Godmorgon söndag!
Vart tog helgen vägen, min kära vän?
Det känns som om den bara swishade förbi. Nu sitter vi här i lugn och ro, dricker vårt kaffe och äter frukost. Jag försöker verkligen ta vara på den där lilla stunden av stillhet innan dagen drar igång på riktigt.
Snart är det dags för mig att åka hem och fixa lunchlådor inför veckan. Det behövs verkligen – helgen har varit full av aktiviteter. Föreningsmöten, ärenden och allt det där som måste göras för att vardagen ska rulla på.
Och medan jag satt på mötet igår slog det mig – varför är det så få som vill engagera sig i en förening nuförtiden? Jag tänker särskilt på oss i Dyslexiförbundet.
Det är ändå tack vare föreningen jag fått hjälp och stöd i nästan 30 år. Vem skulle annars ha kämpat för vår rätt till assisterande teknik, hjälpmedel och möjligheten att vara med och testa nya vägar framåt?
Det är i sådana här sammanhang man inser hur viktigt det är att vi fortsätter stå upp för varandra. Att vi håller fast vid det som gör skillnad – på riktigt.
Nu väntar en stund i köket där jag ska laga tre dagars lunchlådor. Skönt att ha maten klar, så jag slipper stressa på kvällarna när energin börjar ta slut.
Och innan vi vet ordet av är det helg igen. Tiden bara springer iväg – kanske ett tecken på att livet är fyllt av både små och stora ögonblick.
Önskar dig en riktigt fin söndag!
Ta hand om dig och glöm inte att det är tillsammans vi bygger framtiden. 🌟
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar