Jag ångrar mig lite nu. Att stiga upp i ottan – sjusnåret, på en söndag – för att stå på loppis kändes som en bra idé i går kväll. Men i dag… not so much.
Vi var ändå förberedda och hade packat bilen redan i går kväll, tack och lov. Det gjorde morgonen lite smidigare, men ändå. Tröttheten satt i kroppen och kaffet hade inte riktigt gjort sitt jobb.
Det största bakslaget? Den dåliga reklamen för loppisen. Nästan ingen visste om att den skulle vara här, och dessutom tog de inträde för besökarna. Det gör ju att många vänder i dörren – vem vill betala bara för att komma in och *kanske* inte ens hitta något?
Nu sitter vi här, lite småfrusna och småsura, men ändå med glimten i ögat. Vi har fått sålt lite grann – alltid något – men det blir nog ingen ny loppissväng på ett tag. Inte på en så här dåligt uppstyrd marknad i alla fall.
Man lär sig. Nästa gång kollar vi upp marknadsföringen noggrannare – och kanske sover lite längre.
Efter loppisen blev det ett besök på det berömda gatuköket. Det blev kebab med mos – jag valde mild sås, men fick en blandning av mild och stark. Den starka såsen är verkligen het, och jag gillar inte den alls. Det blev några klunkar läsk för att dämpa elden…
Nu är det bara att ta sig i kragen och styra upp veckan. Tvätt, matlådor och jobb väntar – och nästa helg blir det full rulle med föreningsaktiviteter. Ingen rast, ingen ro!
för ibland är erfarenhet den dyraste – och bästa – varan man får med sig hem från loppis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar