Tack för att ni läser – men lite om respekt också

---

Tack för att ni läser – men lite om respekt också

Förra månaden ökade läsningen av min blogg med 50 %. Det känns stort för mig – varje besök, varje rad som någon tar sig tid att läsa betyder mycket. Det ger mig kraft och mod att fortsätta skriva, trots att jag ibland tvivlar.

Nu tar jag nya krafter och välkomnar en ny månad. I morse var jag trött, hade svårt att sova under natten, men morgonen blev extra lugn när den väl kom. En enkel frukost, lite stillhet – och så min katt, som alltid påminner mig om vardagens små glädjeämnen.

Och nu sätter jag ner foten: du vet inte hur jag mår. Sluta ställa frågor som gör mig illa och sluta med dumma kommentarer.

Med fler läsare kommer också fler kommentarer. Många skriver och uppskattar, andra kan vara raka eller ifrågasättande – och det är okej. Men det som inte är okej är när orden blir nedlåtande.

Era kommentarer är nedlåtande. Ni har inte rätt att bestämma hur jag lever eller skriver om mitt liv. Min blogg är min plats – här vill jag ha respekt, inte ifrågasättande eller elaka ord.

Jag skriver för att dela med mig av mina erfarenheter, mina tankar och min vardag. Gillar du det jag delar är du varmt välkommen att stanna, läsa och kanske lämna en snäll kommentar. Gillar du det inte – då behöver du faktiskt inte läsa.

Här vill jag bygga en plats för öppenhet, förståelse och respekt. Jag vill inte att någon annan ska utsättas för det jag själv fått uppleva – varken som ungdom eller i arbetslivet. Därför berättar jag, för att någon annan kanske kan hitta stöd, råd och tips i mina ord.

Ingen ska behöva känna sig ensam i sina svårigheter – tillsammans kan vi göra skillnad.