Första dagen på semestern

God morgon, vilket härligt solväder, helt underbart! Men jag kan inte låta bli, jag måste bort till jobbet och titta om det ligger mer böcker innan jag gör i ordning innan semestern. Så jag får åka bort igen och titta. Sen ska jag åka till BRL och hämta min stereo till bilen. Så får vi se om den kommer att fungera igen. Jag hör fågelkvitter när jag pratar med folk via den stereon. Men vi hoppas att det ska bli bättre, vi får se. Jag ska gå upp och äta lite frulle, och sen ska jag göra iordning mig. Jag ska ta med mig den tunga datorn igen tillbaka. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Så får jag göra, och sen får jag se vad det blir under dagens lopp, det är gott. Igår gjorde jag ingenting, för jag tog fel på dag när jag ska till ortopeden, så jag får vänta en vecka till. Så kan det bli ibland, man gör galet. Men ni får ha det så gott och trevligt! Mina vänner skriver här inne också.

Efter att jag varit på BRl och hämtat min bilstereo så åkte jag hem. Så kom min underbara pojkvän och tog mig ner till slussarna. Vi tog oss en kvällspromenad runt där, och tog oss lite kaffe och glass. Sen satte vi in stereon, och vi förstår inte vad det är med stereon, rösten hörs inte i högtalaren, bara andra ljud, jag fattar inte vad som är galet med den här stereon. Men jag ska tillbaka om två veckor, så ska dom titta igen på den. Man tror att nya produkter ska bara fungera och inte krångla. Så nu sitter jag på min underbara inglasade balkong och tittar på influencers på Tuben och tar det allmänt lugnt. Jag kan inte gå och lägga mig riktigt än, jag får sitta här en stund och njuta av sommarens goa väder. Jag tycker också det är dåligt av landstinget att om man har ytliga blodkärl så får man ingen hjälp för det. Jag tycker det är konstigt. För vissa andra skönhetsfel får man hjälp, men inte min rosacea, den får jag ingen hjälp med. Jag fick penicillin nu, jag ska betala 800 kronor. Nej, varför ska jag betala när andra får gratis? Så här har det varit med alla saker som jag behöver ha för tillvaron här. Till och med för mig kostar det pengar att få hem mat. För jag klarar inte av att bära upp, så jag tar hemleverans. Då kostar det 99 kronor. Jag försöker handla en gång i månaden, det tyngsta då, så jag slipper ha så stora utgifter. Så nu är jag ganska trött och irriterad. Så fort man har ett osynligt handikapp så får man ingen hjälp. Jag tycker det är konstigt. n gör galet

den har blommat upp. Så jag fick ringa i Kry-appen och få mediciner. Och det är inte kul att vara utan, det är inte kul att vara med många människor som tror att jag är arg.