Veckan sprang iväg – redan helg igen
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt är det helg igen. Veckan bara rusade förbi, och jag känner att jag knappt hunnit andas.
En grej som verkligen gjorde mig irriterad var besöket på vårdcentralen. Jag kom dit i god tid, men när jag skulle anmäla mig visade det sig att de hade glömt att skriva in mig i bokningssystemet. Hur lyckas man ens med det? Som tur var var det ganska lugnt i väntrummet, så jag slapp vänta alltför länge. Fem minuter efter avtalad tid fick jag till slut komma in.
När det väl var klart kände jag ändå en viss lättnad – skönt att få det gjort. Det kändes som om jag kunde andas lite lättare, både bokstavligt och bildligt.
Idag ska jag träffa en väninna en stund och ta en fika. Det ska bli trevligt att ses, men alltså – vad dyrt det har blivit att fika ute nu för tiden! Man får nästan en chock när man ser notan för en kaffe och en bulle.
Senare väntar veckostädningen hemma, och jag ska även förbereda middagen inför morgondagen. Det är mycket som ska fixas – det känns som en hel liten uppdragslista att beta av. Men det är väl så det är – vardag och helg flyter ihop ibland.
Nu kör vi vidare – och jag hoppas att helgen bjuder på lite andrum också. 💛
Vart är vi egentligen på väg?
Det digitala samhället rullar fram i rasande fart. Appar för parkering, bankärenden, vårdkontakter, matinköp – allt kräver att man har en smartphone, rätt app, rätt inloggning och, inte minst, ett stort mått tålamod.
Men vad händer med dem som inte hänger med? De som saknar rätt teknik, kunskap eller trygghet att navigera i denna snåriga app-djungel?
Jag tänker ofta på det. Många känner sig frustrerade, bortkopplade – till och med dumförklarade – trots att de bär på en livserfarenhet som borde väga tyngre än en PIN-kod.
Vi säger att samhället ska vara inkluderande. Men vem får egentligen vara med, när nästan allt sker genom en skärm? Många kämpar med att använda appar för till exempel parkering eller betalning. Den snabba digitala utvecklingen riskerar att exkludera dem som inte hinner med – äldre, ovana eller de med funktionsnedsättningar.
Frågan är: Vart är vi egentligen på väg, när nästan allt kräver teknik och appar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar