När tiden står still på altanen

Helgen är slut – men vilken magisk helg det varit!

Var tog helgen vägen egentligen? Den bara flög förbi, men lämnade efter sig ett varmt leende och ett lugn i kroppen. När man har haft det så gött som jag haft det nu, då känns det i hela hjärtat.

Vi två har haft det så trevligt tillsammans – god mat, skratt, och lugna stunder på altanen. Att få sitta där ute, känna värmen och bara vara… det betyder mer än ord kan säga. Du är min stora stöttepelare i livet. Någon som liksom jag längtar hemåt, till rötterna och tryggheten. Det bandet vi delar känns så äkta.

Att få vara tillsammans med någon man verkligen trivs med – prata, skratta, laga mat ihop eller bara sitta tyst i samma rum – det är något jag sätter så otroligt högt i värde. Inget stressande schema, inga måsten, bara närvaro. Det gör något med mig. Det påminner mig om vad som faktiskt är viktigt här i livet.

Det fanns ingen hemrese-känsla, ingen rastlöshet som ibland smyger sig på när helgen går mot sitt slut. Bara värme, lugn och ett inre “tack” för stunden vi fått. När vi åkte hem kände jag en märklig blandning – både tacksamhet och en ny sorts längtan. En längtan efter att få uppleva det där igen. Den känslan när man inte riktigt vill att det ska ta slut, men ändå känner sig helt nöjd.

Det var så trevligt att få komma till värmen – och nu längtar jag redan hem igen, men på ett nytt sätt. Inte hem som i en plats, utan hem som i en känsla. Den där känslan man vill bädda in sig i och spara på.

Jag tar med mig det här in i veckan som kommer. En påminnelse om att de små stunderna, när vi bara får vara – de är egentligen de allra största.

I morgon börjar min semester. 56 dagars ledighet väntar – men det känns faktiskt inte som ledigt ännu. Kanske kommer känslan smygande sen. Just nu är jag mest i efterklang av helgen som var.

Ni får ha en riktigt trevlig söndag. Ta hand om er!

Lycka handlar inte alltid om stora äventyr – ibland är det bara en altan, ett gott samtal och någon som verkligen förstår dig."