I dag är det tisdag och ännu en tidig morgon väntar. Det känns att kroppen börjar bli trött efter många dagar med tidiga morgnar och sena kvällar. Samtidigt är det bara att gå upp, göra kaffe och försöka samla energi inför ännu en arbetsdag.
På jobbet ska jag hjälpa till att filma en konsert som eleverna har som slutproduktion. Det brukar alltid vara roligt att få vara med och se allt arbete eleverna lagt ner inför sina framträdanden. Det märks att många är både nervösa och stolta när det äntligen är dags.
Så här i slutet av terminen är det också väldigt mycket annat som ska göras. Böcker ska scannas ut, hyllor ska plockas i ordning och mycket ska avslutas innan sommaren kommer. Det märks verkligen att sommarlovet börjar närma sig.
Samtidigt har jag haft problem med väckarklockan på min iPhone. Alarmet kommer bara i Apple Watch och inte ordentligt i telefonen, vilket gör att det blir svårt att vakna på morgonen. När man redan är trött känns det inte så roligt att behöva oroa sig för om man ska försova sig eller inte.
Det är märkligt hur mycket teknik kan påverka vardagen ibland. Man är så beroende av att allt fungerar som det ska, särskilt när dagarna är fulla med arbete och tider att passa.
Ibland får man kommentarer som:
”Du äter fel mat och tränar för lite och sitter stilla för mycket.”
Men diabetes typ 2 är mer komplicerat än så. Stress, sömn, arbete, ärftlighet och hur livet ser ut påverkar också kroppen väldigt mycket.
Jag har själv kämpat i flera år med träning och att försöka tänka på kosten, bland annat med LCHF-mat. I perioder har det fungerat bättre och ibland sämre. Men ibland säger kroppen faktiskt stopp, särskilt när stress, trötthet och livet runt omkring blir för mycket.
I samråd med läkaren har jag fått testa den här behandlingen för att se om den skulle fungera bättre för mitt blodsocker. Därför försöker jag ta en dag i taget och göra så gott jag kan.
Samtidigt försöker jag också vänja mig vid den nya behandlingen för min diabetes typ 2. Jag har haft problem med blodsockret under en längre tid och testar nu en ny medicin som verkar hjälpa mig bättre. Det känns skönt när man märker att kroppen börjar svara och att värdena går åt rätt håll, även om det ibland är både kämpigt och dyrt när medicinen inte går på högkostnadsskyddet.
Det är lätt för andra att döma utan att veta hur mycket arbete någon faktiskt lägger ner bakom kulisserna. Många som lever med diabetes försöker varje dag hitta en balans som fungerar för just deras kropp.
I dag kom det också en kommentar i bloggen:
”Du slår alltid ifrån dig. Lever i din egen bubbla.”
Ibland blir man faktiskt ledsen över hur människor skriver till varandra bakom skärmar och tangentbord. Förr fick man stå för sina ord på ett annat sätt. I dag känns det ibland som att vissa skriver precis vad som helst utan att tänka på att det finns en människa bakom texten.
Ord kan såra mer än många tror. Bakom varje blogg, kommentar och inlägg finns en människa med känslor, erfarenheter och ett liv som andra inte alltid känner till.
Man behöver inte hålla med varandra om allt, men jag önskar att fler kunde visa respekt och lite mer omtanke i tonen när de skriver till andra människor. Vi vet aldrig vad någon annan kämpar med bakom vardagen och fasaden.
Nu hoppas jag ändå att dagen blir bra och att både teknik och energi håller hela vägen. ❤️
#