Att försöka är också att lyckas

En annorlunda morgon

Det har varit en riktigt mysig helg – jag har haft fint sällskap, god mat och dryck, och många stunder att bara koppla av. I morse blev det en annorlunda start på dagen. Jag gick upp och gjorde min vanliga morgonrutin, men den här gången var sällskapet fortfarande kvar. Det gav morgonen en extra guldkant. Vi åt frukost tillsammans, drack kaffe i lugn och ro och bara njöt av stillheten. Sådana stunder gör verkligen skillnad.

Ett exempel i dag var att jag tog tag i något jag skjutit upp ett tag – jag ringde till Resurs Bank för att fråga om det fanns möjlighet att sänka räntan på mitt lån. Bara att lyfta luren och ta samtalet kändes som ett steg i rätt riktning. Men svaret blev nej – på grund av att jag är låginkomsttagare. Hur ska man få "ekorren" att rulla, som man säger, när det känns som om systemet motarbetar snarare än hjälper?

Det kändes tufft. Som om systemet inte är byggt för att hjälpa när man faktiskt försöker ta ansvar och städa upp i sin ekonomi. I stället för att få stöd i att göra rätt, möts man av kalla besked. Det var inte det jag hade planerat för dagen – men det blev ändå något viktigt. Jag försökte. Jag stod upp för mig själv. Och det räknas.

Här i Trollhättan märks det att något spännande är på gång. Staden deltar aktivt i Space Week – ett initiativ som sätter fokus på rymden och framtidens teknik. Våra åttondeklassare får chansen att gå på en föreläsning som GKN bjuder på. Det är fantastiskt att eleverna får ta del av så inspirerande och lärorika aktiviteter. Det väcker nyfikenhet och framtidsdrömmar – och kanske föds en framtida ingenjör eller astronaut just här i vår stad.

Trots den fina starten blev resten av dagen inte riktigt som jag hade tänkt. Hela min planering rubbades, och jag kände mig lite stressad över att inte kunna pricka in allt jag förberett. Jag kände mig dessutom lite krasslig, vilket gjorde att orken inte riktigt fanns där. Så det blev en dag där jag fick backa lite, släppa taget och bara göra det jag orkade.

Jag försöker lära mig att släppa taget lite mer – att inte se det som ett misslyckande när dagen tar en annan riktning. För ibland leder just de där oplanerade stunderna till något värdefullt. En fin pratstund, en oväntad paus eller bara en ny insikt. Det är som om livet självt vill visa att allt inte behöver gå enligt punkt och pricka för att bli bra.

Så även om dagen inte blev som jag hade tänkt – så blev det ändå något. Kanske till och med bättre än om allt hade gått enligt plan.

För mig är det viktigt att få göra det jag har planerat – det ger mig struktur och trygghet. Men ibland kommer den mänskliga faktorn in och stör rytmen. Något oväntat händer, någon behöver mig, eller så säger kroppen ifrån. Det kan kännas frustrerande – men det är också en del av livet. En mänsklig del.

Hur brukar du hantera dagar som inte blir som du tänkt dig?