– Trötthet är inte lathet – det är konsekvens"

Igår kväll blev inte alls som jag hade tänkt. Jag skulle bara ta tag i lite disk och plocka undan, men diskmaskinen hade andra planer. Överkorgen strular – det kommer inget vatten dit, så disken där uppe blir inte ren. Jag hade märkt det redan förra veckan, men igår blev det helt tydligt. Inget vatten, ingen diskning.

Jag försökte starta om maskinen, körde olika program, rensade filter – men ingenting hjälpte. Till slut fick jag handdiska. Jag kämpade i nästan tre timmar. Det kändes som en evighet, och hela köket var kaos. Jag var trött – inte bara i kroppen, utan också i huvudet.

Kommentarer jag fick:

"Hör du inte hur du själv låter? Gnäll gnäll gnäll! Håller med, diska för hand precis som många andra gör runt om i världen."

 – Okänd

"Fel! Du kan bli hjärntrött av läsning när du har dyslexi. Inte av att hålla ordning i ditt hem. Återigen ska diagnoser pratas om för vad det är och inte användas för att komma undan och slippa saker."

 – Okänd

"Du skyller allt på dyslexi. Alla möten du sitter på då är dyslexin inget hinder, men ska du göra något fysiskt då är det tvärstopp. Jag kallar det ren lathet och bekvämlighet."

Mitt svar:

Jag skriver dagbok för att dela med mig av min vardag – både det som fungerar och det som skaver. Det här var en kväll där allt kändes motigt. Inte för att jag inte klarade av att diska för hand, utan för att jag redan innan var trött i både kropp och huvud. Jag är inte ensam om att känna så – och det betyder inte att jag gnäller.

Dyslexi är inte något jag skyller på – det är något jag lever med. Varje dag. Det kräver mer än vad många förstår: fokus, strategier, uthållighet – och framför allt mod. Modet att fortsätta även när allt känns övermäktigt.

Att jag ibland väljer bort vissa saker eller behöver vila är inte ett tecken på svaghet – det är självinsikt. När hjärnan gått på högvarv hela dagen med att läsa, tolka, komma ihåg, hantera ljud, intryck och krav – då säger kroppen till slut ifrån. Det är inte bekvämt. Det är nödvändigt.

Och om du någon gång trott att det är enkelt att ständigt behöva bevisa sitt värde, att orka trots att orden trasslar – då vet du inte hur mycket styrka det kräver att varje dag resa sig och försöka igen.

Att få höra att jag skyller på min dyslexi gör ont, för det visar att den osynliga kampen många av oss lever med ofta ifrågasätts. Dyslexi handlar inte bara om att läsa bokstäver – det påverkar hur vi bearbetar information, hur vi planerar, minns, fokuserar, sorterar. Det kostar mer energi än många förstår. Att känna hjärntrötthet efter en lång dag – med intryck, beslut, text och ansvar – är inte att vara lat. Det är verklighet.

Jag försöker inte smita undan. Jag går till jobbet, jag går på möten, jag tar ansvar – och jag kämpar på, varje dag. Att jag ibland känner mig trött betyder inte att jag är bekväm. Det betyder att jag är människa.

Vi behöver kunna prata öppet om våra svårigheter utan att bli förminskade. Det här var min sanning den kvällen. Din sanning ser kanske annorlunda ut – men det betyder inte att min inte är verklig.