En jobbig natt med katten

I natt blev det inte mycket sömn. Katten var orolig och jamade hela tiden – hon letade efter sin vän och gick runt, fram och tillbaka. Jag försökte få henne att komma och lägga sig bredvid mig, men det hjälpte inte. Till slut fick jag springa upp flera gånger för att lugna henne.

På morgonen var jag ganska trött, men det var bara att bita ihop – jag visste ju att jag skulle jobba. Först åt jag lite gröt till frukost, sen var det bara att ge sig iväg. Väl på jobbet blev det en kopp kaffe – eller två. Kaffet blev extra viktigt i dag.

När jag kom hem var jag och hämtade mina nya glasögon. Jag valde att avstå från progressiva glas den här gången. Men nu får jag istället ta av mig glasögonen när jag ska titta i iPhonen eller skriva på datorn – annars blir det suddigt. Lite meckigt, men det får gå.

Till middag blev det något riktigt gott: jag stekte mina älskade hackkorvar från Värmland, tillsammans med potatis och rödbetor. En riktig favorit! Det blir lunchlådan imorgon – något att se fram emot. Ojdå, jag hade glömt att det är möte igen till helgen!

efter en mysig helg

Tung måndagsmorgon efter en mysig helg

Imorse var det riktigt tungt att gå upp. Det är alltid lite segt att börja jobba igen efter att man haft det så mysigt. Helgen har varit fin – fylld med lugn, skratt och små stunder att minnas.

Vi kom till slut upp ur sängen och åt frukost tillsammans, en sån där enkel men varm start på dagen. Efter det blev jag hemskjutsad, och vår väns katt, som varit på tillfälligt besök, fick åka hem igen.

När jag kom hem satte jag mig direkt med redigeringen av en film jag hållit på med ett tag. Det har varit lite krångel, men nu börjar det ta form. Det känns ändå kul att se hur det växer fram, även om det tar tid.

Nu är det dags att packa upp och komma i ordning efter helgen vi tillbringade tillsammans. Det är alltid lite vemodigt när det är över, men jag tar med mig den där goa känslan in i veckan som kommer.

På väg hem – med skogen i hjärtat

 

Jag är på väg hem, och det känns lite tråkigt. Man saknar alltid sin hemtrakt, men det är något speciellt med att vara ute i skogen – det är så mysigt och rogivande.

Här har det varit lugnt och skönt. Vi har haft god mat, trevligt sällskap och en stillsam stund utan en massa människor omkring. Sånt uppskattar man verkligen.

Jag har också börjat med TikTok, där jag pratar om mitt liv – hur det har varit, och hur det är nu. Det känns fint att få dela med sig, särskilt när man är omgiven av naturen.

Det är något visst med att se skog och natur. Det ger en sorts inre ro. I morse tog vi en härlig skogspromenad, åt en god frukost och sedan en lätt lunch – innan det var dags att packa ihop och fara hemåt igen.

Vi stannade till hos min vän, drack te och åt knäckebröd. Nu är min ledighet snart slut och jag ska börja jobba igen. Men det har varit en härlig vecka att vara ledig. Det var många måsten som skulle fixas innan vi åkte – som att planera helgen och ordna med mat och annat.

---

En morgon i påskens tecken

Satte klockan på ringning och klev upp i ottan. Det doftade ljuvligt av nybryggt kaffe och en värmande gröt stod klar – en perfekt start på dagen. Frukosten åt vi tillsammans i lugn och ro, och sedan bar det av mot hemtrakterna.

Väl hemma kom jag på världens godaste påsklunch! Det var hembygdsföreningen som hade ordnat den – och allt detta för bara 150 kronor. På bordet fanns allt man kan önska sig: prinskorv, krämig Jansson och saftig skinka. Till kaffet fick vi silviakaka. En riktig höjdare, om jag får säga det själv.

När vi kom tillbaka till stugan hade jag gjort en äggostkaka – riktigt god tillsammans med hjortronsylt och en kopp kaffe. En perfekt avslutning på en påskdag fylld av värme, smak och små stunder att spara i hjärtat.

Vårkänslor och påskbestyr

Kanske är jag i mål nu – jag har i alla fall hunnit sortera både varma kläder och sommarkläder. Just nu går jag omkring i en sommarklänning här hemma, och det räcker gott inne i lägenheten.

Den här veckan har jag haft fullt upp. Jag har gjort både Jansson och köttbullar till påsklunchen – puh! Helt slut, nästan medvetslös, men ändå väldigt nöjd. Snart blir jag upphämtad och åker iväg från mina älskade katter en stund. Men imorgon kommer min kära kattvakt, så de är i goda händer.

Hela dagen har gått åt till listor, planering och att få ordning på saker. Nu har jag landat lite. Jag och en vän hämtade ut sommar-caben och passade på att ta något från grillen – det blev schnitzel, potatismos och bearnaisesås. Lite som ett gatukök, fast inte riktigt. Mer som vår egen lilla utefest i solen.

Nu längtar jag tills imorgon… 🌸

Inför påsken: listor, väderkaos och en snurrig hjärna

Varför blir det alltid så stressigt?

Varje gång en högtid närmar sig – som nu inför påskhelgen – blir det samma sak: stress. Det börjar smyga sig på några dagar innan, men sen eskalerar det plötsligt. Man tror att man har koll, att man har planerat och skrivit listor, att man är ute i god tid. Ändå hamnar man där – i det där snurriga läget där man inte vet i vilken ände man ska börja.

I morse tog jag på mig vårjackan med dun. Det kändes logiskt… tills jag insåg att det var 13 grader ute. Alldeles för varmt! Och så börjar det där velandet igen – vad ska man egentligen ha på sig? Det låter som en bagatell, men det är som om hjärnan hakar upp sig. Kallt på morgonen, varmt mitt på dagen – vad är rätt val? Det är en sån liten grej som ändå lyckas stjäla onödigt mycket energi.

Samtidigt försöker jag packa. Planera. Förutse. Tänka på vad jag inte får glömma. Mat. Kläder. Hygienartiklar. Laddare! Listan växer. Och när man tycker att man har koll på läget, då händer något oförutsett. Som idag – diskmaskinen vägrade samarbeta. Istället för att diska rent så körde den runt matrester som fastnade överallt. Det var bara att kavla upp ärmarna och handdiska. Inte riktigt det jag hade planerat in.

Och så är det vädret. Den eviga osäkerheten. Ska det bli varmt? Eller plötsligt kallt? Jag vill inte packa fel. Jag vill inte frysa. Samtidigt vill jag inte ta med hela garderoben. Det är alltid en balansgång, särskilt när man ska vara borta i flera dagar och försöker resa någorlunda lätt.

Nu är det mesta klart. Nästan. Bara de sista detaljerna kvar. Jag ska till frissan och fixa håret inför helgen – det känns lite lyxigt mitt i allt, men också nödvändigt för att känna sig redo. Sen ska jag träffa kattvakten. Vi har bestämt att ses på pizzerian – jag bjuder som tack, och vi går igenom hur man låser, var extra kattmaten finns, och vad man ska göra om något krånglar.

Men ändå… fast jag försöker ha kontroll, fast jag skriver listor och planerar och prickar av, så känns det som att huvudet snurrar och tiden bara rinner iväg. Det är som om själva förberedelserna för att få det lugnt och fint skapar sin egen sorts kaos. Och jag frågar mig igen:

Varför blir det alltid så stressigt – trots att man försöker vara förberedd?
Eller kanske är det just därför – för att man vill så mycket, att det till slut blir för mycket?

Tisdagsrutin med ovälkommen doft

Vanlig tisdag – och lite rök i luften

Det är en sån där helt vanlig tisdag idag. Jag går omkring hemma och plockar, städar undan lite och ser över uthyrningsrummet inför kommande besiktning. En sån där dag där man mest håller sig sysselsatt med vardagliga saker – men det har sin plats, det också. Det ger en slags ro.

Efter några timmar inomhus kände jag att jag behövde lite frisk luft, så jag tog en promenad. Det gör alltid gott för både kropp och huvud. Men såklart, typiskt nog, sitter grannen på huk precis vid ingången och röker. Rakt nedanför mitt sovrumsfönster.

Jag förstår att folk vill röka, men man måste tänka på hur röken påverkar andra. Det är inte bara obehagligt – det kan också vara direkt skadligt. Har jag ventilen öppen så drar röken rakt in i sovrummet. Det blir kvalmigt och tungt att andas. Jag tycker faktiskt att man kan visa lite hänsyn. Många har astma eller andra luftvägsproblem, och cigarettrök kan utlösa besvär. Man ska inte behöva ta sin akutmedicin bara för att någon annan valt att stå på fel plats och röka.

Det är kanske ingen stor grej i det stora hela, men det påverkar vardagen. Så idag blev det några steg ute, en nypa luft – och en påminnelse om hur viktigt det är att vi visar omtanke, även i små saker.

Inte så mycket mer än så. En vanlig tisdag, men ibland räcker det. Det enkla kan vara nog – särskilt om det får vara i fred.

Ledig och lycklig – små saker som gör stor skillnad

Ledig, ledig – vad gött!

Det känns så otroligt skönt att vara ledig! Äntligen tid att andas ut lite, även om det – som vanligt – finns en hel del att fixa inför helgen. Men vet du vad? Jag väljer att stanna upp en stund och bara njuta. För just nu känner jag mig glad. Riktigt glad, faktiskt.

Jag är stolt över att jag vågar sprida information om dyslexi och att jag hjälper till att öka medvetenheten om Dyslexiförbundet. Det känns både meningsfullt och viktigt. Att få vara med och göra skillnad – det betyder så mycket för mig.

Och vet ni vad? Jag har till och med gjort reklam för vår lokalförening på TikTok! Det var lite nervöst i början, men också riktigt kul. Tänk att sociala medier kan vara ett så kraftfullt verktyg för att nå ut – och kanske till och med inspirera fler att våga prata om sina egna erfarenheter. Det känns stort. Riktigt stort.

Jag måste också få nämna något jag är lite extra stolt över – köttbullarna!
Jag följer en matblogg som heter Kryddburken, och där finns ett supergott recept som jag har testat några gånger nu. Idag gjorde jag köttbullar på ett helt kilo färs – utan att göra ett enda fel! Det är andra gången jag lyckas göra dem exakt enligt receptet, tack vare tydliga instruktioner och bra förklaringar. Det känns som ett kvitto på att övning faktiskt ger färdighet – och jag blev så himla glad!

Jag körde köttbullarna i ugnen på 225 grader i åtta minuter. Vips – färdiga köttbullar, helt utan stekos. Men tyvärr så gick brandvarnaren igång ändå… suck. Så typiskt!

Nu laddar jag inför helgens alla måsten. Men den här gången gör jag det med ett leende. För att få vara med, bidra, synas och känna att jag växer – det ger mig energi. Och just nu, i denna stund av ledighet, känns livet riktigt gott.