Regn, Gemenskap och Veteranlastbilar på MHS Tunga Rallyt Väst 🚛🌦️

 Lördag på MHS Tunga Rallyt Väst 🚛🇸🇪

I dag gick vi upp tidigt på morgonen för att åka iväg till MHS Tunga Rallyt Väst. Det var en härlig känsla att komma fram och se alla fina veteranlastbilar och fordon samlas inför dagens rally. Det märktes direkt att många hade sett fram emot dagen, och stämningen var mycket trevlig redan från morgonen.

Jag tycker att det är väldigt roligt att vara med och hjälpa till i en ideell förening. Det känns viktigt att sådana här träffar och arrangemang finns kvar, eftersom de skapar gemenskap och håller intresset för veteranfordon och svensk fordonshistoria levande.

Under dagen träffade vi många trevliga människor som delar samma intresse för gamla lastbilar och veteranfordon. Det är alltid roligt att prata med deltagarna och höra historier om deras fordon och renoveringar. Många av fordonen är väldigt välskötta, och det ligger många timmars arbete bakom dem.

Typiskt nog tog vi inte med oss tältet, och då kom regnskurarna. Men precis när de tunga bilarna rullade in sprack himlen upp och solen tittade fram. 🌦️🚛 Vädret har verkligen varit fram och tillbaka hela dagen. När vi sedan skulle packa ihop kom regnet tillbaka igen, så man blev blöt ända in till märgen. Trots vädret har det ändå varit en väldigt trevlig dag med många fina fordon, glada människor och härlig gemenskap.

Samtidigt märks det att många ideella föreningar har det tuffare i dag. Många får själva betala mycket ur egen ficka när kommuner drar in bidrag och stöd till föreningslivet. Trots det fortsätter många eldsjälar att lägga ner tid och engagemang för att hålla verksamheten igång. Det visar hur stark gemenskapen och passionen är inom föreningslivet.

Det har varit en mycket trevlig dag med många fina fordon, glada människor och härlig stämning. 🚚✨ Man blir glad av att se hur människor samlas kring sitt gemensamma intresse och hjälper varandra.

På kvällen efter träffen åkte vi och träffade vänner för att grilla tillsammans. Det blev en mysig och trevlig kväll med god mat, härligt sällskap och många glada skratt. Vi satt ute länge och njöt av den fina vårkvällen och pratade om dagens upplevelser från rallyt.

Det har verkligen varit en rolig helg där man får njuta av våren, gemenskapen och sitt stora motorintresse. Våren känns extra härlig när man får vara ute bland veteranfordon, vänner och trevliga människor. 🌸☀️🚛

Fredag inför MHS Tunga Rallyt Väst

 

I fredags tog jag mig till min vän inför helgens kommande aktiviteter. När jag gick upp och hade ätit frukost började jag packa inför resan. Jag såg fram emot helgen eftersom det skulle bli både trevligt och roligt att få vara med på MHS Tunga Rallyt Väst.

När jag kom fram fick jag en härlig middag – kycklingcurry med ris och grönsaker. Det smakade mycket gott efter resan. Till efterrätt blev det päronglass med choklad från Triumf Glass, och den var verkligen god. Vi satt och pratade länge om veteranfordon, rallyt och allt som väntade under helgen.

Det är alltid speciellt med träffar för veteranbilar och lastbilar. Man träffar många trevliga människor som delar samma intresse, och det brukar finnas mycket fint att titta på. Många fordon är väldigt välbevarade och har en lång historia bakom sig. Det är roligt att höra berättelser om hur lastbilarna och fordonen användes förr i tiden.

Imorgon är det dags för MHS Tunga Rallyt Väst. Vi ska stå på en plats längs vägen och dela ut frågor till deltagarna. Det ska bli väldigt kul att vara med och hjälpa till under dagen. Jag tycker om att vara en del av sådana här arrangemang eftersom det blir en härlig gemenskap och mycket glädje.

Jag hoppas också att vädret blir fint så att många människor kommer för att titta på de gamla lastbilarna och veteranfordonen. Det brukar vara mäktigt att höra motorljuden när korte­gen kommer körande. Många stannar för att fotografera och prata med förarna.

Det känns som att det kommer bli en riktigt bra helg fylld med motorintresse, gemenskap och många fina upplevelser. 🚛✨

När hjärnan låser sig – och tekniken blir mitt stöd

När tekniken blir ett stöd i vardagen

I min vardag använder jag min iPhone som ett viktigt hjälpmedel. Jag tar ofta kort på texter och får dem upplästa. Ibland blir det som ett stopp i huvudet när jag ska läsa eller förstå hur jag ska göra. Då hjälper tekniken mig att få lugn och förstå informationen bättre.

Jag använder också Legimus för att lyssna på böcker med mina öron. Det är en härlig känsla att kunna försvinna in i en berättelse och få ta del av böcker på mitt eget sätt. För mig fungerar öronläsning bäst när det gäller skönlitteratur.

Dessutom tar jag hjälp av Taltjänst i olika situationer i vardagen. Det är ett stöd som gör stor skillnad för mig och hjälper mig att få vardagen att fungera bättre.

Häromdagen var jag på vårdcentralen. Först skulle man betala i en automat. När betalningen var klar kom det ut en lapp där det stod ”Reception 10”. Sedan skulle man gå och sätta sig i väntrummet och vänta.

För många kanske det verkar enkelt, men för mig blev det stressigt. Det finns flera väntrum och inga tydliga skyltar som hjälper en vidare. När man får en lapp i handen och snabbt ska förstå vart man ska gå kan paniken komma direkt.

Just den dagen blev jag helt blockerad. Jag var stressad och tänkte inte på att använda mina tekniska hjälpmedel. I efterhand vet jag att jag hade kunnat ta fram mobilen och få texten uppläst, men när stressen och paniken kommer fungerar inte alltid tankarna som vanligt. Det blir som att allt låser sig.

Jag tror att många inte förstår hur det känns när hjärnan blir överbelastad. Det handlar inte om att man inte vill eller försöker. Ibland tar stressen över och då är det svårt att tänka klart, även när man egentligen har hjälpmedel nära till hands.

Tekniken hjälper mig väldigt mycket i vardagen och gör att jag klarar fler situationer självständigt. Men ibland behöver man också förståelse från omgivningen, tydliga skyltar och lugn information. Det hjälper mer än många tror.

Det här är min vardag. För att min vardag ska fungera behöver jag mina hjälpmedel och mina strategier. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna så här.

Tisdag – mogenhet handlar om mod

Tisdagar känns ofta som en mellanpunkt. Måndagens stress har lagt sig, men helgen är fortfarande långt borta. Det är kanske just därför tisdagen passar så bra för eftertanke.

Mogenhet handlar inte om att alltid ha rätt. Det handlar om att kunna lyssna, ändra sig och förstå att människor bär på olika erfarenheter. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att styrka ofta visar sig i lugn, tålamod och vänlighet.

I en värld där allt ska gå snabbt blir det nästan en motståndshandling att stanna upp och tänka efter. Att våga säga ”jag vet inte” kräver mer mognad än att låtsas kunna allt.

Kanske är det just idag, denna vanliga tisdag, som vi kan öva på att möta både oss själva och andra med lite större förståelse. Små handlingar gör stor skillnad – ett vänligt ord, ett lugnt svar eller att faktiskt lyssna klart.

Mogenhet är inte perfektion. Det är att fortsätta växa, även när livet blivit svårt.

Och kanske är det just genom livets motgångar som vi lär oss mest om oss själva. Erfarenheter formar oss, men det är hur vi väljer att möta dem som visar vår verkliga styrka. Att fortsätta vara mjuk i en hård värld är också ett slags mod.

Jag hoppas att jag slipper bli sjuk också, det verkar gå många virus just nu. Så glöm inte att ta hand om er själva, vila när ni behöver och uppskatta de små stunderna i vardagen.

Måndag med tankarna kvar på helgens motorfestival

Idag är det måndag och jag känner fortfarande av den fantastiska helgen med motorfestival, fina möten och allt engagemang kring både motorintresset och Dyslexiförbundet. Det har varit många intryck och mycket att tänka tillbaka på.

Under en intervju frågade han varför vi stod på motorfestivalen och jag berättade att vi ville träffa bilägare och prata om att man ibland kan ha svårt med handböcker och tekniska texter när man har dyslexi.

I den stunden flög orden nästan bort för mig och jag tappade tråden lite. När jag skulle svara råkade jag säga “bok” i stället, men samtidigt blev det också ett tydligt exempel på hur det faktiskt kan kännas när orden inte riktigt vill komma fram som man tänkt sig. Jag tappade nästan bort mig bland alla böcker, instruktioner och tekniska texter som finns att läsa. Det finns otroligt mycket information och många svåra ord att försöka hålla ordning på samtidigt.

Min dyslexi gör ibland att det blir svårt att koppla ihop orden, särskilt när man står direkt inför människor och ska svara snabbt. Då kan det lätt knyta sig för mig, trots att tankarna egentligen finns där.

Men efter en stund lyckades jag ändå hitta fram till rätt ord när jag pratade. Det kändes faktiskt väldigt bra och gav mig en påminnelse om att det ibland får ta lite extra tid, men att man ändå kan hitta rätt väg framåt.

Helgen har verkligen visat hur viktigt det är att våga prata om både motorintresse och dyslexi tillsammans. Alla människor lär sig på olika sätt och ibland behöver information bli enklare och tydligare för att fler ska kunna känna sig inkluderade.

Det jag vill säga med helgen är att man ska våga vara sig själv, våga säga ifrån och våga öppna sig. Det är först då människor verkligen kan förstå och hjälpa varandra.

Helgen visade också hur viktigt det är att nätverka och skapa goda samarbeten. Genom fina möten och samtal kan man inspirera varandra, utbyta erfarenheter och bygga starka kontakter för framtiden.

Nu är det skönt att landa hemma igen efter en intensiv helg, men jag bär fortfarande med mig alla fina samtal, möten och upplevelser från dagarna i Göteborg och på Stora Holm.

Nu är det måndag igen och vardagen börjar sakta klicka igång. Samtidigt känns det ändå ganska gött att det bara är tre arbetsdagar kvar innan det blir lite ledighet igen. Efter jobbet väntar det att packa upp allt jag hade med mig under helgen och fixa lite hemma innan allt är tillbaka i sin vanliga ordning. Det blir lätt lite kaos hemma efter en sådan intensiv helg, och dessutom har jag inga lunchlådor kvar, så det får jag också fixa när jag kommer hem.

En fullspäckad helg med gemenskap, motorintresse och fina minnen

Helgen har varit fullspäckad från början till slut, med väldigt tidiga morgnar och många aktiviteter. Jag började fredagen med att baka en “falsk” toscakaka, vilket blev en mysig och lugn start på helgen.

På lördagsmorgonen vaknade jag tidigt och blev hämtad tillsammans med min väska innan resan började mot Skövde och helgens alla aktiviteter.

När vi senare åkte till Skövde blev det däremot lite mer stressigt. Kartorna och GPS:en visade oss åt fel håll och hänvisade till olika platser som inte stämde. Tiden började rinna iväg och jag kände mig ganska stressad inför årsmötet. Jag tycker om att vara ute i god tid, särskilt när det gäller viktiga möten där många frågor och beslut ska gås igenom.

Till slut kom jag ändå fram till årsmötet för Dyslexiförbundet Distriktet i Skövde, med andan i halsen, och kunde sätta mig ner och landa efter den stressiga resan. Efter mötet bjöds det på smörgåstårta, min kaka och kaffe. Det blev en väldigt trevlig och uppskattad stund tillsammans innan det var dags att fortsätta resan mot Göteborg.

När jag kom ner till Göteborg träffade jag min vän och vi checkade in på hotellet innan vi gjorde oss i ordning inför kvällens trevligheter. På lördagskvällen avslutades dagen på bästa sätt med en fantastisk grekisk middag på Kalimera Kök & Bar i Göteborg. Maten var otroligt god, atmosfären mysig och det blev ett perfekt avslut på en intensiv dag tillsammans med härligt sällskap.

Att resa runt halva Västra Götaland kan vara ganska tröttsamt, men samtidigt blir dagarna och kvällarna väldigt givande. När jag kommer ner till Göteborg får jag möjlighet att träffa många motorintresserade människor, utbyta erfarenheter och skapa nya kontakter. Det är något jag verkligen uppskattar, eftersom gemensamma intressen ofta leder till både inspiration och nya möjligheter.

Det bästa med hotell är egentligen hotellfrukosten. Det är något speciellt med att sitta länge och njuta av kaffe och allt gott innan dagen drar igång. Så blev det dock inte riktigt för oss den här gången, eftersom vi bara hade ungefär 30 minuter på oss innan det var dags att packa ihop och åka vidare.

Vi fick snabbt packa ihop våra resväskor och skynda oss ut till bilen, som redan var fullpackad med tält, informationsblad och material till Motorfestivalen med Volvoinspirerat tema på Stora Holm. Vi hade även med oss informationsmaterial till både Volvoklubben och Dyslexiförbundet. Det blev en stressig men samtidigt väldigt förväntansfull start på dagen, eftersom vi visste att en händelserik och rolig dag väntade oss.

Söndagen på Stora Holm i Göteborg var helt fantastisk. Det var så roligt att få se alla fina Volvo-bilar och många andra häftiga fordon. Stämningen var härlig trots att det blåste en hel del under dagen. Papper och saker flög runt ibland, men det bidrog nästan bara till känslan av en riktig utomhusdag fylld av liv, rörelse och gemenskap.

En av helgens stora höjdpunkter var att få gå upp på scenen och berätta om föreningen. Det kändes både roligt och viktigt att få dela med sig och prata om vårt engagemang inför alla människor som var där. Det är sådana stunder som gör att man känner sig både stolt och glad över att vara en del av gemenskapen.

Efter en intensiv och händelserik helg var det väldigt skönt att komma hem till min kära habibi igen. Nu sitter hon i mitt knä medan jag skriver bloggen, och det känns som det perfekta avslutet på en fantastisk helg.

Det har helt enkelt varit en helg fylld av fart, gemenskap, fina möten och många minnen som jag kommer att bära med mig länge.

Glasögon sönder men humöret uppe ☕️

fredag ☕️

Äntligen fredag och man känner verkligen hur trött kroppen är efter hela veckan. Det har varit mycket tankar, jobb och kollektivtrafik-kaos som vanligt, men nu försöker jag fokusera på det positiva istället.

Och typiskt nog lyckades jag dessutom sätta mig på mina glasögon igår kväll 😅 Så efter jobbet idag blir det en sväng till optikern och hoppas att de går att fixa utan större problem.

Ibland blir man faktiskt chockad över hur människor beter sig mot varandra ute bland folk. Det känns som att vanligt hyfs och respekt håller på att försvinna mer och mer. Men jag tänker inte låta negativa människor förstöra min energi eller mitt humör inför helgen.

Imorgon väntar en liten resa till Skövde för möte, och efter det ska jag vidare till min vän i Göteborg ❤️ Vi ska gå ut och äta något riktigt gott och bara få tid tillsammans, vilket känns väldigt behövligt efter den här veckan.

På söndag ska vi dessutom stå tillsammans med båda föreningarna. Han ska kämpa för Svenska Volvoklubben och jag tillsammans med Dyslexiförbundet distrikt Västra Götaland. Det känns faktiskt fint att få göra saker tillsammans och stötta varandra i det man brinner för. 🖤

Efter allt stressande ska det också bli skönt att bara få komma bort lite, få ny energi och umgås med människor som får en att må bra. Det är de små sakerna som betyder mest egentligen — lugn och ro, skratt och bra sällskap.

Och ärligt talat… vi människor behöver bli bättre på att prata med varandra. Ett vänligt ord kan göra någons dag så mycket bättre. Man vet aldrig vad personen bredvid går igenom bakom sitt leende.

Nu kör vi fredag och försöker sprida lite bättre energi istället 🖤🐱

::

Alla bär på något bakom sitt skal

Efter jobbet är man lite järntrött just nu, men det är bara att kämpa vidare efter en hel arbetsdag. När jag väl klev på bussen hem fanns det såklart inga sittplatser, så jag ställde mig i hörnet där barnvagnar och rullstolar brukar stå. Det finns två platser där och två på andra sidan. Platserna för rullstolar har dessutom ofta särskilda ryggstöd och spännanordningar för att kunna säkra rullstolen under färd.

Där stod jag i min lugna ro, scrollade på TikTok och tänkte på vad jag skulle göra när jag kom hem. Helt inne i mina egna tankar och störde inte någon överhuvudtaget.

Sedan kommer en barnfamilj med barnvagn. Jag stod inte i vägen alls, men ändå skulle hon knö sig in exakt där jag stod och blev upprörd över att jag stod där. Det som gjorde mig mest irriterad var inte att behöva flytta på sig — utan sättet det sades på. Direkt tyken ton och irriterad attityd istället för ett vanligt vänligt “ursäkta”.

Förlåt då. Förlåt att jag stod där tyst och försökte ta mig hem efter jobbet precis som alla andra.

Man vet faktiskt aldrig vad någon annan bär på bakom sitt skal. Alla människor har inte lätt för att stå mitt i gången bland mycket folk eller trängas runt andra människor. Lite förståelse och vänlighet hade räckt långt.

Och samtidigt tänker man på äldre människor eller folk med osynliga problem som också har svårt att stå på bussar, medan många ungdomar sitter ner och knappt tittar upp. Det känns som att respekten mellan människor bara blir sämre och sämre ibland.

Att åka kollektivt idag känns nästan livsfarligt ibland med hur människor beter sig mot varandra. Alla är stressade, arga och saknar tålamod. Ett vänligt bemötande kan faktiskt göra någons dag bättre istället för sämre.

Respekt kostar faktiskt ingenting. 🖤🐱

Respekt kostar faktiskt ingenting. 🖤🐱