Fredagstankar – jobb, uthyrning och en gnutta ånger

 

Det har varit en lång fredag. Jag jobbade mina timmar på jobbet och åkte sedan hem för att ta tag i lite praktiskt arbete med uthyrningen av lägenheten. Det är alltid något som ska fixas eller följas upp, men jag gillar ändå att ha koll på det. Det känns skönt när allt flyter.

En person ska komma och titta på rummet för att se om han vill hyra det. Annars fortsätter jag bara med bokningarna som vanligt. Det brukar ordna sig till slut.

Men idag kom också en gammal känsla tillbaka – den där lilla ångern över att jag inte fortsatte med främmande språk, särskilt engelska. Jag märker att det hade varit så värdefullt, både i vardagen och när jag har kontakt med gäster från andra länder. Ibland får Google Translate rycka in, och det funkar – men jag önskar att jag kände mig säkrare och kunde uttrycka mig mer fritt.

Man blir aldrig för gammal för att lära sig, det vet jag. Kanske är det dags att ta ett litet steg igen. Ett ord i taget.

Helgen blir allt annat än lugn – i morgon är det årsmöte med Dyslexiförbundet, distrikt Västra Götaland, och på söndag står jag på loppis. Full fart med andra ord!

Oavsett hur mycket som händer försöker jag ändå hitta små stunder för mig själv – andas, reflektera och bara vara. Livet är fullt av både måsten och möjligheter, men ibland räcker det med att ta ett steg i taget. Precis som med språket. Precis som med livet.

Nu ser jag fram emot helgen – full av möten, människor och kanske några fynd på loppisen. Och vem vet, kanske blir det också början på något nytt.

Torsdagstankar – arg och besviken på HelloFresh

Gött, det är torsdag – men herregud vad veckan har flugit iväg. Känns som jag knappt hunnit blinka!

Tyvärr är jag rätt förbannad just nu. Jag försökte avboka en matleverans från HelloFresh redan för över en vecka sedan. Jag var inne på deras webbplats flera gånger och försökte ta bort leveransen – men det gick inte. Jag trodde att jag hade lyckats, men i morse fick jag ett meddelande om att maten ändå är på väg.

Jag tycker verkligen inte att HelloFresh är kundvänliga. Det ska inte vara så svårt att avboka – särskilt inte när man har dyslexi och kämpar med att navigera på sidor som redan är röriga. Jag följde alla steg i god tid, och ändå blev det fel. Som kund känner man sig både frustrerad och överkörd.

Och maten då? En av rätterna – "Taco loco! med pulled pork och avokado" – innehöll en krämig gräddfilsdressing med koriander som smakade som diskmedel. Usch! Jag vet att vissa gillar koriander, men den här rätten var inte god alls. Absolut inte värd pengarna.

Jag kommer aldrig mer boka mat hos HelloFresh. Det räcker nu.

Har någon annan haft liknande problem?

Nu har jag jobbat en lång dag – dags att komma hem och mysa med min habibi. ❤️

Du ska in här – först!

Jag fick en lugn natt – sån där sällsynt sort som man vill rama in och hänga upp på väggen. Inga uppvaknanden, inga konstiga drömmar om borttappade skor eller talande katter. Bara sömn. Och det mina vänner, det är ren lyx.

Upp och igång med morgonrutinen. Tandborsten i högsta hugg, håret åt alla håll och kaffet som räddar liv. Det är ONSDAG – mitt i veckan – fullt ös medvetslös, som man säger!

Idag ska jag vara dörrvakt till nio elever som har NP i SO. Känner mig lite som en blandning mellan väktare, tidspolis och snäll bonusmamma med koll på allt.

Sen hem. Ta mig i kragen (nej, inte bokstavligt – den är ändå mest dekoration) och röja. Inga ursäkter. Inget annat på schemat. Bara jag, dammsugaren och eventuellt ett vresigt hörn bakom soffan.

Tisdag – tråkigt att gå upp i ensamheten

 

Det var segt att ta sig upp i morse. Ensamheten låg som ett tungt täcke över frukosten. Inga ljud, inga rörelser – bara jag, kaffet och tankarna som snurrade.

Jag försökte installera ett säkerhetsprogram – Authenticator – på min Mac, men det fungerade bara på iPad och iPhone. Så typiskt teknik. Det är både frustrerande och viktigt att öka säkerheten, men ibland känns det som att allt bara blir mer krångligt. Det tog mig en hel timme att försöka få det att fungera, och till slut var all energi borta. Jag gav upp och kände mig helt dränerad.

Idag är det mycket att göra inom administration och kontorsarbete. Vanligtvis tycker jag att det kan vara ganska kul – att få struktur, ordning och lite koll på läget. Men just nu är det tungt.

Jag har köpt nya glasögon, men optikern tyckte att jag inte behövde progressiva. Det blev enkelslipade istället. Tyvärr blir det suddigt när jag jobbar vid datorn. Jag måste ta av mig glasögonen för att kunna se ordentligt – och det fungerar inte i längden.
Mina nya progressiva glasögon har ännu inte kommit, och jag har fortfarande inte köpt det par jag egentligen behöver. Synen har blivit sämre på nära håll, särskilt vid skärmar, och det gör det svårt att fokusera.Jag har i alla fall beställt extra glas – de kommer om en vecka. Förhoppningsvis blir det lättare då.

Mitt jobb kan vara riktigt fint ibland – särskilt när jag får vara med ungdomarna. Det är mer givande än att sitta med administration, även om det också hör till. Ibland räcker det med att en elev säger hej med ett leende, så lättar trycket i bröstet lite.

Idag fick jag dessutom ett oväntat uppdrag: att hjälpa en person spåra sin mobiltelefon som hade blivit kvarglömd på en buss. Genom en app kunde vi faktiskt se exakt var bussen befann sig. Det blev ett litet äventyr mitt i allt det vardagliga, och kanske också en påminnelse om att teknik inte bara krånglar – den kan också hjälpa.

Just nu får jag ta en sak i taget och påminna mig om att allt inte måste bli perfekt direkt.
Vissa dagar är bara gråare än andra – men jag vet att det vänder.

Och även om dagen började tungt, försöker jag påminna mig om att det är okej att ha sådana här dagar. Alla har vi stunder när allt känns lite suddigt – både bokstavligt och bildligt.
Det viktigaste är att inte ge upp, utan att fortsätta ta små steg framåt.
Kanske känns morgondagen lite lättare. Och tills dess får kaffet, vilan och vänligheten mot mig själv räcka.

Jag gör så gott jag kan – och det är faktiskt tillräckligt.
Och vem vet – kanske kommer en ny tanke, ett skratt från en kollega eller ett sms från en vän som lättar upp det gråa.

Att försöka är också att lyckas

En annorlunda morgon

Det har varit en riktigt mysig helg – jag har haft fint sällskap, god mat och dryck, och många stunder att bara koppla av. I morse blev det en annorlunda start på dagen. Jag gick upp och gjorde min vanliga morgonrutin, men den här gången var sällskapet fortfarande kvar. Det gav morgonen en extra guldkant. Vi åt frukost tillsammans, drack kaffe i lugn och ro och bara njöt av stillheten. Sådana stunder gör verkligen skillnad.

Ett exempel i dag var att jag tog tag i något jag skjutit upp ett tag – jag ringde till Resurs Bank för att fråga om det fanns möjlighet att sänka räntan på mitt lån. Bara att lyfta luren och ta samtalet kändes som ett steg i rätt riktning. Men svaret blev nej – på grund av att jag är låginkomsttagare. Hur ska man få "ekorren" att rulla, som man säger, när det känns som om systemet motarbetar snarare än hjälper?

Det kändes tufft. Som om systemet inte är byggt för att hjälpa när man faktiskt försöker ta ansvar och städa upp i sin ekonomi. I stället för att få stöd i att göra rätt, möts man av kalla besked. Det var inte det jag hade planerat för dagen – men det blev ändå något viktigt. Jag försökte. Jag stod upp för mig själv. Och det räknas.

Här i Trollhättan märks det att något spännande är på gång. Staden deltar aktivt i Space Week – ett initiativ som sätter fokus på rymden och framtidens teknik. Våra åttondeklassare får chansen att gå på en föreläsning som GKN bjuder på. Det är fantastiskt att eleverna får ta del av så inspirerande och lärorika aktiviteter. Det väcker nyfikenhet och framtidsdrömmar – och kanske föds en framtida ingenjör eller astronaut just här i vår stad.

Trots den fina starten blev resten av dagen inte riktigt som jag hade tänkt. Hela min planering rubbades, och jag kände mig lite stressad över att inte kunna pricka in allt jag förberett. Jag kände mig dessutom lite krasslig, vilket gjorde att orken inte riktigt fanns där. Så det blev en dag där jag fick backa lite, släppa taget och bara göra det jag orkade.

Jag försöker lära mig att släppa taget lite mer – att inte se det som ett misslyckande när dagen tar en annan riktning. För ibland leder just de där oplanerade stunderna till något värdefullt. En fin pratstund, en oväntad paus eller bara en ny insikt. Det är som om livet självt vill visa att allt inte behöver gå enligt punkt och pricka för att bli bra.

Så även om dagen inte blev som jag hade tänkt – så blev det ändå något. Kanske till och med bättre än om allt hade gått enligt plan.

För mig är det viktigt att få göra det jag har planerat – det ger mig struktur och trygghet. Men ibland kommer den mänskliga faktorn in och stör rytmen. Något oväntat händer, någon behöver mig, eller så säger kroppen ifrån. Det kan kännas frustrerande – men det är också en del av livet. En mänsklig del.

Hur brukar du hantera dagar som inte blir som du tänkt dig?

Godmorgon söndag – en dag för stillhet och smak

Söndagsmorgnar har något särskilt över sig. Det var en sån där härlig, lugn start på dagen idag – utan stress, utan krav. Jag satt länge vid köksbordet med min frukost: gröt, kaffe och lite frukt. Enkelt men så gott. Ibland smakar det extra bra när man får äta i sin egen takt, i stillhet, medan världen utanför fortfarande verkar sova.

Efter frukosten plockade jag lite hemma. Sånt där småfix som inte måste gå snabbt – bara skönt att få pyssla i sitt eget tempo. Det är något befriande i att inte behöva vara effektiv hela tiden. Att bara få vara.

Lunchen blev lite av en överraskning idag. Jag hade tydligen glömt av att jag beställt en Hello Fresh-låda, men ibland blir det ju bra ändå! Ett av recepten som följde med inspirerade mig: en sandwich med kallrökt lax, sparris och en frisk citrondressing. Det blev en fullträff. Fräscht, mättande och lite lyxigt sådär – perfekt med en kopp kaffe efteråt.

Till middag blev det också Hello Fresh-inspirerat: tacobröd med pulled pork och krispiga grönsaker. Köttet var redan färdigt och portionerat i små förpackningar, vilket gjorde det enkelt att laga. Men jag måste erkänna att jag är lite besviken på att man inte kan se menyerna i förväg innan man beställer. Jag vill kunna välja själv – inte bli överraskad med något som kanske inte riktigt passar.

Nu är långledigheten över, och nästa helg blir det full rulle. På lördagen har Dyslexiförbundet Distriktet sitt årsmöte, där jag kommer vara engagerad hela dagen. Söndagen bjuder på något helt annat – då är det loppisdags! Jag ska stå och sälja, så nu får jag börja gå igenom vad som kan få följa med. Det lär bli en intensiv helg, men det ser jag faktiskt fram emot.

Resten av den här söndagen får bli stilla. En kopp kaffe till, lite päron- och chokladglass kanske, musik i bakgrunden – och bara låta tiden gå. Nästa vecka får komma när den kommer.

En lördag fylld av smaker, möten och lugn

Godmorgon lördag!

Natten har varit sådär – jag har sovit ganska dåligt. Det är lite svårt för mig att ha någon bredvid mig när jag sover, men ändå har det varit mysigt och trevligt. Jag har varit uppe en stund nu, gjort lite frukost och börjat fixa här hemma.

Efter frukosten gjorde jag mig i ordning och åkte ner till stan för att handla till middagen. Det är alltid roligt att träffa gamla vänner – idag sprang jag på en på bussen hem. Jag mötte också en trevlig busschaufför, så vi pratade en bra stund. Jag höll nästan på att glömma att gå av!

Den andra personen som var här åkte iväg i morse – han skulle på reportage för sin förening.

Nu är det dags att ta tag i allt som måste göras – jag måste, måste, måste.

Disken är avklarad, och snart ska jag börja med maten. Idag blir det fläskfilé med potatisgratäng – riktigt gott! Rätten blev så himla god, särskilt med ett gott vin till. Det känns som att jag har fått tillbaka glädjen i att laga mat från grunden. Och min vän tyckte verkligen om min maträtt.

När allt är klart ska jag bara luta mig tillbaka, tända några ljus och njuta av ett glas rött vin. Det blir en lugn och skön kväll – precis vad jag behöver. Lite mat, lite värme, och kanske något bra på tv. Lördagar får gärna vara så här mysiga.

Fick ett dyslexianfall nyss

Ibland är det svårt att läsa texten på köttförpackningarna. I affären finns det flera sorter blandade, och folk lägger ofta tillbaka varor på fel plats. Då blir det lätt fel för mig också – som nu, när jag råkade ta kalvfärs istället för blandfärs.

Min älskling kommer snart, och eftersom det blev fel färs bestämde jag mig för att prova ett recept från ICA. Färsen var riktigt kletig, och när vi smakade på maten kändes det nästan som om den smakade lite fisk. Jag serverade den med potatismos och ärtor blandade med smör och lite lök – det blev ändå ganska gott.

Vi hade också köpt en glass med päron- och mjölkchokladglass. Det passade perfekt till kaffet. Middagen och efterrätten blev riktigt goda, och efteråt ville man bara vara lite slö och göra något annat. Disken får stå tills imorgon.

Vi landade i soffan och tog det lugnt – och senare tittade vi på Efterlyst och Svenska fall på Krimtorsdag. En riktigt bra start på fredagen!

Kalvfärs eller inte – mätta blev vi ändå! Disken får vänta, nu tar vi helg på riktigt