God morgon på er alla!
Ja, nu är det dags för mig att gå upp och gå till jobbet, för att jobba. Efter det så blir det ju helg, men jag vet inte vad som händer under helgen, jag ska väl ha middagsfrämmat, så det får blir att ta en ”raschia” med dammsugaren och jaga den, den som jag köpte för ett tag sen, den är ny och fin. Sen får jag försöka att vara lite med Zaffi. Man är inte pigg på morgonen när klockan är sex. Men nu ska jag skynda mig och äta lite frukost och sticka till jobbet, för att se vad som händer idag.
Oj, vilken ploj jag åkte på! Jag trodde aldrig att den personen skulle lyckas med det, över huvudtaget, men min blogg har dom hittat nu. Jag känner så här – vart ska jag vända mig, ska jag sjunka genom golvet, vart ska jag ta vägen? Jag blev så paff, jag blev helt yr i huvudet av detta. Men det är ju ingen fara skedd, det är ju jag, bara jag och hur jag har levt under de här två åren, och det har inte varit så himla toppen, det har varit mycket ensamhet och tunga stunder, som pappas dödsdag, mormors dödsdag, mormors födelsedag och sådana saker. Jag skäms ju lite grand att jag har varit så ensammen, men nu hoppas jag på rätsida på 2013. Jag har ju träffat en vän som kan prata med mig och vi har lätt för att prata med varandra. Jag kände mig så pirrig i början, för jag kände mig så liten, jag är ju inte så välutbildad utan jag är en vanlig arbetare ifrån golvet. På kvällen ringde han och vi satt och prata i nästan två timmar i telefon. Jag fick ju inte så mycket gjort här hemma då, men det var trevligt. Jag kände att jag bara vill krypa ner i hans säng och gosa med honom. Jag bara längtar efter att få krama honom. Ni får ha en trevlig natt.
