---

Veckan sprang iväg – redan helg igen

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt är det helg igen. Veckan bara rusade förbi, och jag känner att jag knappt hunnit andas.

En grej som verkligen gjorde mig irriterad var besöket på vårdcentralen. Jag kom dit i god tid, men när jag skulle anmäla mig visade det sig att de hade glömt att skriva in mig i bokningssystemet. Hur lyckas man ens med det? Som tur var var det ganska lugnt i väntrummet, så jag slapp vänta alltför länge. Fem minuter efter avtalad tid fick jag till slut komma in.

När det väl var klart kände jag ändå en viss lättnad – skönt att få det gjort. Det kändes som om jag kunde andas lite lättare, både bokstavligt och bildligt.

Idag ska jag träffa en väninna en stund och ta en fika. Det ska bli trevligt att ses, men alltså – vad dyrt det har blivit att fika ute nu för tiden! Man får nästan en chock när man ser notan för en kaffe och en bulle.

Senare väntar veckostädningen hemma, och jag ska även förbereda middagen inför morgondagen. Det är mycket som ska fixas – det känns som en hel liten uppdragslista att beta av. Men det är väl så det är – vardag och helg flyter ihop ibland.

Nu kör vi vidare – och jag hoppas att helgen bjuder på lite andrum också. 💛

---

Vart är vi egentligen på väg?

Det digitala samhället rullar fram i rasande fart. Appar för parkering, bankärenden, vårdkontakter, matinköp – allt kräver att man har en smartphone, rätt app, rätt inloggning och, inte minst, ett stort mått tålamod.

Men vad händer med dem som inte hänger med? De som saknar rätt teknik, kunskap eller trygghet att navigera i denna snåriga app-djungel?

Jag tänker ofta på det. Många känner sig frustrerade, bortkopplade – till och med dumförklarade – trots att de bär på en livserfarenhet som borde väga tyngre än en PIN-kod.

Vi säger att samhället ska vara inkluderande. Men vem får egentligen vara med, när nästan allt sker genom en skärm? Många kämpar med att använda appar för till exempel parkering eller betalning. Den snabba digitala utvecklingen riskerar att exkludera dem som inte hinner med – äldre, ovana eller de med funktionsnedsättningar.

Frågan är: Vart är vi egentligen på väg, när nästan allt kräver teknik och appar?

Torsdagsmorgonens tankar

Torsdagsmorgonens tankar

Det är torsdag morgon. Jag gick upp, gjorde i ordning mig och förberedde mig för att åka till jobbet. Som vanligt passade jag på att slänga soporna innan jag gick. Men just nu tycker jag faktiskt inte om soptunnorna här i området – de är alltid överfulla! Vad gör man då egentligen? Jag vet inte. Man springer runt och letar efter en tunna som inte svämmar över, samtidigt som man försöker hinna med bussen. Det förstör hela min morgonplanering.

Det är sådana småsaker som ändå kan påverka mycket mer än man tror. Stressen smyger sig på redan innan arbetsdagen ens har börjat.

Idag ska jag bjuda på fika på jobbet, så jag stannar till vid bageriet och köper något gott. Jag orkade inte baka igår kväll, var helt slut när jag kom hem.

Två arbetsdagar kvar nu innan det är dags för distriktmöte i helgen. Fullt upp hela tiden, känns det som. Det är mycket som snurrar i huvudet.

Nu tar vi oss igenom torsdagen – hoppas du får en fin dag!

---

En jobbig natt med katten

I natt blev det inte mycket sömn. Katten var orolig och jamade hela tiden – hon letade efter sin vän och gick runt, fram och tillbaka. Jag försökte få henne att komma och lägga sig bredvid mig, men det hjälpte inte. Till slut fick jag springa upp flera gånger för att lugna henne.

På morgonen var jag ganska trött, men det var bara att bita ihop – jag visste ju att jag skulle jobba. Först åt jag lite gröt till frukost, sen var det bara att ge sig iväg. Väl på jobbet blev det en kopp kaffe – eller två. Kaffet blev extra viktigt i dag.

När jag kom hem var jag och hämtade mina nya glasögon. Jag valde att avstå från progressiva glas den här gången. Men nu får jag istället ta av mig glasögonen när jag ska titta i iPhonen eller skriva på datorn – annars blir det suddigt. Lite meckigt, men det får gå.

Till middag blev det något riktigt gott: jag stekte mina älskade hackkorvar från Värmland, tillsammans med potatis och rödbetor. En riktig favorit! Det blir lunchlådan imorgon – något att se fram emot. Ojdå, jag hade glömt att det är möte igen till helgen!

efter en mysig helg

Tung måndagsmorgon efter en mysig helg

Imorse var det riktigt tungt att gå upp. Det är alltid lite segt att börja jobba igen efter att man haft det så mysigt. Helgen har varit fin – fylld med lugn, skratt och små stunder att minnas.

Vi kom till slut upp ur sängen och åt frukost tillsammans, en sån där enkel men varm start på dagen. Efter det blev jag hemskjutsad, och vår väns katt, som varit på tillfälligt besök, fick åka hem igen.

När jag kom hem satte jag mig direkt med redigeringen av en film jag hållit på med ett tag. Det har varit lite krångel, men nu börjar det ta form. Det känns ändå kul att se hur det växer fram, även om det tar tid.

Nu är det dags att packa upp och komma i ordning efter helgen vi tillbringade tillsammans. Det är alltid lite vemodigt när det är över, men jag tar med mig den där goa känslan in i veckan som kommer.

På väg hem – med skogen i hjärtat

 

Jag är på väg hem, och det känns lite tråkigt. Man saknar alltid sin hemtrakt, men det är något speciellt med att vara ute i skogen – det är så mysigt och rogivande.

Här har det varit lugnt och skönt. Vi har haft god mat, trevligt sällskap och en stillsam stund utan en massa människor omkring. Sånt uppskattar man verkligen.

Jag har också börjat med TikTok, där jag pratar om mitt liv – hur det har varit, och hur det är nu. Det känns fint att få dela med sig, särskilt när man är omgiven av naturen.

Det är något visst med att se skog och natur. Det ger en sorts inre ro. I morse tog vi en härlig skogspromenad, åt en god frukost och sedan en lätt lunch – innan det var dags att packa ihop och fara hemåt igen.

Vi stannade till hos min vän, drack te och åt knäckebröd. Nu är min ledighet snart slut och jag ska börja jobba igen. Men det har varit en härlig vecka att vara ledig. Det var många måsten som skulle fixas innan vi åkte – som att planera helgen och ordna med mat och annat.

---

En morgon i påskens tecken

Satte klockan på ringning och klev upp i ottan. Det doftade ljuvligt av nybryggt kaffe och en värmande gröt stod klar – en perfekt start på dagen. Frukosten åt vi tillsammans i lugn och ro, och sedan bar det av mot hemtrakterna.

Väl hemma kom jag på världens godaste påsklunch! Det var hembygdsföreningen som hade ordnat den – och allt detta för bara 150 kronor. På bordet fanns allt man kan önska sig: prinskorv, krämig Jansson och saftig skinka. Till kaffet fick vi silviakaka. En riktig höjdare, om jag får säga det själv.

När vi kom tillbaka till stugan hade jag gjort en äggostkaka – riktigt god tillsammans med hjortronsylt och en kopp kaffe. En perfekt avslutning på en påskdag fylld av värme, smak och små stunder att spara i hjärtat.

Vårkänslor och påskbestyr

Kanske är jag i mål nu – jag har i alla fall hunnit sortera både varma kläder och sommarkläder. Just nu går jag omkring i en sommarklänning här hemma, och det räcker gott inne i lägenheten.

Den här veckan har jag haft fullt upp. Jag har gjort både Jansson och köttbullar till påsklunchen – puh! Helt slut, nästan medvetslös, men ändå väldigt nöjd. Snart blir jag upphämtad och åker iväg från mina älskade katter en stund. Men imorgon kommer min kära kattvakt, så de är i goda händer.

Hela dagen har gått åt till listor, planering och att få ordning på saker. Nu har jag landat lite. Jag och en vän hämtade ut sommar-caben och passade på att ta något från grillen – det blev schnitzel, potatismos och bearnaisesås. Lite som ett gatukök, fast inte riktigt. Mer som vår egen lilla utefest i solen.

Nu längtar jag tills imorgon… 🌸

Inför påsken: listor, väderkaos och en snurrig hjärna

Varför blir det alltid så stressigt?

Varje gång en högtid närmar sig – som nu inför påskhelgen – blir det samma sak: stress. Det börjar smyga sig på några dagar innan, men sen eskalerar det plötsligt. Man tror att man har koll, att man har planerat och skrivit listor, att man är ute i god tid. Ändå hamnar man där – i det där snurriga läget där man inte vet i vilken ände man ska börja.

I morse tog jag på mig vårjackan med dun. Det kändes logiskt… tills jag insåg att det var 13 grader ute. Alldeles för varmt! Och så börjar det där velandet igen – vad ska man egentligen ha på sig? Det låter som en bagatell, men det är som om hjärnan hakar upp sig. Kallt på morgonen, varmt mitt på dagen – vad är rätt val? Det är en sån liten grej som ändå lyckas stjäla onödigt mycket energi.

Samtidigt försöker jag packa. Planera. Förutse. Tänka på vad jag inte får glömma. Mat. Kläder. Hygienartiklar. Laddare! Listan växer. Och när man tycker att man har koll på läget, då händer något oförutsett. Som idag – diskmaskinen vägrade samarbeta. Istället för att diska rent så körde den runt matrester som fastnade överallt. Det var bara att kavla upp ärmarna och handdiska. Inte riktigt det jag hade planerat in.

Och så är det vädret. Den eviga osäkerheten. Ska det bli varmt? Eller plötsligt kallt? Jag vill inte packa fel. Jag vill inte frysa. Samtidigt vill jag inte ta med hela garderoben. Det är alltid en balansgång, särskilt när man ska vara borta i flera dagar och försöker resa någorlunda lätt.

Nu är det mesta klart. Nästan. Bara de sista detaljerna kvar. Jag ska till frissan och fixa håret inför helgen – det känns lite lyxigt mitt i allt, men också nödvändigt för att känna sig redo. Sen ska jag träffa kattvakten. Vi har bestämt att ses på pizzerian – jag bjuder som tack, och vi går igenom hur man låser, var extra kattmaten finns, och vad man ska göra om något krånglar.

Men ändå… fast jag försöker ha kontroll, fast jag skriver listor och planerar och prickar av, så känns det som att huvudet snurrar och tiden bara rinner iväg. Det är som om själva förberedelserna för att få det lugnt och fint skapar sin egen sorts kaos. Och jag frågar mig igen:

Varför blir det alltid så stressigt – trots att man försöker vara förberedd?
Eller kanske är det just därför – för att man vill så mycket, att det till slut blir för mycket?