En mysig söndag och förberedelser inför veckan

 

 Söndag morgon… eller kan man ens kalla det morgon när man lade sig sent igår? Det blev en lång dag, men det var definitivt värt det. Nu väntar en frukost med äggröra och bacon, vilket kommer att smaka riktigt gott.

Planen för dagen är att fixa lite med föreningsverksamheten samtidigt som vi gör storkok till matlådorna. Det är alltid skönt att ha luncherna färdiga för veckan.

Idag lagade vi lunchlådor tillsammans – kålpudding och kyckling smaksatt med Arlas nya dragon-crème fraiche. Det blev en riktigt lyckad kombination, och jag ser fram emot att äta det till lunch de kommande dagarna. Enkelt, gott och fullpackat med smak!

Samla energi inför veckan  

Nu när helgen börjar gå mot sitt slut är det dags att samla energi inför veckan som kommer. Det är lätt att känna att tiden går alldeles för fort, särskilt när man har det bra och njuter av stunden. Den här helgen flög verkligen förbi för mig, men trots att den var kort har den varit mysig och full av små guldkornen 

Jag har försökt ta tillvara på de sista stunderna av lugn och ro innan vardagens måsten tar över. Att verkligen koppla av har blivit en viktig del av min rutin, särskilt nu när det händer mycket både professionellt och privat. Det känns som att jag behöver den där extra energiboosten för att kunna möta nästa veckas utmaningar med ett klart sinne.

Under helgen tog jag mig tid att bara vara, utan stress eller press. Jag tror att vi alla behöver de där pauserna, oavsett hur mycket vi har att göra. Det handlar om att hitta balansen mellan att prestera och att tillåta sig att vila.

Hur har din helg varit? Har du kunnat släppa taget om vardagens krav och hitta lite tid för dig själv?

Godmorgon lördag!

 God morgon lördag

Nu är det helg, och det är så mysigt att ta det lilla lugna. Helgerna är en tid för att varva ner, samla energi och bara njuta av stunden. Jag har en tendens att skjuta upp saker, och nu känns det som att en hel snöhög har samlats framför mig – sånt där som bara byggs på när man skjuter upp saker. Men jag har bestämt mig för att ta mig i kragen, även om det inte alltid är så lätt att få bort den där snöbollen som växer sig större varje dag.

Helgerna är alltid underbara, men tiden är ofta knapp. Igår gjorde vi i ordning mitt fantastiska recept från Josefin på Instagram. Det blev verkligen lyckat, och jag är glad att vi provade något nytt som hon hade lagt upp tidigare.

Vi streamade ett tv-program och hade det riktigt mysigt. Att kunna sätta sig ner och titta på något tillsammans gjorde kvällen perfekt för avkoppling.

Det känns som en utmaning, men samtidigt en nystart. Jag måste också få iväg ett litet klagomål till kommunen om deras bristfälliga information kring en föreläsning jag missade. Det är frustrerande när sådant inte fungerar, särskilt när man verkligen har sett fram emot något. Kanske kan de förbättra sig till nästa gång, för information är ju ändå så viktigt.

Jag tänker också på skillnaderna mellan generationer och hur världen har förändrats. Det är många som växte upp utan tillgång till datorer och TV-spel, och idag känns det som att hela livet kretsar kring skärmar. Det blir en klyfta mellan generationerna som kan vara svår att överbrygga. Förr började många arbeta direkt efter grundskolan, och de fick tidigt ta ansvar och lära sig om livet genom praktiskt arbete. Det är en kontrast mot dagens unga, som har helt andra möjligheter och utmaningar.

Ändå finns det något fint i att se tillbaka på hur det var. En känsla av sammanhållning, av att lära av varandra, och att även om tiderna förändras, finns det alltid en gemensam grund vi kan stå på. Kanske är det just i de där mötena mellan generationerna som vi kan hitta något värdefullt – en påminnelse om att vi alla har något att lära, oavsett hur mycket snö som samlats framför oss.

Så nu tar jag tag i snöbollen, en bit i taget. Det är trots allt en ny dag, en ny helg, och kanske kan jag ändå få till det där lilla klivet framåt som jag behöver.

Tror ni att jag har packat min weekendväska?

Tror ni att jag har packat min weekendväska? Nej, jag får skynda mig hem, för snart blir jag hämtad. Jag ser fram emot en mysig och lugn helg. Men samtidigt kan jag inte släppa tanken på vårt språk och dess framtid. Det är gött att arbetsveckan och föreningsaktiviteterna är över. Nu ska jag bara ta det lugnt. Jag hann fundera lite över bostadsföreningens uppgradering av bredbandet till 100/100. Det blir bra, men själv har jag ändå fri surf på mobilen, så jag klarar mig fint. Jag funderar mycket på om vårt språk riskerar att försvinna. För mig skulle det vara ännu ett hinder i vardagen, särskilt med tanke på hur viktigt språket är för att kommunicera och förstå varandra. Det kan kännas skrämmande, speciellt när man redan upplever att man inte alltid har samma språkliga verktyg som andra. Många har inte samma möjligheter att lära sig språket, och det är inte alla som klarar av att läsa och förstå engelska lika bra som andra. Precis som svenskar kan ha svårt med engelska, kan personer med utländsk bakgrund möta samma utmaningar. Det är inget negativt i det, utan bara en del av hur verkligheten ser ut. Jag har också börjat undra hur det fungerar om man behöver en tolk. Hur går det till att få hjälp med en tolk? Vem kan man vända sig till, och hur funkar processen? Om du har några tips eller erfarenheter kring detta, skulle jag verkligen uppskatta att höra dem. Hoppas ni alla får en riktigt fin helg!

Varför blir det så här med engagemanget?

 

Jag funderar ofta på varför engagemanget för att vara med och bidra i föreningslivet verkar ha avtagit. Vad är det som gör att allt färre personer är villiga att kliva fram, ta ansvar och vara en del av styrelser och föreningsaktiviteter?

Att engagera sig kan vara en stor styrka, både för individen och för samhället. Genom att hjälpa till och bidra får vi inte bara möjlighet att utveckla våra egna färdigheter utan också skapa något större tillsammans. Men varför är det så svårt att väcka det intresset idag?

Kan det vara att människor är upptagna med andra saker, eller handlar det om att vi inte lyckas visa på det värde som föreningslivet faktiskt ger? Vad kan vi göra för att inspirera fler att ta det där första steget och upptäcka sin egen styrka genom att vara en del av något större?

Fullspäckad torsdag med möten och nya möten

 

Godmorgon torsdag!

Vi hade två föreläsningar igår. Jag behöver egentligen inte vara så nervös, men jag inser att jag behöver utveckla min PowerPoint-presentation lite mer för att bli tydligare. Enda nackdelen igår var att föregående föreläsare pratade på engelska, ett språk som jag inte behärskar. Jag förstod inte vad hon pratade om, men som tur var hade jag två vänner som kunde förklara innehållet för mig i efterhand. 

Det är svårt att delta aktivt i samtalen när man inte förstår språket. Diskussionerna fortsatte efter föreläsningen, men jag kände mig lite utanför och frustrerad över att inte kunna uttrycka mig eller ställa de frågor jag ville. När man inte kan följa med i samtalen fullt ut, är det lätt att känna sig som en utomstående och som att man bidrar mindre än man hade velat.

Det känns verkligen som att svenska språket blir mer och mer en minoritet, särskilt när föreläsningar hålls på engelska utan att det nämns i förväg. Det skapar en utmaning för dem som inte är bekväma med engelskan och gör det svårare att ta del av allt som sägs.

Nu är det torsdag morgon, och jag har en ny dag framför mig med jobb och ett öppet hus för vår lokalförening. Vi ska också ha styrelsemöte, så det blir en lång dag med flera föreläsningar och möten. Men trots utmaningarna är det alltid trevligt att få möjlighet att träffa nya människor och utbyta erfarenheter! Det ger mig en chans att växa, både i mitt arbete och som person.

Vaknar upp till en gråmulen dag med lite regn

Sitter på sängen, nyduschad, och känner mig lite pirrig inför dagens uppdrag. Först tar jag bussen till jobbet och arbetar fram till eftermiddagen. Sedan är det dags att åka hem och packa ihop allt jag behöver inför kvällens föreläsning om dyslexi. Jag ser verkligen fram emot att få dela med mig av min kunskap, även om jag alltid känner lite nervositet inför att prata inför folk.

Att hitta allt material var ingen lätt match. Jag var runt i fyra olika förråd och letade, och till slut stod det rakt framför dörren hemma. Men trots allt det här letandet fick jag åtminstone lite vardagsmotion igår, vilket var toppen! Även om jag måste erkänna att det tog på krafterna, och när jag väl var klar var jag helt slut. Men känslan av att ha gjort klart allt vägde upp.

Jag har försökt att använda Blockets bostadsdel på webben, men jag gillar det inte riktigt. Det känns bara rörigt, och det är svårt att hitta hyresgäster som verkligen är intresserade. Ofta får jag meddelanden från folk som säger att de vill hyra, men sedan blir det tyst och de tackar nej. Jag försökte även med en långtidshyra, men det fanns ingen som riktigt passade mina behov och förväntningar. Nu sitter jag och väger för- och nackdelar med olika alternativ, och funderar på hur jag ska gå vidare.

Så från och med 1 november återgår jag till Booking istället. Jag tror det kan vara ett bättre alternativ för mig, även om det kommer att innebära lite extra stress att hinna med att fixa i ordning rummet efter jobbet. Men jag hoppas att det i längden kommer att bli en smidigare lösning, och att det kan ge mig en stabilare inkomst.

Just nu känns det lite tungt med alla dessa beslut, men jag försöker ändå hålla modet uppe. Hoppas att ni alla får en superbra dag, och nu är det dags för mig att sätta igång med jobbet!

Jag är tacksam för att jag har vänner som hjälper mig, särskilt eftersom jag har svårt med tidsuppfattning. Det börjar redan på morgonen när jag måste ta mig till en plats—jag är redan nervös över att komma för sent. Nya platser och nya människor gör det inte lättare. Att planera resor är alltid en utmaning för mig, som när jag ska åka till en plats som ligger 20 minuter bort. Då behöver jag lite hjälp med Västtrafiks reseplanerare, och jag brukar ta en tidigare buss för att undvika att något går snett.

Att veta vilken hållplats jag ska till och hur lång tid det tar att resa dit kan vara stressigt. Därför är det en stor lättnad att jag kan luta mig tillbaka och få skjuts till föreläsningen av en väninna. Det tar bort en stor del av oron inför kvällen.

Att ha dyslexi och dyskalkyli kan innebära olika utmaningar. För vissa kan det vara svårt att förstå och bearbeta skrift och siffror, medan andra kan uppleva svårigheter med tidsuppfattning och att hålla reda på tid. Det är dock viktigt att komma ihåg att inte alla med dyslexi eller dyskalkyli upplever dessa problem. Varje individ är unik och har olika styrkor och svårigheter, vilket innebär att symtomen kan variera mycket från person till person.

Pirrig tisdag och förberedelser inför morgondagens stora utmaning

 

Hej tisdag!

Den här dagen känns riktigt seg, som tisdagar ofta kan vara. Det är något med tisdagar som gör att energin känns lite långsam, men jag försöker hålla humöret uppe! Just idag är det dock lite annorlunda, för jag är faktiskt lite extra pirrig. Imorgon är nämligen en stor dag för mig.

Jag har suttit i flera timmar och finslipat på min presentation, som jag ska hålla om föreningslokalen Fyrstad. Det är ett ämne som betyder mycket för mig, och jag vill verkligen att allt ska bli så bra som möjligt. Jag har funderat på upplägget, strukturen och försökt hitta de rätta orden för att få fram budskapet. Samtidigt är det alltid lite nervöst att stå inför en grupp och prata, men det känns som en bra utmaning.

En del av min utmaning kommer från erfarenheter jag haft tidigare. När jag gick en vuxenutbildning blev jag ifrågasatt, och en kurskamrat tog avstånd från mig på grund av mina svårigheter. Det var en tuff tid, men jag hade turen att få stöd av en specialpedagog. För första gången fick jag lyssna på kassettböcker, och det var ett stort steg för mig. Men samtidigt sa klasskamraterna att jag inte hade dyslexi, trots att jag hade varit i kontakt med Dyslexiförbundet och fått en checklista. Efteråt gjorde jag en utredning, och det visade sig att jag faktiskt har dyslexi.

Det är något speciellt med att förbereda sig för att föreläsa – en blandning av nervositet och förväntan. Jag hoppas verkligen att jag kan inspirera och att de som lyssnar får med sig något värdefullt. Kanske kommer det några frågor och diskussioner som jag inte har tänkt på, men det är ju det som är spännande med att möta andra i ett samtal.

Så nu gäller det bara att ladda upp och vila ikväll, så att jag är på topp imorgon. Håll tummarna för att allt går smidigt och att jag lyckas förmedla det jag vill säga på bästa sätt!

Ha en fin tisdag, så hörs vi snart igen!

Hej måndag och välkommen till europeiska dyslexiveckan!

Den här veckan markerar starten på något speciellt, inte bara för oss som är engagerade i dyslexifrågor utan för alla som värdesätter inkludering och tillgänglig utbildning. Dyslexiförbundet står som värd för en mängd föreläsningar och samtal—en fantastisk chans att lära sig mer om vikten av att få rätt stöd tidigt i grundskolan, så att ingen känner sig utanför.

I år startade jag måndagen med att laga en utsökt kyckling i ugn med Arlas nya crème fraîche med citron och vitlök, följt av en klassisk köttfärssås. Nu känner jag mig redo att ta mig an veckan med full energi!

Det var lite svårt att komma ur sängen idag, med tanke på att det är så mysigt att ligga kvar och gosa med min älskade som snarkar bredvid. Trots detta, förberedde jag min lunchlåda och tog fram kläderna i förväg, vilket gjorde min morgonrutin otroligt smidig. Jag hann till och med plocka undan lite här hemma.

Just nu brottas jag lite med uthyrningen av ett rum—det är inte helt enkelt att beskriva rummet på ett sätt som lockar rätt hyresgäster. Min annons på Blocket verkar inte dra till sig så mycket intresse, och kontakterna där är inte de snabbaste. Jag börjar fundera på om det är dags att gå tillbaka till Booking.com, eftersom andra alternativ inte verkar fungera.

Trots en del utmaningar ser jag fram emot en vecka fylld med nya möjligheter och lärdomar. Låt oss göra det till en bra en!