Tvättmaskinen rullar igång och torktumlaren går. Kaffet sätts på och lördagen kickar igång.
En dag då jag äntligen kan lägga undan stressen. För mig, som ofta kämpar extra med ord och bokstäver, är det viktigt att få pauser. Det är inte lathet, det är nödvändigt. Jag hoppas fler förstår att återhämtning är en styrka, inte en svaghet.
Ibland får jag höra att jag är egoistisk och bekväm när jag säger nej, när jag behöver vila eller ta saker i min takt. Men jag har lärt mig att det inte är hela sanningen. Att ta hand om sig själv är inte egoism – det är ett sätt att orka finnas för andra också. Bekvämt är det inte heller, för den som kämpar med läsning, skrivning och stress vet att varje dag kräver mer energi än många tror.
Idag väljer jag därför att göra mina vardagssysslor i lugn takt. Diska, småplocka, kanske sätta på en kopp kaffe och bara lyssna på tystnaden. Sen går jag till min vän för att hjälpa honom lite. Där, i vänskapen, hittar jag meningen. Att ha några få nära vänskaper betyder mer för mig än att ha många ytliga. Varför jaga mängder av bekanta när de bästa banden finns hos de få, de äkta vännerna?
Och kanske är det just där vi måste börja tänka om: att se vila som en del av styrka, och omtanke som något vi ger när vi först vågat ge oss själva en paus. Samhället må kalla det bekvämt – men jag kallar det mänskligt
Du har skrivit att du jobbat i hemtjänsten några gånger och har fått sluta. Varför då ? Den tjänst som du har nu är det skolan som du fått den från eller är du ditsatt av dyslexi förbundet. Bara undrar.
SvaraRadera
Radera\*\*”Jag har jobbat i hemtjänsten i många år och senare även på ett gruppboende. Tyvärr blev min rygg för trött och jag fick inte jobba kvar längre. På den tiden ville man gärna att man skulle bli sjukpensionär, men jag kände att det inte passade mig.
I stället fick jag möjlighet att utbilda mig och byta bana, så jag slapp arbeta inom äldreomsorgen. Däremot saknar jag fortfarande mycket – särskilt de äldre personerna och att få veta hur de mår. Det är något jag alltid kommer att bära med mig.
Men egentligen hör inte den här frågan till inlägget, så jag lämnar det här.”\*\*
---
Du har nämnt tidigare i bloggen att du fick sluta pga att chefen ville det.
RaderaMin åsikt Den här kommentaren passar inte in i inlägget, därför tar jag inte upp det här.”
SvaraRaderaDet var nog latmasken du kände av i ryggen
SvaraRadera“Att vila handlar inte om latmask, utan om att kroppen behöver återhämtning för att orka. Jag har också tidigare berättat att jag fick sluta på jobbet – det var inte mitt beslut, men så blev det. Det öppnade samtidigt för andra vägar i livet. I den här bloggen vill jag mest dela hur det är att leva med dyslexi och vardagens utmaningar, inte fastna i gamla beslut.”
Radera