Släpp inte taget om ungdomarna – de behöver oss

Vi får inte glömma våra ungdomar, särskilt inte de som kämpar lite extra – till exempel med dyslexi. Det är lätt att tro att skolan klarar allt själv, men sanningen är att både skola och hem behöver samverka. Vi vuxna har ett gemensamt ansvar: att se, stötta och lyfta våra barn och unga.

Det är viktigt att de inte släpper skolan för vinden. Att vi inte låter dem ge upp hoppet om sin egen framtid. Föräldrar spelar en avgörande roll här – mer än många kanske tror. Att visa intresse, lyssna, uppmuntra och finnas där, även när det är motigt, kan göra all skillnad i världen. Man behöver inte kunna allt – det räcker långt att bara tro på sitt barn.

Läsning är en nyckel. Men det handlar inte alltid om att läsa med ögonen. Många, särskilt de med dyslexi, tar in texter bättre med öronen – genom ljudböcker eller upplästa texter. Det viktiga är inte hur man läser, utan att man får tillgång till innehållet. Att man får träna i sin takt och känna att man utvecklas.

I vårt samhälle idag är det viktigare än någonsin att kunna läsa och förstå. Det handlar om att ta till sig nyheter, kunna tolka myndighetsbrev, delta i samtal och fatta egna beslut. Ord ger kunskap – och kunskap ger frihet. Det är därför vi måste hjälpa våra ungdomar att hitta sin väg in i språket, oavsett hur den ser ut.

Vi måste stå kvar som vuxna. Vara nyckeln till att dörren till lärande inte stängs. Visa att det är okej att be om hjälp. Okej att göra annorlunda. Okej att ta det i sin takt.

Avslutning: Det börjar med oss

Alla har rätt att lyckas – på sitt sätt.
Och det börjar med att någon tror på dem.
Var den personen.
Var den som inte ger upp.
Det gör skillnad – på riktigt