Hotet mot veteranbilen – när EU bestämmer vad som får finnas kvar

Hotet mot veteranbilen – när EU bestämmer vad som får finnas kvar

Ingress:
I en tid då klimatfrågan dominerar den politiska agendan hotas ett älskat kulturarv – veteranbilen. EU:s nya miljöstrategier riskerar att ställa tusentals historiska fordon utanför lagen, trots deras minimala miljöpåverkan. Men måste kampen för ett hållbart samhälle verkligen stå i konflikt med vårt rullande arv?

I garage över hela Europa står de. Gamla Volvos, Saabar, Mercedes och amerikanare från 60-, 70- och 80-talet. Omsorgsfullt bevarade, älskade och ofta i utmärkt skick. Många har ägts i generationer. Andra har räddats från skroten och rustats upp med stor kärlek. Men nu hotas de alla – inte av rost, utan av politik.

EU planerar att införa strängare regler som påverkar alla äldre bilar, även veteranbilar som är över 30 år gamla. Målet är ett klimatneutralt Europa senast 2050. Det är förståeligt och viktigt. Men i sin iver att minska utsläppen riskerar EU att sopa bort en hel kultur. För enligt flera förslag kan äldre bilar klassas som miljöfarliga – oavsett om de körs eller bara står still.

Bilar äldre än 30 år kan förbjudas från att köra i miljözoner, och många länder diskuterar nu även hårdare beskattning eller krav på att avregistrera bilar som inte används aktivt. Det betyder att även en veteranbil som står i ett garage och inte ens körs kan räknas som "miljöbelastning" – och därmed riskera att skrotas.

För många entusiaster är detta både orättvist och okunnigt. En veteranbil är inte en vardagsbil. Den används kanske några gånger per år – till träffar, helgturer eller utställningar. Många veteranbilsägare lägger ner hundratals timmar på att underhålla sina fordon. De bilarna är kulturarv, inte utsläppshot.

EU:s nuvarande strategi skiljer inte tillräckligt tydligt på bruk och missbruk. En SUV som rullar varje dag med höga utsläpp får ibland mer utrymme än en 70-talsbil som körs tre gånger per år. Det är en feltolkning av problemet – och ett direkt hot mot veteranbilskulturen.

Om reglerna inte förtydligas riskerar vi att se tusentals välbevarade bilar klassas som "för gamla", och därmed förbjudas från vägarna. I vissa länder diskuteras även att bilar som inte körs aktivt ska tvångsregistreras som avställda, tas ur trafik – eller i värsta fall, skrotas. Oavsett skick eller historia.

Detta betyder i praktiken att många veteranbilar, trots att de står i garage, kan tvingas bort. Inte för att de är dåliga, utan för att de inte längre "passar in". Men ska verkligen en bil som stått skyddad i ett garage i 40 år, och vårdats bättre än många nya bilar, tvingas skrotas bara för att den är gammal?

Det handlar inte om att säga nej till klimatarbete – det handlar om att göra det rätt. Veteranbilar är kultur, nostalgi, historia. Deras miljöpåverkan är minimal jämfört med all annan trafik. De ska inte klumpas ihop med gamla arbetsbilar eller slitna dieselbilar från 2005. De ska respekteras för vad de är: rullande arv som berättar något om vårt samhälle, vår teknik och vår passion.

Om EU menar allvar med att bevara kultur och värna mångfald, måste det finnas undantag och skydd för veteranbilar. Inte bara på museer – utan i vardagens verklighet. För när en veteranbil rullar ut från ett garage, rullar också ett stycke historia. Och det måste få fortsätta.

Hur undantag kan utformas i lagstiftningen

För att skydda kulturhistoriskt värdefulla fordon samtidigt som klimatmålen nås, krävs en balanserad och nyanserad lagstiftning. Ett möjligt angreppssätt är att införa särskilda undantagskategorier för fordon som uppfyller följande kriterier:

• Veteranstatus enligt gällande definition: Fordon som är 30 år eller äldre, och som har bevarats i ursprungligt eller restaurerat skick med historiskt värde.
• Begränsad användning: Fordonet används endast vid särskilda tillfällen (t.ex. bilträffar, utställningar, kortare hobbyskörningar) och inte i daglig trafik.
• Låg körsträcka: Ett årligt körsträcketak (exempelvis 500–1 000 km/år) skulle kunna användas som en objektiv gräns för undantag.
• Registrering i ett särskilt register: En möjlighet är att skapa ett nationellt eller europeiskt register för historiska fordon, där endast fordon som uppfyller vissa tekniska och kulturella krav godkänns.
• Miljözonstillstånd vid särskilda evenemang: Lättnader bör finnas så att veteranfordon kan delta i godkända kultur- eller föreningsevenemang inom miljözoner.

Dessa undantag skulle kunna speglas i både EU-direktiv och nationell lagstiftning – genom att föreskriva att "historiska fordon med begränsad användning och dokumenterat kulturvärde" inte omfattas av samma krav som moderna fordon.

Samtidigt kan tydliga kontroller införas för att säkerställa att reglerna inte missbrukas, exempelvis med årlig besiktning eller intyg från erkända fordonsklubbar. På så sätt bevaras balansen mellan miljöhänsyn och kulturarv – utan att tusentals bilar riskerar att försvinna i onödan.

För när vi pratar om veteranbilar, pratar vi inte bara om metall och motorer – vi pratar om berättelser. Och lagstiftningen måste också kunna skydda berättelserna.

En personlig reflektion – när det blir för mycket styrning från EU

Jag äger ingen veteranbil själv. Men jag ser vad som håller på att hända – och det känns fel. Det blir för mycket detaljstyrning när EU sitter och bestämmer över allt, till och med om vad som får finnas i människors garage. En bil som är över 30 år gammal, som någon lagt ner tid, kärlek och historia på, borde inte betraktas som ett problem.

För mig handlar det här inte om en bil, utan om respekt för kultur, frihet och sunt förnuft. När regler går så långt att de hotar något så symboliskt som en gammal Volvo eller en 60-talsamerikanare som körs ett par gånger om året – då har vi tappat balansen. Det är inte miljötänk, det är byråkratisk överreach. Och det borde vi alla reagera på, oavsett om vi själva har en gammal bil eller inte.

Källor:
EU Green Deal – European Commission
FIVA – Fédération Internationale des Véhicules Anciens