VEn varm lördag i Backamo – när sällskapet vägde upp skrotet

VEn varm lördag i Backamo – när sällskapet vägde upp skrotet

Vaknade till en riktig varmbölja i morse – redan innan jag slog upp ögonen kändes luften tjock av sommarvärme. Jag hade haft hårmask i håret under natten, och efter duschen blev det precis så där mjukt och följsamt som man drömmer om. Inget friss, inget spret – bara lent och glansigt. En liten vardagslyx som satte tonen för dagen.

Min särbo kom och hämtade mig, och vi styrde mot Backamo där det var loppis. Förväntningarna var ganska höga – jag såg framför mig charmiga stånd, små fynd, kanske något gammalt porslin eller en udda vas. Men verkligheten var något annat. Det var inte särskilt många säljare på plats, och mycket av det som fanns var… tja, rent ut sagt skräp. Plastiga grejer, saker som sett sina bästa dagar för länge sen och lådor fulla med sådant ingen längre verkar vilja ha.

Vi gick ändå runt en stund, mest för att det var fint väder och roligt att göra något tillsammans. Man får ta det för vad det är – ibland gör själva utflykten mer än innehållet. Och som tur var hittade vi ett mysigt café inne på området där vi kunde ta en paus. Jag tog en glass från SIA, och den räddade nästan hela besöket. Kall, krämig, perfekt i värmen.

Innan vi åkte hem tog jag en varmkorv från föreningens stånd – inte för att jag var särskilt hungrig, men för att stötta de som ändå försöker hålla såna här saker vid liv. Det är något fint med det ändå, att folk lägger ner tid och energi för att skapa små mötesplatser.

När vi kom hem igen blev det kaffe och en stunds stilla prat. Inga måsten, bara ett lugnt avslut på en utflykt som kanske inte gav de största fynden, men som ändå blev en mysig stund tillsammans. För ibland är det just det – sällskapet, solen och en glass – som gör hela dagen.