Sidor

tisdag, augusti 19, 2025

Troll, skor och styrkan i att fortsätta

:



När sakerna försvinner – och rösten ifrågasätts

Jag fattar inte vart mina saker tar vägen. De bara försvinner, helt och hållet. Igår och idag har jag letat efter mina skor, men de är som bortblåsta. Det driver mig till vansinne att aldrig hitta det jag behöver – just när jag verkligen behöver det.

Igår gick jag och lade mig tidigt, och idag känner jag mig faktiskt lite piggare än vanligt. Men ändå snurrar allt i huvudet: saker som försvinner, tid som rinner iväg, och jag som tvingas leta om och om igen. Det tar så mycket energi – mer än man kan tro.

Och mitt i allt detta, mitt i mitt arbete, dyker de där trollen upp. De som skriver och påstår att jag inte har någon livserfarenhet. Att jag inte vet vad jag pratar om. Som om mina år av arbete inte räknas. Som om det jag sett och känt inte skulle vara på riktigt.

Jag har arbetat i över 25 år. Jag har mött så många ungdomar, lärt känna deras kamp och deras styrkor. Jag har suttit sida vid sida med elever, kämpat tillsammans med dem, letat efter vägar och alternativa verktyg som kan göra vardagen mer hanterbar. Jag vet hur svårt det kan vara – för jag har både sett det på nära håll och levt med det själv.

Och ändå blir jag ifrågasatt. Det gör mig både arg och ledsen. För när någon påstår att jag saknar erfarenhet, då är det ännu en sak som försvinner – inte bara skorna eller tiden, utan också min röst, mina erfarenheter och min rätt att bli tagen på allvar.

Men nu får det vara nog. Trollen ska inte få stjäla mer av min energi. Jag väljer att tända ljuset i stället för att fastna i mörkret. För det som verkligen betyder något är inte deras ord – utan ungdomarna jag möter.

Snart börjar en ny termin. Då får jag återse deras nyfikna blickar, höra deras skratt, känna deras frustrationer och glädjeämnen. Det är där min kraft finns. När de kommer tillbaka fylls jag av energi – en riktig boost som inget troll i världen kan ta ifrån mig.

Och kanske är det just där jag hittar svaret på var mina saker tar vägen. Kanske försvinner de för att påminna mig om vad som är viktigt på riktigt. Skor kan ersättas, tid kan rinna iväg – men mötena med eleverna, deras resa och deras styrka, det är något som stannar kvar. Det är något som lyfter och ger mening, även de dagar när allt känns hopplöst.

Så ja, saker försvinner, men det gör också mörkret – när ljuset väljer att stanna. Och det ljuset tänker jag hålla fast vid.



3 kommentarer:

  1. Skorna kanske ligger i resväskan som du inte har plockat ur sedan semestern.

    SvaraRadera
  2. Haha, nära! Men när jag kom hem idag så dök de faktiskt upp under min badväska istället.

    SvaraRadera
  3. Varför städar du inte ditt hem? Låter som du ofta tappar bort saker. Skriver om städ som du bara skjuter upp i veckor osv. Hur orkar man leva så? Skulle bli galen.

    SvaraRadera