos min vän, och det har varit så härligt att få umgås. Vi har tagit bilen och åkt till Gräsviken, där vi åt en god våffla och njöt av en mysig fika tillsammans.

Vi tittade också på kartan och bestämde oss för att åka vidare till Brödbacken. Där möttes vi av ett vackert landskap med kor som betade i hagen och ett litet mysigt café. Jag tog en slät kopp kaffe och vi satt en stund och njöt av lugnet. Det är ofta de enkla stunderna som ger de finaste minnena.

När jag kommer hem tycker jag om att skriva om mina upplevelser. Jag har bloggat sedan 2007, och bloggen har blivit en viktig del av mitt liv. Här delar jag med mig av mina tankar, erfarenheter och det som betyder mest för mig.

Den senaste tiden har jag fått en kommentar som fick mig att stanna upp och fundera:

"Då ägde du bloggen. Nu är det AI som äger texterna. Fusk alltihop."

Jag vill gärna bemöta den kommentaren.

Jag har dyslexi och har kämpat med läsning och skrivning under hela mitt liv. Långt innan AI fanns använde jag hjälpmedel som tal-till-text, talsyntes och Taltjänst. De hjälpte mig att uttrycka mina tankar när orden ibland var svåra att få ner i skrift.

I dag använder jag ibland AI på samma sätt – som ett hjälpmedel. Det förändrar inte mina upplevelser, mina åsikter eller mina värderingar. Jag sitter fortfarande i många timmar och skriver, läser igenom, rättar och bearbetar mina texter innan jag publicerar dem.

Att kalla det för fusk tycker jag är sorgligt.

Vi lever i ett samhälle där hjälpmedel gör det möjligt för människor att delta på lika villkor. Ingen skulle säga att en person med glasögon fuskar för att kunna läsa. Ingen skulle säga att en person med hörapparat eller rullstol fuskar. Hjälpmedel finns för att skapa tillgänglighet och ge människor möjlighet att leva, arbeta och kommunicera på samma villkor som andra.

Det handlar också om yttrandefrihet. Yttrandefrihet är inte bara rätten att ha en åsikt – det är också möjligheten att kunna uttrycka den. Om människor med funktionsnedsättningar blir kallade för fuskare när de använder hjälpmedel riskerar deras röster att tystna. Det är inte det samhälle jag vill leva i.

Jag älskar att skriva. Jag älskar att dela med mig av mitt liv, mina åsikter och mitt engagemang. Ingen människa ska behöva skämmas för att använda hjälpmedel för att kunna uttrycka sig. Tvärtom borde vi glädjas åt att tekniken gör det möjligt för fler människor att göra sina röster hörda.

Jag hoppas att vi fortsätter att bygga ett samhälle där tillgänglighet och yttrandefrihet gäller alla – inte bara dem som har lätt för att läsa och skriva. Ett samhälle blir starkare när fler röster får höras, inte när människor tystas för att de använder de hjälpmedel de behöver.

Jag önskar er alla en fin lördag. Ta hand om varandra, njut av de små stunderna i livet och kom ihåg att vi alla har olika förutsättningar – men samma värde och samma rätt att göra våra röster hörda.

Kram från Gullan